spaderlord

När vi av yttre påverkan utsätt för något vi upplever som positivt, frigörs ett så kallat signalämne i det centrala nervsystemet, ett ämne som konsekvent skapar en positiv känsla i oss som får oss att må bra. Positiv yttre påverkan kan vara av olika slag, exempelvis när vi möter en gammal vän, hör fåglarna sjunga eller luktar på nyknoppad rododendron. Om denna yttre påverkan uppfattas av våra sinnen som positiv frigörs signalämnet och en positiv känsla infinner sig. Enligt uppgift är det samma ämnen som frigörs när vi äter fet mat, har sex eller tar heroin, så alla ni som ätit fet man och/eller haft sex och/eller tagit heroin, vet precis vad jag talar om för känsla.

Döden däremot är ett fenomen som i vanliga fall uppfattas som något mycket negativt, och uppfattas av många som ett avslut, ett "på återseende, eller i värsta fall ett "adjö". Om vilka signalämnen som frigörs när vi dör kan jag inte uttala mig, men med tanke på att döden per automatik orsakar samtliga organs funktionella kollaps, har jag slutit mig till att även så hjärnan upphör att fungera när detta sker. Några positiva känslor är det alltså inte att tala om.

Påsken är en högtid som enligt vissa handlar om just fet mat och döden. Traditionen bjuder att vi minns hur Jesus Christus tog farväl till livet, signalsubstanser och allt vad positiva känslor heter, som en konsekvens av hans samtliga organs slutgiltiga kollaps, genom att äta choklad, ägg, skinka och mycket annat fullproppat av mättat fett och kolesterol. Omständigheter och anledningar bakom Jesus död tänker jag inte spekulera i, men jag tänker ändå ta tillfället i akt för att uppmana till många positiva känslor, just till minne av hans död. Så över Påsken; träffa en gammal vän, lyssna på fågelsång, lukta på nyknoppad rododendron, ät fet mat, ha sex och ta heroin, men inte för att traditionen så bjuder utan för att när allt kommer omkring, är det alltid positivare med en positiv känsla, än att bli upphängd på ett kors.
 
GLAD PÅSK!!