spaderlord

Om jag inte kan spela "old greasy coat" på ukke till sommaren så kommer jag att vara djupt besviken. Jag har övat i tjugo minuter nu och det känns redan som om jag ska tappa alla naglarna på vänsterhanden. Jag kan också tillågga att jag inte ens är i närheten av att kunna "clawhammer"a. Det är något nytt för mig att spela innåt/utåt istället för uppåt/nedåt. Om någon av mina ukke-spelande läsare har några tips så var vänlig och överlämna dem genast. Så här ska det hur som helst se ut: http://www.youtube.com/watch?v=D5V4mtZ-0qg&NR=1

Lägg märke till att man också behöver en truckerkeps, en rutig skjorta och en sydstatsaccent för att fullborda akten.

Du förenklar uppenbarligen en komplex fråga. Det som vanligtvis kallas för "intellektuell egendom" har en särställning i marknadssamhället. Det är inte fråga om en människas tid som begagnas, eller något fysiskt som skapats. En bil går inte i dagsläget att kopiera i en handvändning. Om jag hade kunnat gå ut och titta på någon annans bil och sedan skapa en likadan med samma enkelhet som jag kan kopiera en datafil så hade det inte varit stöld i egentlig mening, det hoppas jag att vi kan enas om. Hela frågan är komplex ur moralisk synpunkt.

Vad Negerkungen än säger så är ny teknik skit. Att kunna skriva blogginlägg från sin mobil är bara idiotiskt. Hade man kunnat hugga in sina blogginlägg i sten istället så hade jag gjort det. Min nya mobil är så komplicerad och har så små knappar att det enda den är bra på är att ringa folk av misstag när den ligger i fickan. Jag kan äntligen lägga in "Sex and the city" - låten som ringsignal men jag kan inte skriva ett enkelt sms utan att få minst två vansinnesutbrott. Inom snart så ska jag börja jobba på en ny pryl för att prata med sina vänner på distans. Den kommer att vara lätt att använda och saknar knappar. Den kommer att bestå av två burkar och ett snöre. Mer säger jag inte, så att ingen snor idén innan jag har sökt alla nödvändiga patent.

För er som gått miste om "Dr. Horrible" och hans sing-a-long-blog så får jag insistera på att ni kollar på alla tre avsnitten av denna, den bästa av musikalserier som någonsin gjorts. Musiken är strålande, storyn är fängslande, skådespelarna är lysande och dräkterna är storslagna. Idag har jag lärt mig att spela "On the rise" på ukke. Inte plocket tyvärr, men hjälpligt med akord. Nu ska jag bara övertala Skrammel att öva in sin del av duettstycket på slutet.




Här kommer fler länkar som ni kan ha nytta av:

Bob Log III
Ukkegrejor
Världens bästa pålägg (framför allt på knäckebröd)
Trött ljus

En fråga jag får ofta är 'vad tycker du om las vegas'. 'tjaa' brukar jag svara, 'jag har aldrig varit där så jag har aldrig bildat mig någon uppfattning'. Sedan brukar det bli tyst. Länge, länge.

Bara dagar kvar tills Ipred kommer att skapa oro bland landets två miljoner fildelare. Utpressningsbrev med hot om skadestånd och rättsprocesser kommer att bli vardagsmat. Skivbolagens girighet tillåts gå ut över det allmänna bästa. Varför inte? De flesta kan väl enas om att gemene man oftast har fel, oavsett vad det gäller. Eller så borde varje skivbolagsdirektör gå tillbaka till grunden, ifrågasätta sitt karriärsval och sitt yrkes existensberättigande och sedan börja jobba på McDonalds som hederligt folk. Konstruktionen av deras värld bygger på andras sinnesintryck, eller framför allt då deras uttryck. En humor av det torrare slaget, som bygger på en medveten glidning i betydelser, får jag väl erkänna. Kanske också något misslyckad. Jag börjar uppenbarligen tappa stinget helt. Jag tar inget ansvar för det obehag ni kan uppleva när ni läser vad jag skriver. Jag tyckte framför allt att sykofant och solipsism lät roligt ihop. Förlåt.

På tal om humor så såg jag ett naturprogram som fick mig att tänka på en sak som jag hörde för länge sedan. Programmet handlade om så kallad "utmattningsjakt". Det går ut på att en kille i höftskynke jagar ett djur ofantligt långt, till djurets hjärta ger upp av utmattning. Sedan bärs djuret hem och äts. Detta fick mig att tänka på en grej som en klasskompis berättade för mig när jag var barn: Om man smetar senap i röven på en katt så springer den tills den dör. Han hade provat.

I det första fallet så har man inget djur men man vill ha ett, så man låter djuret springa ihjäl sig. I det andra fallet så har man ett djur som man inte vill ha, så man låter det springa ihjäl sig. Två diametralt motsatta problem som har exakt samma lösning. Ibland kan man inte annat än förundras.

Jodu, Varanen. Jag gästade en föreläsning med din hjälte/idol Björn Ranelid. Det var på bokdagarna i Mellerud. Det var strålande väder, jag hade fyllt svinskinnet med cigarrer och köpt så mycket begagnade böcker jag kunde. Det doftade pannkakor när jag satt och bolmade på en bänk bredvid slussen. Människor av alla de sorter satt på filtar eller på bara backen och åt matsäck. Stundtals svepte en doft av rökt fisk in, som för att leka med pannkaksätarna. Allt var på topp. Sedan begav jag mig in i föreläsningssalen. Björns föreläsning var något i särklass trots att det stundtals svårt att höra vad han sade över alla suktande ljud som tanterna i lokalen utstötte. Det var något eget, något man inte upplever så många gånger i sitt liv, somliga kanske alldrig gör det. Det var som att luften i rummet fick en annan karaktär, som om föreläsningen pågick inuti en enorm, genomskinlig kyrkklocka. Verkligheten förvrängdes och hjärnan gav liksom vika. Det blev till slut svårt att andas, kanske för att tanterna förbrukat allt syre genom sina flämtningar och bifallande stön, kanske för att Björn besitter övermänskliga krafter, kanske för att jag var nära att få en panikångestattack. När jag kom därifrån så hade det slagit lock för båda öronen och jag blödde näsblod. Jag kunde inte komma ihåg vad han pratat om, jag visste knappt var jag var. På vägen hem så var jag nära att krocka två gånger. Vad var det som hade hänt? Jag kände mig som en vampyr som gått för nära en kyrka, som en snigel som någon hällt salt på. Det är fortfarande svårt att sätta ord på upplevelsen. Är det så det känns att bli frälst? Eller stötte min kropp bort upplevelsen i panik, som ett inopererat organ med fel blodtyp? Jag fick tillbaka luktsinnet två veckor efter föreläsningen.

Jag låg i sängen länge och drömde mig tillbaka till en enklare tid, en tid utan krav, utan stress. Jag kunde känna havsdoften i näsan och känna den nedgående solen och dess vattenreflexer spela i mitt ansikte. Tiden jag tänker på är naturligtvis gårdagen. En öl, en trisslott, en nedgående sol, en parkbänk vid röda sten. Idag är det bara spring och slit och oro. Det var bättre förr. Igår.

För övrigt anser jag att pareto-principen bör förstöras.

När man börjar rita serier fast man inte kan, måla oljetavlor fast man inte vet hur man gör (som sedan fastnar i kopiatorscannern när man ska lägga ut den på bloggen), skriva egen musik fast man är kliniskt tondöv, blogga fast utan knorr, humor eller politiskt patos, skriva böcker som varken har början mitt eller slut och försöker tälja fiskedrag ur allt som köksknivarna biter på, då är det dags att ta tag i sitt liv och göra något som kan leda till något. Det är vad jag kommit fram till idag. Det är därför det kommer att öppna en ny hemsida snart. Det är därför jag gått genom hela Göteborg idag. Det är därför jag suttit på en parkbänk med Varanen och Röden och skrapat trisslotter och druckit öl. Det är därför jag hälsade på T.O. istället för att gå att lägga mig, vilket var första planen. Synd att jag missade hans soppa/gryta. Det hade varit pricken över i på denna långa, långa men fruktbara dag. Här kommer hur som helst ett exempel på vad man kan skapa med en stadig hand, en bibel till hands (eller snarare en historisk bild över tidigare inlägg här på bloggen) och en svindyr penna:



Kolla Bibeln.se. 2 Kung 2:23 till 2Kung 2:25
Sedelärande. Eller bara en bra historia.
Bibeln: Rekommenderas ej för läsare under arton år.

Jag glömmer så fort.
Vad är det minsta, det odelbara som materia består av?
Varför skulle det finnas en minsta odelbar tidsenhet?
Vad gör Zenon nu för tiden?

Vi bör kanske asketiskt avstå från viljan. I dessa tider är Schopenhauers filosofi dock så osann som någonsin. Till skillnad från Nitzsche så bör vi inte försöka balansera förnuft och vilja. Nu gäller det bara att utplåna de sista resterna av förnuft OCH vilja och sedan resa oss starkare än någonsin tidigare eller i alla fall mer lämpade för det liv vi står inför. Lösningen finns inte i askesen, kärleken, moralen men trots allt inte heller i estetiken. De svaga slår sig inte bara samman i religionen utan också i vatenskapen, inget av altenativen kan ge några svar. De som kröker nacken, knyter nävarna och rammar hindren med livet som insats kan som så ofta komma segrande ur det här, men det finns ett bättre alternativ. Även de som ger upp, försöker backa ur uppförsbackarna och släpper allt hopp om ett värdigt liv kan klara sig. Jag satsar på det sistnämnda. Jag vill ingenting, tycker ingenting, tror ingenting och inbillar mig ingenting. Jag är redo för allt.

Den bästa religionen som finns borde ju vara den som omfattar allt och alla, inte utesluter någon och tar hänsyn till oliktänkande. Koranen ser Jesus, Muhammed och Buddha som profeter som alla går att dra lärdom av. Det är en fin tanke tycker jag. Nåja. Någon sade till mig en gång att man ska hålla sig till sin egen religion, så jag antar att jag får nöja mig med kristendomen som är den religion som jag rimligtvis är närmst rent geografiskt. Synd att bara ta ett litet bett ur en stor kaka dock. Religion som företeelse har ju så mycket att ge den enskillda människan. Livslånga skuldkänslor och skam bara för att ta ett par exempel. De sakerna skulle säkert kunna mångdubblas om man hade mängder av profeter.

Hur är det egentligen med hela Israel - Palestinafrågan? Är det inte så att Israelerna är ett gäng introverta, självförhärligande religiöst vansinniga rasister som lever högt på de gamla oförrätter som begåtts mot dem? Är det inte så att Palestinierna är ett gäng suicidala tonåringar som inte har något bättre för sig än att tuta i varandra en massa skitsnack om sin religion (bara de bitarna som påminner om amerikanska actionfilmer)? Är det inte så att palestinierna lämnade nuvarande Israel på grund av att de förstört marken och gjort den ofruktbar? Är det inte så att Israelerna har lagt ner ganska mycket arbete på att göra stället beboeligt och nu när det är gjort så vill palestinierna ha tillbaka landet? De bodde ju trots allt där först? Är det inte så att det är inhumant av palestinierna att spränga kvinnor och barn i bitar med raketer och självmordsbomber? Är det inte så att det är omänskligt av Israelerna att använda amerikanska attackhelikoptrar för att skjuta palestinier i olika fångläger?

Är det i själva verket inte så att det är en konflikt utan hjältar? En strid där man omöjligt kan hålla på någon om sidorna? Det rimligaste verkar nog vara att låta dem slåss till döden, så är det överstökat? Vi kan ändå inte komma med några rimliga förslag på en lösning. Somliga hävdar att det är en fråga om enbart land. Så kan det nog vara. Men om två parter vill ha samma sak, de vägrar dela den och de vill inte ha något annat istället, vad är då alternativen? Att bygga ett nytt Israel lite längre bort och lura den ena parten att det är the real deal? Jag kan vara något på spåren här. En lösning på en halvstor fejd.

Gå gärna in på tv4 nyhetsmorgons hemsida och förundras över att förhållandevis viktiga frågor knappt debatteras, samtidigt som som namnet på en surikat (apekatt) ger en respons på 1500 inlägg. Det sägs ju att vi flyr de tunga ämnena i kristider, till förmån för trivialiteter. I så fall borde folk se på tv mer på morgonen nu. På svt så kommer det sändas live från någon form av skidtävling runt slottet och Christer Sjögren kommer att gästa programmet. På fyran så kommer två inkompetenta programledare att få det att knyta sig i magen på tittarna i någon timme till. På kanalernas hemsidor kan du chatta med Christer och göra din röst hörd i snusexportfrågan. Vad mer kan man begära. Värdighet?

Det roligaste med roliga saker som händer, som tingeling och den omåttliga hysterin runt vad man får och inte får göra, är som oftast inte händelserna i sig. Det är dårfinkarna som kryper fram ur sina hål för att tycka till om saken. Jag läste en kommentar på Aftonbladet:

"Många svenska företag satsar i Ryssland och det är en potensiell jättemarknad som står öppen för oss. Tyvärr kommer väl rabiata rysshatare att kullkasta eller i alla fall försvåra denna positiva handel. Vilka idioter det finns!"

En sextiotaggare säger ifrån. Här ska det inte komma någon humor i vägen för vår internationella handel! Man kan ju bara ana vilka konsekvenser detta kommer att få. Ett ryskt företag står i startgroparna för att starta ett samarbete och sedan: NEJ FÖR I HELVETE ÄR DET SVENSKAR? De hade ju en löjlig sketch med i melodifestivalen! Slå back i maskin, avbryt affären!

Det är roligt att äldre människor har lärt sig att använda internet. De har mycket roligare åsikter än tonåringar. De är mycket lättare att provocera än yngre. De har bara sett allsång på skansen de senaste fyrtio åren så de blir djupt indignerade av saker som är vardagsmat för så kallade ungdomar. Dessutom tror jag inte att tillräckligt många sett på rysk tv. Mycket tyder på att hela östeuropa är ett skämt, eller att allt man ser om dem är en parodi. Precis som melodifestivalen.

"The death of democracy is not likely
to be an assassination from ambush.
It will be a slow extinction from apathy,
indifference, and undernourishment."    - Robert M Hutchins

Man får aldrig låta sig förledas att tro att man är galen. Den måttstock som alla andra utgör är på inget vis en lag. Många har av ovärdiga domare låtit sig stämplas för att sedan förpassas till psykologernas tortyrkamrar. De största litterära verk som skrivits hade förmodligen varit ogjorda om de psykoanalytiska iglarna fått vara allestädes närvarande. De flesta är överens om att man med jämförandet av två individer som enda grund inte kan sluta sig till att en är abnormal på något vis. Men en grupp människor kan vara grund för en norm och då kan enskilda individer tryckas ut ur gemenskapen för att de inte rättar sig i leden. I vårt samhälle har vi gått ett steg längre. Vi utestänger inte längre någon, vi reformerar dem, rekonstituerar dem, gör dem gångbara i vårt "civiliserade" samhälle. Denna, i bästa fall välmenande, "hjälp" är kanske av godo för somliga, för de som har svårt att över huvud taget överleva, men för de som ligger i gråzonen, i gränslandet, i limbo, för dem är det oundvikligen av ondo att ens mätas enligt andras system. En människas skal kan mätas med en simpel tumstock, men för det som göms inuti finns det inget litermått som duger. Att försöka skapa ett sådant är lika fåfängt som att bygga en tumring som passar Gud. Vi kommer behöva vansinnet som drivkraft när vi störtar den rådande världsordningen i fördärvet. Med medikamenter framställd apati och likgiltighet är värdelösa krafter att ha på sin sida.

Om hundra år så kommer allt som finns kvar av dagens degenererade människor att vara ett outtömligt träsk av mingelbilder. Dagens litteratur kommer bli mer känd för sina omslag, med bilder författaren själv i "häftiga" solglasögon, än för sitt intetsägande innehåll. 2109 kommer det läras ut att det räcker att läsa en bok från slutet av nittonhundra-början av tvåtusen för då har man läst alla. Den plattfotade, inbilska, överflödiga, massproducerade, självglorifierade, överlästa, dumskalle-kriminalromanen kommer att vara nästa århundrades bio-bränsle. De söndernötta, egenupphöjda, låtsasfilosofiska genusteorierna kommer inte ens att vara en parentes, trots att det är den enda "forskning" som bedrivs och dyvlas ut för tillfället. Simone de Beavuoirs verk kommer för alltid att stå på klassikerhyllorna men det som utspelar sig i diskussionspanelerna idag är ett löje för världens kvinnor. Linda Skugge har hoppat av tåget så nu är det bara ett par milioner kvinnor kvar som skulle kunna ägna sig åt något vettigare än att skapa en ny grundlös religion.

De hårt eftersatta själar som inte har rätt gympaskor i dagens skolor pressas till vansinnets gräns för att sedan vara så förvirrade att de tror att det är deras klasskompisar som borde skjutas. Skolmassakrerna som avlöser varandra borde riktas mot de egentliga förövarna: de som understödjer och bygger på illusionen av att det enda viktiga i livet är gemenskapen med idioter som köper väskor för tjugo tusen. Alla självsvältande, utmobbade, självmedicinerande misfits borde göra gemensam sak för att utplåna Klick!-redaktionen och Tyra Banks.

Psaltarens (37:11) berömda: "Saliga äro de saktmodiga, ty de skola besitta jorden" är i dagens läge osannolikt. Den rådande världsordningen, där de bättre bemedlades egen obegränsade vinning är helig medan alla andra antingen försöker lappa ihop livet bäst de kan eller hjälper andra att överleva. Aktiehandlarna sitter och high-fivear varandra när de har "sålt i tid" väl medvetna om att de just bidragit till ett företags och därmed åtskilliga arbetares ekonomiska ruin. Pengarna verkar lösa upp sig själva i företagen och ingen vet var de tar vägen. Alla låtsas som ingenting. Detta är den enda samhällsordningen säger de. Handelsfrihet är demokrati säger de. De har glömt att de som styr ett samhälle ska vara jävligt rädda för vanligt folk. Tyvärr har vanligt folk också glömt det.

Låt regnet komma, säger jag. Låt syndafloden spola bort rubb och stubb så att värdigt liv kan börja gro.




Och jag såg att ur drakens mun
och ur odjurets mun och ur den
falske profetens mun kom det tre
orena andar som var som paddor.
Upp. 16:13

Den sjunde tömde sin skål över luften.
Och en stark röst kom från tronen i
templet, och den sade: "Det har skett."
Upp. 16:17

Av de utbildade prästerna i förenta staternas största skola för prästutbildning så är tio procent anklagade för övergrepp mot barn. Samtidigt så räknar man med att åttio procent av de barn som utsatts för övergreppen aldrig talar om detta för någon. Det finns med andra ord ett enormt mörkertal trots att den kända siffran är hög. Katolska kyrkan i USA kom själva fram till att de hade att göra med en nationell kris. Ett försvar jag hört är att det finns onda människor överallt. Detta håller inte riktigt när det handlar en procentandel av prästerskapet som är så hög. Den katolska kyrkan är uppenbarligen en samlande kraft för pedofiler. Eller så påverkas man till att begå pedofili genom att växa upp katolskt. Eller så förs traditionen vidare av de unga som blir utsatta och som sedan blir präster själva. Påven har som tur är fått åtalsskydd av Bush, annars hade han stått åklagad för mörkläggning av pedofilhärvor. Föreställ er hur många präster och andra inom kyrkan som hjälper till att tysta ner dessa brott. I bara ett distrikt i staterna så var över femhundra präster anklagade för pedofili.

En slutsats man kan oundvikligen måste dra av detta är att antingen så är Gud ond, eller så är präster inte Guds redskap på jorden. Hade någon annan samhällsgrupp varit pedofiler i samma utsträckning så hade jag kunnat förstå förföljelse av dem. Nu förstår jag istället inte varför inte präster förföljs, trakaseras eller löper stor risk för att utsättas för hatbrott.

Det vore intressant att veta hur det ser ut med vårt protestantiska prästerskap här i Sverige. Det vore intressant att veta de exakta procenttalen för hur många av Sveriges präster som är pedofiler.

Det pratas mycket om tennismatchen eller vad det är mot Israel. Jag valde som många andra att bojkotta matchen. Tillsammans med alla andra tennismatcher. Om man ska syssla med någon form av sport så finns det bara en som räknas. Glöm dam-curling och tre-vallars carambole, grejen som är grejen är tractor pulling. Folk pratar om utsläppsrätter, förnyelsebar energi, biobränslen och växthuseffekter men den enda fråga vi borde ställa oss är: Vill vi verkligen att politikers nycker påverkar hur vi kör vår tractor pulling?




Har du ett barn? Vill du att ditt barn ska tävla i tractor pulling när det blir stort?
Köp din barn-tractor pulling-utrustning idag!

Köp gärna till ett utrustningspaket som gör att den ryker, luktar och vrålar precis som en riktig tractor pulling-maskin.

Tack för att du frågar! Det gick kanon i Uddevalla. Lite som att dö på ett plågsamt sätt för att sedan hamna i limbo. Att åka tåg dit från Göteborg tar längre tid än att åka till Malmö, för tåget stannar uppenbarligen var hundrade meter. Biljett-tjejen pratade med mig i tjugo minuter för att reda ut hur jag bäst skulle betala min resa, eftersom automaterna på stationen gav mig meddelandet "funktionen ej tillgänglig" när jag angav vart jag ville åka. Något så komplicerat som att röra sig åtta mil i Sverige har jag inte stött på sedan Sundsvall brann. När man sedan skulle ta sig från Uddevalla till trollhättan så behövde man ett hundrakort, så det fick jag köpa. När jag kom till Trollhättan så fungerade detta hundrakort inte där, utan jag fick köpa ett annat för att ta mig fram. Praktiskt!

Göteborg - Uddevalla: ca 140 pix
Uddevalla - Trollhättan: 100 till
Inom Trollhättan: ytterligare 100
Summa: 340 spänn och sammanlagt flera timmars väntan för att ta sig ca 10 mil
Det är underligt att det är så många som åker bil.

I natt har jag vakat över en häst som ska föla, så jag sov mellan 06.00 och 09.00. Som tur är så finns det många bra tv-kanaler här så jag lyckades se Chissà perché... capitano tutte a me eller som den heter på svenska, Supersheriffen slår till igen. Den enda actionhjälten som någonsin varit något att ha, Bud Spencer, spelar huvudrollen. Av någon anledning så har flera av hans filmer samma tagline: "Bud Spencer is a one man demolition squad". Den återfinns bara på en av bilderna nedan, men jag valde de där Bud slår djur, av uppenbara skäl.



Ukuleleklubben i Göteborg ska för övrigt ha ukke-parad snart. Är det någon som är sugen på att hänga på? Smulan? PRAKTIKANTEN? Jag har lärt mig att plocka en låt av devendra banhart speciellt för att det kan bli en så kallad "öppen scen" någon gång snart. Sjunga har jag dock inte lärt mig än och det verkar betydligt svårare så jag kan behöva någon form av uppbackning på den fronten.

Jag läste på en mindre trovärdig sida (http://www.fun-facts.com/item/71688) att det enligt lag är förbjudet för "ugly" personer att gå på vilken gata som helst i San Francisco. Jag hoppas verkligen att detta är sant. Jag undrar vem som avgör vem som är "ugly" och inte. I övrigt varnar jag för länken ovan. Trots sitt namn så är mycket på sidan inte alls roligt. Titta exempelvis inte under kategorin "Animals". Ingen i sina sinnens fulla bruk tycker att det är ett roligt faktum att skallerormar föds utan skallra. Det är bara ett faktum och borde därför finnas på www.facts.com eller dylikt.
Så att ni vet.

För övrigt så var jag inne och tittade på den omdiskuterade bloggen "samtal.med.pasen.blogg.se". Det visade sig att den inte hunnit öppna än. Synd.

Calypso renoveras. Ingen är gladare än Påsen.

Nyss funderade jag på vilka böcker jag läst i vinter.

Foucaults pendel, på Varanens inrådan efter att jag läst Rosens namn. Elegant bok. 9/10 Påsar.

Rosens namn, precis som åvanstående skriven av Umberto Eco. Även den är en jävla kanonbok. 9/10, minst.

Strindbergs Inferno. Fruktansvärt bra. Ännu bättre när man läst Strindbergs brev som han skickat till sina vänner under samma period, så att man förstår att han menar allvar. 9.5/10 Påsar.

Sjörövarna i Karibien av Exquemelin. Har sina höjdpunkter. Som när man får veta att krokodiler äter massvis med sten.
7/10 Påsar.

Petronius av Sykes Davies. Helt meningslös, precis som jag vill ha det. 8/10.

Spel av Beckett. Underbar, framför allt när den börjar om från början. 9/10 Påsar.

Nu kommer jag inte på fler. Jag får återkomma.

De inramade tavlorna kom tillbaka idag. Efter en total ommöblering så sitter de nu uppe. Eftersom jag aldrig får besök av någon så lägger jag upp dem här. Temat är kungligt, vilket passar bra nu när kronprinsessan äntligen gifter sig med en så kallad "gymbög".

Jag har hört folk säga att de saknar den förundran de kände över saker i deras närhet när de var små. Det är svårt för mig att förstå detta. När jag var liten så läste jag mycket populärvetenskapliga magasin och förundrades över dinosaurier, andra galaxer, robotar och pyramider. Det tog tid för mig att lära mig förundras över andra saker, små saker. Inte ens de mer spektakulärt intressanta sakerna där jag växte upp, exempelvis en liten hydda byggd av små stenar mitt i skogen som byggts av en författare som bott där på somrarna, förundrade jag mig över. Nu förundras jag över nästan vad som helst. För att inte tala om allt som jag förfasar mig över, de grejorna har verkligen ökat i antal på senare år.

Smulan slängde omtänksamt in en spotify-länk till Seasick Steve som han uppenbarligen har sett live. Låten "Chiggers" var något av den bästa blues jag hört. Inte minst för att han förklarar att han tänker "play it on a NASTY guitar that I should´ve thrown away, a long time ago".
http://open.spotify.com/track/1fV6TCCXcmfmgAiEac5MNR

Även R.L. har spelats flitigt. Det är lite svårt att höra vad han säger ibland, men det är ok med mig:
http://open.spotify.com/track/1ElzaVucvdeeNMGg4fDfai

Förmodligen så har jag lyssnat mycket på blues för att slippa bli så förbannad över kulturutredningen och författarfondsdiskussionen i samband med den. Jag antar att det bara var en tidsfråga innan regeringen skulle börja fucka upp biblioteken. Inget gott som inte en borgerlig regering kan förstöra, som man brukar säga.

När jag i lördags spåkades vid en tidigare för mig okänd person och vi pratade om en gemensam vän som skulle ringa mig, så förklarade jag att jag inte har någon telefon, ingen facebook och att jag aldrig kollar varken min e-post eller vanliga post. Det blev tyst en lång stund. Han tittade på mig med likgiltig blick och sade allvarligt och med eftertryck: "Vad fan är du för en jävla människa, egentligen?" Vad svarar man på det? Jag sade något i stil med: "Tjaa...." Sedan blev det tyst igen.