Efter påtryckningar från mina idoga läsare så kommer jag hädanefter att begränsa mitt användande av indelningar i stycken. Nå, till sak: Jag har läst lite av det som jag skrivit tidigare och jag förstår inget eller mycket lite av det. Min teori om min avtagande intelligens kan visa sig korrekt, eller så har jag gått igenom någon form av neuros/psykos, som gjort att jag inte har kunnat skriva begripligt. Oavsett så bryr jag mig inte längre om vilket. Nu tänkte jag ha någon form av utläggning om hur förbannad jag är över att jag inte kan avdöpa mig från den svenska kyrkan men inte heller detta känns angeläget. Många saker som passerat genom mitt medvetande sedan sist skulle passa på en typisk dagordning på denna dysfunktionella blogg men istället så lutar jag mig tillbaka och accepterar lakoniskt hur mitt livs dagar rinner iväg utan att göra något större väsen av sig. Dagarna blir till veckor och så vidare. Inte heller detta förmår göra något större intryck på mig. En dov klang ringer i huvudet och den utplånar all oro och dämpar alla yttre stimuli. Jag sitter av tiden. Är detta Zen?
