spaderlord

Mina halvläkta revben trycktes idag in på nytt av min oförsiktiga sambo. Det är otäckt med krasljud som man hör i kroppen, mycket på grund av att man inte hör det med öronen. På samma sätt som man inte uppfattar sin egen röst som andra som lyssnar på den, så uppfattar man sitt eget interna benkras på ett väldigt privat och påtagligt sätt som förstärker obehagskänslan. Efter att ha stoppat i mig några panodil så gör det inte längre ont när jag andas men i stort sett allt annat är väldigt påfrestande. Det kan vara dags att fixa något starkare än panodil. En svagare sambo med lite mer fingertoppskänsla borde kanske också stå med på inköpslistan.

Det har blivit uppenbart de senaste dagarna att det är någon form av fotbollsturnering på gång. Det pratas om det i morgonsofforna i tv utan uppehåll och mina vänner försöker återigen få mig att se på eländet. Om jag är tvungen att välja så ser jag nästan hellre på försnacket än på matcherna. Det finns ingen riktig motsvarighet till sportförsnack inom några andra områden. Det närmsta jag skulle kunna föreställa mig är om det fanns ett program där det sitter folk i en soffa och spekulerar runt vad som skulle kunna tänkas hända i barnprogrammen som kommer att visas senare samma kväll. "Experter" på barnprogram får sitta och gissa saker som att: "Kanske visas det någon form av båt med som har en skottkärra som kompis?" Sedan får man se om de har rätt en halvtimme senare. Någon sade till mig en gång att "sport är ett opium för folket" men jag skulle hellre jämföra tv-sport med en rubiks kub som bara har en färg.

Nu ska jag gå och smeta in hela överkroppen i voltarenkräm innan jag går och lägger mig.
Sov gott, kära läsare.