Göteborg; en grym styvmoder

Återkommande drömmar om obefolkade postapokalyptiska lanskap. Klockor som ringer, från vad vet jag inte. Sand så långt ögat orkar nå. Inget händer, inget gör jag. Allt har gått i stå, står i träda.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0