"11/2 Det vattnas i munnen, allt du har hemma är jod."

Först total uppgång i allt läsbart. Sedan total avsmak för allt skrivet. Man rapar Sartre, skiter Homeros. Kroppen stöter bort alla främmande föremål, först alla stickorna i fingrarna, sedan alla ord i huvudet.

Rubriken är dagens spermaharen-horoskop. Det stämmer skrämmande bra, varje dag. Min favoritdag på året är 24/9: "Du skiter i allt - ingen märker något." Det skulle kunna vara vilken dag som helst. Jag ser inte fram mot 18/4: "Du dör, din fula jävla fitta."

Jag får perioder av total avskärmning. Hjärnan läggs liksom på is. Svårt att läsa, svårt att tänka. Kroppen väger mer, ansiktet slappt som en halvfull vattenballong. Blek, kutryggig, död blick. Svarar knappt på tilltal, munnen hänger öppen som på en grästorpsbo. Funderar, visst, men med ännu sämre resultat än vanligt. Vad får tusentals människor med mig att reagera på samma saker, komma till samma slutsatser, bli förbannade över samma trivialiteter, förundras över samma banaliteter? Vad är det med litteratur jag inte förstår, varför känner jag mig utesluten ur en krets som jag förmodligen hittat på själv? Slut med det nu. Ingen tanke är ny, ingen originalitet existerar, bara brist på möjligheter att se helheten som avslöjar det fåfängliga.

Att frenetiskt skriva saker i diskussionsforum visade sig vara en återvändsgränd. Jag lyckas inte ta ställning till något trots mina ivriga försök att pressa fram någon form av ståndpunkt, inte ens förnekandet av värden är något jag kan ta till mig helhjärtat. Det enda jag lyckas odla är ett förakt för vem som helst som orkar ta någon form av diskussion med mig. Finns det någon allmän agnosticism, som täcker all form av vetande? En systematiserad ickeståndpunkt i alla frågor, en universell axelryckning? Det vore något, något som inte behöver försvaras eller ens benämnas. Att bara spela död tills alla tystnar, det är min nya strategi. Något som jag kanske är född att göra, eller kanske något som kommer att driva mig själv till vansinne innan månaden är slut.

Citat, vad är det? En homage? En nickskarv? Ett avlatsbrev? Skryt? Alltihop?
"Ingenting är sant, allt är tillåtet." 100 000+ träffar på google och det bara på engelska. Någon säger det (kanske Hassan i Sabbah), det kan betyda vad som helst, rykten sprids, folk tycker om det. Vips så har orden färdats långt i tid och rum och dyker upp i allt från tv-spel till finlitteratur. Tyvärr även i världens enda bra film, Naked Lunch.

Imorgon: Semester, i sin lösaste betydelse. Det ska bli trevligt. Världen är ju som ni vet mer förlåtande och dekadent ju närmare ekvatorn man kommer.

Kommentarer
Postat av: Påsen

Note to self: Googla ordet "Google".

2009-02-12 @ 02:36:15

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0