spaderlord

När jag vaknade så satte jag mig framför tv:n med morgonkaffet, om man nu kan kalla Gevalias tråkigaste brygg-rostning för kaffe, och som vanligt fanns det inget av intresse på någon av de fyrahundra kanalerna. Inte ens monstertruck-kanalen som annars brukar förgylla mina dagar visade något sevärt. När jag zappade förbi History Channel så visade de en "dokumentär" om den "riktiga historien" bakom Da Vinci-koden. Detta gjorde mig upprörd redan innan jag sett vad programmet handlade om. Varför inte göra en dokumentär om den sanna historien bakom Lucky Luke eller Pinocchio? När jag sedan lyssnat på vad konspirationsteoretikerna och hermetikerna de kallat in som sakkunniga hade att säga så blev jag än mer upprörd.

History Channel använde den berättarteknik som är standard i amerikanska dokumentärer. De lägger fram en vansinnig tes som inte grundar sig i något annat än att någon sagt något någon gång eller att "det berättas att..." och sedan bygger de vansinniga hypoteser på dessa minst sagt lösa grunder. Allt berättas som att det skulle kunna vara fullt möjligt och med konstens alla knep: Spännande musik, snabba klipp, skådespelare med dåliga lösskägg, en berättarröst från helvetet och sakkunniga med titlar som ex. "författaren av Blodet och graalen ". Sedan saktas tempot av och en trött, riktig historiker säger att man inte kan hitta på egna fakta och att allt man sett den senaste timmen är nonsens.

Det måste vara en fantastisk upplevelse att utbilda sig i historia eller religion i hela sitt vuxna liv för att sedan reduceras till att vara sakkunnig i History Channel. Man har intressanta teorier, man har gett ut böcker, man kan saker med stort s. Den enda gången som man får stå i rampljuset är inte när man givit ut sin bok, utan när man får säga i tv att "Nej, katedralen är ingen katedral, den står inte på roslinjen, den är inte döpt efter roslinjen, de femuddiga stjärnorna i taket på kyrkan symboliserar inte det kvinnliga mer än något annat, det är Dan Brown som har hittat på att tecknet V står för det hemliga kvinnliga och Leonardo Da Vinci var en enstöring och troligtvis inte med i några hemliga sällskap." Man kan se i ögonen på de stackars lärde att de tänker att de kastat bort sina liv och att den dumma pöbeln är bortom räddning.

Det som gjorde mig mest upprörd är att en dokumentär om Da Vinci-koden behövs. Vem läser romaner och tar dem för sanning? Det är väl självklart att denna fiktiva berättelse inte är sann, även om den löst använder sig av riktiga namn och ställen?

Sedan skummade jag nätet lite och upptäckte att varenda kristen nättidning värd namnet har lagt tid och energi på att förklara att innehållet i Da Vinci-koden är fiktivt. De känner sig alltså hotade av denna bästsäljande roman! Det krävs i och för sig inte mycket för att reta upp den kristna minoriteten i Sverige, men ändå. Sedan slog det mig att även de kristna kränger en bästsäljande roman vars sanningsinnehåll är omstritt. De har fått konkurrens av Dan Brown.

Nu ser jag plötsligt fram mot premiären av filmen (de flesta Svenskar läser trots allt inte böcker) baserad på uppföljaren till Da Vinci-koden: Änglar och demoner. Framför allt ser jag fram till dokumentärerna som kommer följa. Höjdpunkten kommer vara att se trötta fysiker och andra forskare sitta i History Channel och säga saker som: "Nej, det är tyvärr inte möjligt att spränga Vatikanen med hjälp av antimateria, vore det möjligt så skulle det ändå vara lättare att göra det med trotyl." eller "Nej, Illuminati finns inte idag och de sammarbetar inte med de fiktiva kvarlevorna av Korsriddarna och Rozencreutzarna för att förstöra katolicismen."
Det ska bli väldigt roligt att se vad Signum skriver om filmen och hur upprörd deras ton kommer att vara.

Min egen gnälliga ton och min upprördhet har förvandlats till entusiasm och glädje. Den verkliga världen är som vanligt den mest skrattretande komedin. Det gäller bara att komma ihåg att skratta.