spaderlord

Somliga anser att det är lugnande att bygga saker eller ägna sig åt hantverk av något slag. Jag är inte en av dem. Ingenting är mer frustrerande än att tillverka något i tre dagar bara för att upptäcka att man gjort något trivialt fel som skrotar hela projektet. Om jag mot alla odds får klart wobblern jag bygger så kommer den utan tvekan att sätta sig i botten vid första provkastet, eller så visar det sig att jag gjort fel och att den är orbukbar. Efter ett par dagars täljning, sandpappring, borrning och letande efter bly, silverlod och verktyg så vet jag att jag har en dag på mig att lacka och smälta bly. Vissheten om att detta är bortkastad tid har ingen som helst meditativ effekt på mig. Jag vet att jag sliter som ett djur för att uppnå total besvikelse, vilket kan tyckas dumt men någon form av njutning uppstår i självplågandet utan att jag riktigt förstår hur. Nästa steg i detta ryck av självprygling kan vara att köpa sådana där små klämmor som man har i bröstvårtornna. Det ska visst vara jävligt otäcka grejor. GREJOR!