Vådan av ensamhet
Nu har jag suttit och läst narratologi hela dagen. Ensamheten är grogrund för både nit och vansinne. Framför allt vansinne. För en liten stund sedan så hörde jag dörrklockan (den låter väldigt mycket) och gick till dörren för att öppna. Ingen var där, inte ens i närheten. Är det någon som driver med mig eller börjar jag tappa det? Jag borde inte få vara själv så här länge. Tänk om jag jag skadar mig. Eller någon annan. Ingen vet vad en galning kan ta sig till. Förut såg jag några barn som gick förbi utanför köksfönstret. Min första tanke var att öppna fönstret och kasta något på dem men jag höll mig i kragen. Jag ska sitta en stund med filten över huvudet nu. Över och ut, om man kan säga så på svenska.
Kommentarer
Postat av: varanen
har du skrivit om barnkorståget nån gång? det är en bra skröna.
Postat av: varanen
Jag har hört andra versioner som alla slutar med slaveri.
min favorit är att det var två munkar som samlade ihop massa fattiga barn för att sälja som slavar med förevändningen att de skulle på korståg till Jerusalem. Efter ett skeppsbrott dog hälften av barnen och resten såldes vid ankomsten.
Trackback
