Oscarsgalan, upplösning!
Nu är galan över och här kommer de sista priserna:
Priset för bästa talande, stammande bil gick till Sean Penn.
Han spelar ett kärleksbarn som är en spansktalande cykel gjord av kött och blod som reser tillbaka till 1100-talets jerusalem för att med hjälp av tvåtusen korsriddare och Mel Gibson som med halva ansiktet målat blått ska skriva om bibeln för att lägga skulden på Judarna och på så sätt förhindra att polisen smälter så att första filmen kan bli av. Sarah Jessica Parker uppenbarar sig i en vision (spelad av sig själv) där hon uppmanar köttcykeln att spendera alla sina pengar på skor. När Cykeln vaknar och förstår att det är en komplott av Saladdin så beger han sig genast för att bränna Jerusalem till grunden. Saladdin har dock ett ess i rockärmen: En talande svart griskulting som kan spela basket som han hämtat från framtiden med hjälp av trolldom. Mel Gibson inser att det bara finns en lösning, nämligen att framtidsgrisen måste förintas genom att bli slängd i en vulkan i hjärtat av Mordor. Med hjälp av en trollkarl (spelad av Hugh Jackman), en dvärg (spelad av Danny DeVito) och en stor säck så kidnappar de grisen när han sover och beger sig på sitt livs resa. Under tiden uppehåller köttcykeln Saladdin genom en belägring av Jerusalem. Under blodiga strider såras cykeln svårt och stora delar av den får bytas ut mot trä och sten. Med svåra krämpor så lyckas han förhandla fred med Saladdin, bygga upp det heliga landet med nyupptäckta, övernaturliga, psykiska krafter som han ärvt från sina föräldrar. Mel Gibson slänger framtidsbasketgrisen i vulkanen i Mordor och för en stund så kan det verka som om de goda krafterna har segrat. Ett lyckligt slut! Eller?
Priset för bästa talande, stammande bil gick till Sean Penn.
Han spelar ett kärleksbarn som är en spansktalande cykel gjord av kött och blod som reser tillbaka till 1100-talets jerusalem för att med hjälp av tvåtusen korsriddare och Mel Gibson som med halva ansiktet målat blått ska skriva om bibeln för att lägga skulden på Judarna och på så sätt förhindra att polisen smälter så att första filmen kan bli av. Sarah Jessica Parker uppenbarar sig i en vision (spelad av sig själv) där hon uppmanar köttcykeln att spendera alla sina pengar på skor. När Cykeln vaknar och förstår att det är en komplott av Saladdin så beger han sig genast för att bränna Jerusalem till grunden. Saladdin har dock ett ess i rockärmen: En talande svart griskulting som kan spela basket som han hämtat från framtiden med hjälp av trolldom. Mel Gibson inser att det bara finns en lösning, nämligen att framtidsgrisen måste förintas genom att bli slängd i en vulkan i hjärtat av Mordor. Med hjälp av en trollkarl (spelad av Hugh Jackman), en dvärg (spelad av Danny DeVito) och en stor säck så kidnappar de grisen när han sover och beger sig på sitt livs resa. Under tiden uppehåller köttcykeln Saladdin genom en belägring av Jerusalem. Under blodiga strider såras cykeln svårt och stora delar av den får bytas ut mot trä och sten. Med svåra krämpor så lyckas han förhandla fred med Saladdin, bygga upp det heliga landet med nyupptäckta, övernaturliga, psykiska krafter som han ärvt från sina föräldrar. Mel Gibson slänger framtidsbasketgrisen i vulkanen i Mordor och för en stund så kan det verka som om de goda krafterna har segrat. Ett lyckligt slut! Eller?
Skandal! Winslet vinner schampo-flaska
En onykter (påtänd?) Kate Winslet vinner pris för längsta och mest osammanhängande tal. Stapplandes runt på scenen med en statyett i handen så förväxlar hon den uppenbarligen med en schampoflaska. Hon åldras sedan baklänges och försvinner i en stammande, pratande bil till 50-talets sovjet.
Uppföljare
Uppföljaren till grisfilmen kommer att handla om att man med modern teknik lyckas återskapa den döda grisen med hjälp av robot-delar och överbliven hud från Kate Winslets fettsugning. Robotgrisen spelas nu av Van Damme och åldras nu framlänges. Grisen kan med sina nya delar resa i tiden, bota cancer, skjuta laser ur ögonen och flyga. Till en början använder han sina krafter till att göra gott, men på grund av Sarah Jessica Parker, som trott att hennes grisman varit död har bytt kön och gift om sig med Drottning Silvias gamla näsa. Förblindad av hat så tar han hämnd på mänskligheten med hjälp av alla maskiner som han nu kan kontrollera med tankekraft. Mänsklighetens enda hopp står nu till sonen, Mickey Rourke, som nu spelas av Rob Schneider. Han mobiliserar en motståndsrörelse och tar upp kampen mot maskinerna. Efter en episk strid så lyckas Rob Schneider få maskinerna på knä. I ett sista desperat försök att vinna så reser robotgrisen tillbaka i tiden för att döda Sarah Jessica Parker innan hon ens fött Mickey Rourke. Rob Schneider lyckas skicka sin bästa vän, en pratande, stammande bil spelad av Michael J. Fox, för att hindra grisens planer. Tyvärr så rubbas rumtidskontinuumet och bilen hamnar i 50-talets sovjet. Det blir alltså en trilogi.
Nu kommer de riktiga kategorierna
Slumdog Millionaire vann inte otippat pris för bästa ljudmixning. Jag sitter på nålar nu när bästa klippning kommer avslöjas.
Och vinnaren är: Slumdog Millionaire! Precis som Varanen förhandstippat. Killen som tog priset vann samtidigt för bästa Moby-look-alike.
Och vinnaren är: Slumdog Millionaire! Precis som Varanen förhandstippat. Killen som tog priset vann samtidigt för bästa Moby-look-alike.
Oscarsdejter
Vi har diskuterat vem vi skulle gå med till galan om vi fick välja fritt. Modeexperten envisas med att vilja ta med Jim Carrey för att hon inte skulle få tråkigt. Jag skulle såklart gå med Olsen-systrarna av försåtliga orsaker. Varanen säger att han skulle vilja gå med The Olsen Brothers för att han inte fick gå med Heath Ledgers urna. Hans andraval är Papa Dee ifall Hästansiktet skulle börja mopsa sig.
Nu vann Heath priset för bästa manliga biroll postumt. Alla gäspade på en gång.
Varanen sade att en skådespelare som gråter är lika trovärdig som en nazist som röstar, ett tre kronorsmynt eller en moderat kulturminister.
Nu vann Heath priset för bästa manliga biroll postumt. Alla gäspade på en gång.
Varanen sade att en skådespelare som gråter är lika trovärdig som en nazist som röstar, ett tre kronorsmynt eller en moderat kulturminister.
Mer reklam än Oscarsgrej
Språket börjar försämras i takt med att skit samma. Trött trött trött. Trött trött.
Stellan Skarsgård.
Stellan Skarsgård.
Slumdog vinner allt möjligt
Huvudvärken börjar nu bli påträngande, lagom till att Portman och Stiller (utklädd till en annan skådespelare som tuggat tuggummi på Jay Leno). Vi får se hur länge det här maratonbloggandet kan hållas innan det spårar ur. Mycket tyder på att vi kommer att ha svårt att behålla fokus. Nästa pris: Största haka. Vinnare: Aniston.
Domo arigato, mister roboto
Jag ser med spännig fram mot de viktiga priserna, som bästa ljussättning och bästa specialeffekt. Framför allt så ser jag fram mot att Jennifer Aniston går av scenen. Vissa av mina tidigare frågor börjar få sina svar. Killen som pratade om homosexuella gjorde uppenbarligen detta för att filmen Milk handlar om en homosexuell politiker. Hästansiktet presenterar nu de nominerade för art direction. Vinnare: Benjamin Button, precis som Varanen förhandstippade. Bästa Japan: Japanen som vann priset för bästa kortfilm. Precis som Varanen förhandstippade. Vår modekonsult verkar nu stundtals helt utslagen men jag har lovat att väcka henne till priset för bästa kostym. Det vill säga nu. Vinnare: The Dutchess, precis som Varanen förhandstippat. Helt fel enligt konsulten.
Oravar i tårar
Penelope får pris och Orvar gråter? Inledningen på galan har varit väldigt spektakulär om man bortser från en massa bortglömda b-skådisar som presenterade de nominerade för bästa kvinnliga biroll på ett så värdelöst sätt att jag nästan nickade till för en stund. Steve Martin och Tina Fey presenterar nu de nominerade för bästa original screenplay trots att Steve gjort pannkaka av Rosa Pantern. Författaren till Milk-manuset tar just nu hem segern. En av de få filmer jag inte ännu sett så jag överlåter åt Varanen att tycka något om detta. Killen som tar priset yrar om att homosexuella är vackra och att Gud tycker om dem. Varför? Hur vet han vad gud tycker?
Homeopatisk överdosering?
Det mest bizzarra fram till nu är en tjej (Viola något) i förfärlig guldklänning som yrade planlöst om att hon ätit en hel burk homeopatiska lugnande piller. Homeopati går ju som bekant ut på att man späder ut något så mycket att det inte finns kvar något av det ursprungliga ämnet. Att överdosera homeopatisk medicin kan alltså leda till många farliga biverkningar, exempelvis inbillade kräkningar eller en påhittad leverskada. Placeboöverdosering är dock inget för Mickey Rourke, vars olika missbruk förmodligen bidragit till att han ser ut som om Curt Kobain grävt sig ur sin grav och stapplat ut på Oscarsmattan.
Heath Ledgers dotter?
När Heath får en Oscar nu senare för sin roll som Jokern så kommer hans dotter få den när hon fyller arton vilket ironiskt nog låter som ett skämt. Nu visas den tjocka tjejen från Titanic som uppenbarligen blivit pinnsmal på senare tid iförd en konstig grå klänning och ett glädjelöst leende. "Hästansiktet" återkommer hela tiden i bild, trots hennes mindre betydande bidrag till "tag fem betala för en"- filmhyllan på världens bensinstationer.
Det kanske mest kända paret på mattan ser ni i bilden under, Brad och hans fängelsetatuerade Tomb Raider-latex-fru, som enligt uppgift från Varanen, adopterade den asiatiske intervjuaren strax efter att kortet togs.
Det kanske mest kända paret på mattan ser ni i bilden under, Brad och hans fängelsetatuerade Tomb Raider-latex-fru, som enligt uppgift från Varanen, adopterade den asiatiske intervjuaren strax efter att kortet togs.
Oscars-mat
Jag smackar nu i mig en gammal pizzabit, en två-åtta och en kopp kaffe. En perfekt oscarskombo.
Vi har precis sett "hästansiktet", som Varanen kallade henne, från sex and the city. Hon hade en beige klänning som tryckte upp de gamla slappa mjölkkassarna mot den lyfta halsen på ett smaklöst sätt. Hon får som person minus två Påsar. En röd klänning till har synts och den kan ni skåda nedan. Den är i min mening bättre än den förra då denna inte bärs av en slabbig tant.
Vi har precis sett "hästansiktet", som Varanen kallade henne, från sex and the city. Hon hade en beige klänning som tryckte upp de gamla slappa mjölkkassarna mot den lyfta halsen på ett smaklöst sätt. Hon får som person minus två Påsar. En röd klänning till har synts och den kan ni skåda nedan. Den är i min mening bättre än den förra då denna inte bärs av en slabbig tant.
DiCaprio statyett-utdelare?
Någon som jag inte vet vem det är har vi nu sett i knallröd klänning vilket går mot min tidigare förutspåelse om färglösa kreationer men i övrig är det mycket beige och brunt på mattan. Nytt är också ryktet om att DiCaprio kommer att vara en av utdelarna senare. En knallblå-lila kreation figurerar mycket i rutan (se Varanens blogg). Benjamin-button-bruden (den mörka söta) följer nu också flera andra i en blekbeige klänning. Den får sju av tio påsar men visar lite för lite hud för att nå toppen.
Senare kommer ni få reda på vad vi, övervakarna äter och dricker nu när vi tittar på Mattan och Orvars ansiktsbehåring.
Senare kommer ni få reda på vad vi, övervakarna äter och dricker nu när vi tittar på Mattan och Orvars ansiktsbehåring.
Oscars-samkörning
Nu är det igång: Varanens och spaderlords blogg-maraton. Om ni inte orkar kolla på tv: Kolla våra bloggar.
Vi har precis beskådat en tillbakablick på golden globe och hur klänningarna där var hudfärgade eller svarta. Mycket tyder på att klänningarna kommer att följa detta mönster även på årets Oscars-rödamatta. Vi har precis sett Miley Cyrus i en glittrig, ljus, färglös klänning (nedan). Vidare information följer strax.
Vi har precis beskådat en tillbakablick på golden globe och hur klänningarna där var hudfärgade eller svarta. Mycket tyder på att klänningarna kommer att följa detta mönster även på årets Oscars-rödamatta. Vi har precis sett Miley Cyrus i en glittrig, ljus, färglös klänning (nedan). Vidare information följer strax.
Göteborg Horse Show är min häst
Europas hästelit är på besök. Förra året så slöt jag och de andra musketörerna upp med dem i pianobaren på lördagen. Vad som sker i år är omöjligt att veta på grund av min brist på kommunikation med omvärlden. Om jag hade haft två burkar med ett snöre mellan så hade jag kunnat fråga Varanen vad som är planen, men det har jag inte. Det enda som återstår är att gå planlöst runt på hisingen och hoppas att den allsmäktige styr mina steg i rätt riktning. Önska mig lycka till.
Bildt?
När jag låg och tittade på Carl när han orerade om bilindustrin och trapping så somnade jag en liten stund. När jag vaknade var jag helt paralyserad. Hur jag än försökte så kunde jag inte ta mig ur soffan. Jag var förvirrad och till slut mycket rädd. Det kan hända att jag var i något mellanstadie mellan sömn och vakenhet. Drömde gjorde jag inte, inte riktigt, för jag hörde hela tiden Carls röst från tv:n. Plötsligt drog jag ett djupt andetag och kunde röra mig igen, men minnet av vad som hänt har inte släppt mig på hela dagen. Fruktansvärt otrevligt. Kan det vara så att man kan bli förlamad av herr Bildts röst? Eller håller jag fullständigt på att tappa det?
Mörkrets hjärta, Maud
Stormigt nu. I alla fall för andra människor. Jag såg Maud säga på nyheterna att hon var besviken på General Motors för att de inte tar ansvar för SAAB. Antingen så spelar hon bra eller så tror hon på riktigt att multinationella företag vill sina arbetares bästa och är beredda på att ta fallet tillsammans med dem om så krävs. Alla andra som levt i den riktiga världen vet att GM skulle ha sålt sina anställda per kilo till slakt om det hade varit lönande och lagligt. När tog ett stort företag socialt ansvar senast? Utan påtryckningar från åklagare menar jag. Hur kan man ens förvänta sig något sådant? Avreglerar idioterna marknaden för att de faktiskt tror att företag ändå kommer att agera utifrån tanken på allas bästa? Annars kan väl Maud säga som det är: "Det är så här vi vill ha det. Vi är tyvärr ingen arbetarvänlig alians. Vi vill företagarnas bästa. Vi tror att det gynnar alla på sikt." Som tur är så har väl alla SAAB-anställda A-kassa tills det vänder. Eller hur var det nu? Gick alla ur A-kassan efter att Aliansen höjt den?
Maud såg ut som om hon skulle börja gråta nu när hon fick säga hundra gånger i direktsänd tv att regeringen tänker sitta med armarna i kors medan 12 000 oroliga arbetare drivs ut i kylan. Hon vill förmodligen ingen illa. Hon verkar ju så dumsnäll. Men allt har en ljus sida. Nu när vi för första gången sedan artonhundratalet kommer att ha en livs levande svältande superunderklass så startas en massa nya företag som kan sätta lönerna på kinesisk standard, för folk kommer att jobba för brödsmulor för att överleva. Med ett överskott på billig arbetskraft så kommer de redan existerande företagen att kunna pressa sina arbetare dubbelt så hårt för det kommer att stå en kö med hungriga arbetare utanför portarna och vänta på att en plats blir ledig. Den sociala trygghet som tar generationer att bygga upp tar en mandatperiod att riva ner. Skattesänkningarna betyder att staten har mindre pengar till sådana här situationer, det är inte speciellt svår matte. Arbetarna som blev så jävla glada över att få ett par hundralappar mer i plånboken efter skatt kan skita sig i näven nu när de står utan jobb och A-kassa. Hade de lyssnat på sina mor- och farföräldrar så hade de kunnat berätta om hur det var förr och varför man betalar skatt. Det finns en anledning till att "borgare" fortfarande är ett skällsord för många äldre.
Corruptissima re publica plurimae leges
Frid, kära läsare. Ni kanske har lagt märke till att vi går mot dystrare tider. Kanske har ni även följt debatten om de föreslagna skärpta reglerna för invandrare. Det märks att vi har en mer berest och internationellt samarbetsvillig regering än tidigare. De verkar ha varit på studiebesök inte bara i Danmark, utan även i Tyskland och Rumänien, fast inte i det här årtiondet. Migrationsminister Tobias Billström tycker att vi ställt för få krav på de som fått medborgarskap i Sverige. Han är i ständig kamp med sina ministerkompisar om vem som ska gå mig, Påsen, mest på nerverna. Precis som de arbetslösa så måste nysvenskarna tuktas, för annars sitter de visst bara hemma och latar sig. Vi behöver inte fler jobb, vi behöver inte ett bättre mottagande av människor, det vi behöver är uppenbarligen en längre, vassare piska. De mest skrattretande förslagen är de som går ut på att invandrare måste genomgå någon form av utbildning och prov för att vi i Sverige har en gemensam värdegrund som ickesvenskar inte delar med oss. Kom till mig, Tobias Billström, så ska vi se vilka som har en gemensam värdegrund!
"Vi har fördömt de invandrarfientliga men sällan gett
seriösa svar på rimliga frågor om vad som kan följa
i invandringens spår."
Nu har ni verkligen visat Sverigedemokraterna var skåpet ska stå. Det är därför Sverigedemokraterna hyllar ert förslag antar jag. Det räcker kanske inte med att säga att man är mot främlingsfientliga partiers åsikter. Om man lägger fram Sverigedemokraternas förslag och kallar dem sina egna så tror jag att man kan förlora ett uns av trovärdighet i framtida debatter. Å andra sidan så kan kravet på att alla invandrare måste gå en kurs i hur det svenska samhället fungerar vara rimligt. Fast det borde omfatta alla svenskar. Jag undrar hur många av sveriges semi-illiterater till urmedborgare skulle klara ett sådant test idag. Vi borde ju rimligtvis också slänga ut alla som inte klarar testet även om de bott här i hundra generationer. Då kan vi snacka om en avfolkning av norrland efter det. Om inte testet handlar om hur man röstar i Idol och hur domarsystemet fungerar i allsvenskan för då är det bara jag som blir utvisad.
Nu när vi för en gångs skull behöver Christer Pettersson så är han död. Låt oss ta tag i piskan, rycka den från hudflängarna, vända den och driva tillbaka Rikskansler Reinfeldt och hans anhang tills de sitter och skakar i bunkern i Rosenbad.
Hav förtröstan kära bloggfränder, Gud och Påsen ser allt och de dömer aldrig milt.
Untermensch!
När jag av någon anledning slog på nyheterna tidigare idag så såg jag något som gjorde mig minst sagt agiterad. Det visade sig att en konststuderande hade sprejat ner en tunnelbanevagn för att sedan slänga sig genom ett fönster ut på perrongen, filmat förloppet och att detta var hans examensarbete. För att diskutera detta så hade man tagit in vår kulturminister i nyhetsstudion. Kulturministerns åsikt i frågan var att detta självklart inte var konst. Anledningen till att Lena Adelsohn Liljeroth inte asåg att detta var konst var att det inte fanns någon överenskommelse mellan konstnären och AB Stockholms Lokaltrafik. Lena sade att det var skadegörelse, som att det automatiskt skulle betyda att det inte var konst. Lena sade också att konstnären var en dålig förebild för ungdomar, som om även detta skulle tala mot att det var konst som konstnären sysslade med. Jag fick gå ut i köket och dricka ett glas vatten. Frustrationen gjorde mig knäsvag. Pulsen slog i tinningarna och käkarna låste sig av ilska. Enligt Sveriges Kulturminister så är en målning som är uppförd på en duk som inte är konstnärens och som målats utan överenskommelse med ägaren inte konst, men samma verk uppfört på konstnärens egen duk är det. Om Michelangelo huggit sin David-staty ur stulen marmor så hade den inte varit konst? Jag undrar om Kulturministern tycker att Van Gogh eller Andy Warhol inte skapat någon konst, eftersom de knappast är bra förebilder för ungdomar. Hon borde sparkas på stubben och fråntas sin pension, den som satte henne på posten som kulturminister borde sparkas så att denne vrängs ut-och-in och om jag ser hennes hund så kommer jag att sparka den så att den visslar hela Götterdämmerung.
Lena Adelsohn Liljeroth är nu den minister som Påsen tycker sämst om, på delad plats med Sturmbannführerskolministern Jan Björklund. Någon som funderat över att ta in en eller två humanister i regeringen?
Vi bor i tredje riket.
Kontentan
Ni får ha överseende, kära läsare, med den stora textmassan i förra inlägget, samt motsägelser och ovårdat språk. Jag antar nu i efterhand att jag var smått överförfriskad vid skrivtillfället. Resan har nu kommit till sitt slut och jag sitter åter i Göteborg. På lördagen visade det sig att man blir betydligt mer bakfull i Malmö än på andra ställen, så vid middagtid utspelades en kamp på liv och död i min skalle.
Malmö: 2 Göteborg: 1
Efter en kur med vattenblandat vin så var vi på Debaser och såg två fantastiska band: Crystal antlers och This is head. Det var länge sedan jag var på en bra livespelning och nu fick man två, dessutom gratis för att vi kom innan tio. Debaser finns av någon anledning inte i Göteborg.
Malmö: 3 Göteborg: 1
På söndagen var vi på en husvisning innan vi satte oss på bussen hem. Det var oväntat lugnt så jag sov hela vägen. Sist men inte minst så får jag ge två poäng till vår oklanderliga värd och gravida värdinna. Slutresultatet efter en orättvis och luddig bedömning blir alltså:
Malmö: 5 Göteborg: 1
Malmö: 2 Göteborg: 1
Efter en kur med vattenblandat vin så var vi på Debaser och såg två fantastiska band: Crystal antlers och This is head. Det var länge sedan jag var på en bra livespelning och nu fick man två, dessutom gratis för att vi kom innan tio. Debaser finns av någon anledning inte i Göteborg.
Malmö: 3 Göteborg: 1
På söndagen var vi på en husvisning innan vi satte oss på bussen hem. Det var oväntat lugnt så jag sov hela vägen. Sist men inte minst så får jag ge två poäng till vår oklanderliga värd och gravida värdinna. Slutresultatet efter en orättvis och luddig bedömning blir alltså:
Malmö: 5 Göteborg: 1
Trummor!
När jag läste igenom föregående inlägg så var det uppenbart att jag utelämnat det viktigaste av det som hänt mig det senaste.
På vägen hit, till Malmö, så satt jag mitt emot en tös som vägde uppskattningsvis två hundra pannor. Då det som vanligt inte fanns några platser över till oss vanliga människor som inte kan betala dubbla biljettpriset för att få en egen plats (vi var inte heller i stånd att betala tio gånger så mycket för att bli sedda som första klassens medborgare, vars vagn var halvtom), så fick vi sitta på utfällbara biostolar i mitten mellan två vagnar. Rakt framför mig hade jag hur som helst denna halvmänniska som satt och läste samma bok som killen bredvid, någon form av bästsäljare med kines-svärd på framsidan. När vi kommit halvvägs så blev tösens kroppsvikt för mycket för den utfällbara stolen så den lossnade från väggen och gick i backen med tös och allt. Min första tanke när jag såg henne sätta sig , strax efter att vi gått på tåget var faktiskt att hon kanske borde hitta en annan sittplats, för inget av sätena på någon sida om henne gick att fälla ned när hon satt sig, på grund av att hon flöt ut fyra decimeter åt varje håll från sin egen stol. Hon skadade sig hur som helst inte när hon förstörde inredningen i vagnen, hon var förmodligen van vid liknande scenarion, men hon var tvungen att flytta ett steg ett steg till vänster, till en stol som inte var trasig, samtidigt som hon pressade fast den trasiga stolen mot väggen med sin resväska så att inte tågpersonalen skulle ställa några frågor. Den som först fick lida för detta var killen till vänster om henne, för nu satt hon både på sitt eget säte och till hälften på hans, så han fick sitta med ena skinkan utanför som när man delar stol med någon. Att hon kunde sitta på två stolar samtidigt för att avlasta konstruktionen hade uppenbarligen inte slagit henne. När hon nu satt där med en trasig stol på sitt samvete så började hon småäta. På resan mellan Göteborg och Malmö så bängade hon i sig uppskattningsvis mellan 1000 och 1500 gram choklad. Jag hade slutat läsa min bok för länge sedan och satt bara med öppen mun och väntade på att hon skulle överbelasta nästa stol, nu när hon dessutom ökade i vikt framför mina ögon. Detta hände tyvärr inte. Istället dök det upp ett asiatiskt par med det gnälligaste språk ni kan tänka er. Mamman i familjen ägnade sedan de närmsta två timmarna åt att sjunga refrängen till en känd julsång om och om igen på sitt gnälliga språk för sin lilla, lilla bebis, varvat med att hon slängde fram någon form av näsduk framför ögonen på bebisen och skrek "tjoisch!!" för att sedan fnissa konstigt och högt. Jag satt alltså med min bok framför mig, väntandes på att den minst sagt överviktiga kvinnan ska paja en stol till, kanske med sin stolsgrannens liv som insats, samtidigt som den asiatiska mamman skriker "tjoisch!!, hihihäähä, tjoisch!!, hähähihi" och hennes barn börjar långsamt tappa tålamodet med sin mor och övergår i en skräcktoppad skriksymfoni. Allt detta utspelar sig under en timmes tid, vilket bara får den asiatiska morsans beteende att framstå som ännu mer suspekt, men kontentan är att jag, mitt i cirkusens manege inte kan koncentrera mig på något som helst. Resan verkade vara i evighet och gjordes inte mer njutbar av att mannen i asiatparet satt och läskade mig med öl som han snabbt stjälpte i sig burk efter burk.. Min ilska var som tur var möjlig att kontrollera.
Nu har vi hur som helst varit på "stan" och kollat på grejor, tagit en öl på möllan, rökt cigarr, köpt ost, spelat asmycket rockband-trummor, druckit öl, skrammel har spytt, och jag sitter nu ensam med en whisky framför datorn. Allt är på topp. Oro: 0 Göteborg: 0 Malmö: 2
Tipp topp
Sitter nu i Malmö och dricker te gjort på koka-blad. Allt är bra igen. Ingenting oroande så långt ögat kan nå. Det är snart dags att ge sig ut på "stan" , tända en cigarr och ta en öl på Möllan. Malmö: 1. Göteborg: 0.
"11/2 Det vattnas i munnen, allt du har hemma är jod."
Först total uppgång i allt läsbart. Sedan total avsmak för allt skrivet. Man rapar Sartre, skiter Homeros. Kroppen stöter bort alla främmande föremål, först alla stickorna i fingrarna, sedan alla ord i huvudet.
Rubriken är dagens spermaharen-horoskop. Det stämmer skrämmande bra, varje dag. Min favoritdag på året är 24/9: "Du skiter i allt - ingen märker något." Det skulle kunna vara vilken dag som helst. Jag ser inte fram mot 18/4: "Du dör, din fula jävla fitta."
Jag får perioder av total avskärmning. Hjärnan läggs liksom på is. Svårt att läsa, svårt att tänka. Kroppen väger mer, ansiktet slappt som en halvfull vattenballong. Blek, kutryggig, död blick. Svarar knappt på tilltal, munnen hänger öppen som på en grästorpsbo. Funderar, visst, men med ännu sämre resultat än vanligt. Vad får tusentals människor med mig att reagera på samma saker, komma till samma slutsatser, bli förbannade över samma trivialiteter, förundras över samma banaliteter? Vad är det med litteratur jag inte förstår, varför känner jag mig utesluten ur en krets som jag förmodligen hittat på själv? Slut med det nu. Ingen tanke är ny, ingen originalitet existerar, bara brist på möjligheter att se helheten som avslöjar det fåfängliga.
Att frenetiskt skriva saker i diskussionsforum visade sig vara en återvändsgränd. Jag lyckas inte ta ställning till något trots mina ivriga försök att pressa fram någon form av ståndpunkt, inte ens förnekandet av värden är något jag kan ta till mig helhjärtat. Det enda jag lyckas odla är ett förakt för vem som helst som orkar ta någon form av diskussion med mig. Finns det någon allmän agnosticism, som täcker all form av vetande? En systematiserad ickeståndpunkt i alla frågor, en universell axelryckning? Det vore något, något som inte behöver försvaras eller ens benämnas. Att bara spela död tills alla tystnar, det är min nya strategi. Något som jag kanske är född att göra, eller kanske något som kommer att driva mig själv till vansinne innan månaden är slut.
Citat, vad är det? En homage? En nickskarv? Ett avlatsbrev? Skryt? Alltihop?
"Ingenting är sant, allt är tillåtet." 100 000+ träffar på google och det bara på engelska. Någon säger det (kanske Hassan i Sabbah), det kan betyda vad som helst, rykten sprids, folk tycker om det. Vips så har orden färdats långt i tid och rum och dyker upp i allt från tv-spel till finlitteratur. Tyvärr även i världens enda bra film, Naked Lunch.
Imorgon: Semester, i sin lösaste betydelse. Det ska bli trevligt. Världen är ju som ni vet mer förlåtande och dekadent ju närmare ekvatorn man kommer.
Rubriken är dagens spermaharen-horoskop. Det stämmer skrämmande bra, varje dag. Min favoritdag på året är 24/9: "Du skiter i allt - ingen märker något." Det skulle kunna vara vilken dag som helst. Jag ser inte fram mot 18/4: "Du dör, din fula jävla fitta."
Jag får perioder av total avskärmning. Hjärnan läggs liksom på is. Svårt att läsa, svårt att tänka. Kroppen väger mer, ansiktet slappt som en halvfull vattenballong. Blek, kutryggig, död blick. Svarar knappt på tilltal, munnen hänger öppen som på en grästorpsbo. Funderar, visst, men med ännu sämre resultat än vanligt. Vad får tusentals människor med mig att reagera på samma saker, komma till samma slutsatser, bli förbannade över samma trivialiteter, förundras över samma banaliteter? Vad är det med litteratur jag inte förstår, varför känner jag mig utesluten ur en krets som jag förmodligen hittat på själv? Slut med det nu. Ingen tanke är ny, ingen originalitet existerar, bara brist på möjligheter att se helheten som avslöjar det fåfängliga.
Att frenetiskt skriva saker i diskussionsforum visade sig vara en återvändsgränd. Jag lyckas inte ta ställning till något trots mina ivriga försök att pressa fram någon form av ståndpunkt, inte ens förnekandet av värden är något jag kan ta till mig helhjärtat. Det enda jag lyckas odla är ett förakt för vem som helst som orkar ta någon form av diskussion med mig. Finns det någon allmän agnosticism, som täcker all form av vetande? En systematiserad ickeståndpunkt i alla frågor, en universell axelryckning? Det vore något, något som inte behöver försvaras eller ens benämnas. Att bara spela död tills alla tystnar, det är min nya strategi. Något som jag kanske är född att göra, eller kanske något som kommer att driva mig själv till vansinne innan månaden är slut.
Citat, vad är det? En homage? En nickskarv? Ett avlatsbrev? Skryt? Alltihop?
"Ingenting är sant, allt är tillåtet." 100 000+ träffar på google och det bara på engelska. Någon säger det (kanske Hassan i Sabbah), det kan betyda vad som helst, rykten sprids, folk tycker om det. Vips så har orden färdats långt i tid och rum och dyker upp i allt från tv-spel till finlitteratur. Tyvärr även i världens enda bra film, Naked Lunch.
Imorgon: Semester, i sin lösaste betydelse. Det ska bli trevligt. Världen är ju som ni vet mer förlåtande och dekadent ju närmare ekvatorn man kommer.
Melodifestivalen borde ersätta OS
Ett år är ingenting. Melodifestivalsrelaterad skit borde kanske inte helt förpassas till sin grav eftersom det är en höjdpunkt för somliga minoriteter i landet (inte samerna) men om man höll det i stället för OS så skulle vi hinna hämta oss mellan festivalerna samt slippa en massa sport. Alla vinner utom nämnda minoritet som trots allt är en minoritet. Det känns som att det var igår som jag och Varanen simultant började ojja oss över det här, vilket förmodligen beror på att melodifestivalen i sin helhet tar två tredjedelar av året att genomföra. Var fjärde år, det är mitt sista bud!
Strindbergs brev - fascinerande!
Till Edvard Munch [19 juli 1896]
Gas-apparaten synes vara grundad på Pettenkofers experiment: blåsa ut ett ljus genom en vägg.
Men den arbetar illa.
Sist jag såg Dig, tyckte jag du såg ut som en mördare - eller åtminstone hantlangare.
Gas-apparaten synes vara grundad på Pettenkofers experiment: blåsa ut ett ljus genom en vägg.
Men den arbetar illa.
Sist jag såg Dig, tyckte jag du såg ut som en mördare - eller åtminstone hantlangare.
Sömnproblem
"Ett förfärligt anfall kom över mig, och jag väcktes ur en slummer i det jag hörde några ord, som jag har antecknat i min dagbok. En okänd röst utropade namnet: "Luthardt droghandlaren". Droghandlaren! Kanhända man förgiftar mig långsamt med alkaloider som framkalla yrselanfall, såsom bolmört, haschisch, digitalis, daturin?" - Inferno
Sjuk eller förgiftad
Symptomen är lätta att känna igen: Maniskt läsande, sporadisk ilska över saker som reklam, tv, dumheter eller vänligt tilltal. Det har blivit svårt för mig att kunna koncentrera mig på vad folk säger och vad jag skriver. Det blir bara röra av alltihop eller så kommer jag inte ihåg vad som nyss hänt. Allt pekar på en sak, nämligen att grannarna till slut har lyckats förgifta mig. Jag kan möjligtvis tänka mig en alternativ förklaring som går ut på att jag inte tål mjöl men ändå åt nötter med mjöl runt i lördags, av någon anledning.
Oavsett så har det varit en lång dag. När man har varit ensam hela dagen så blir man överrumplad när en Sambo plötsligt kommer inklivandes och börjar ställa konstiga frågor som "Har du druckit öl i sängen?" eller "Vad ska vi ha till middag?". Det blir svårt att reda ut i huvudet vilken av frågorna som bäst besvaras med en lögn. Förvirringen blir total efter följdfrågorna "Är det en gammal ölburk?" och "Hör du inte vad jag säger?".
Det är som en konstant blodsockersvacka.
Debatten eller vad det är rasar fortfarande på http://www.klarsikt.humancreations.se/post/2008/12/17/Gudsfobikerna-Humanisterna-och-deras-vanner.aspx men jag börjar danka av. Meningen med att låta folk veta att det inte är någon mening med något förblir svår att greppa. Jag tycker inte heller om att jag låter så barsk när det är ont om utrymme att skriva på. Innerst inne så vill jag ju bara väl, det vet ni ju, kära läsare. Vilket förmodligen även kan sägas om världens samlade diktatorer, vilket får den åldrade klyschan att klinga aningen falskt.
Imorgon ska jag inte läsa ett ord och inte heller lyssna på någon musik. Det får mig bara att gå upp i varv.
I övrigt är det väl bara att härda ut. Amor fati så att säga, utan att bli fatalist, får vi hoppas.
Oavsett så har det varit en lång dag. När man har varit ensam hela dagen så blir man överrumplad när en Sambo plötsligt kommer inklivandes och börjar ställa konstiga frågor som "Har du druckit öl i sängen?" eller "Vad ska vi ha till middag?". Det blir svårt att reda ut i huvudet vilken av frågorna som bäst besvaras med en lögn. Förvirringen blir total efter följdfrågorna "Är det en gammal ölburk?" och "Hör du inte vad jag säger?".
Det är som en konstant blodsockersvacka.
Debatten eller vad det är rasar fortfarande på http://www.klarsikt.humancreations.se/post/2008/12/17/Gudsfobikerna-Humanisterna-och-deras-vanner.aspx men jag börjar danka av. Meningen med att låta folk veta att det inte är någon mening med något förblir svår att greppa. Jag tycker inte heller om att jag låter så barsk när det är ont om utrymme att skriva på. Innerst inne så vill jag ju bara väl, det vet ni ju, kära läsare. Vilket förmodligen även kan sägas om världens samlade diktatorer, vilket får den åldrade klyschan att klinga aningen falskt.
Imorgon ska jag inte läsa ett ord och inte heller lyssna på någon musik. Det får mig bara att gå upp i varv.
I övrigt är det väl bara att härda ut. Amor fati så att säga, utan att bli fatalist, får vi hoppas.
Surrogatpyret
Med anledning av en diskussion på nyårsafton så har jag fått länkar mejlade till mig från en betydligt mer välunderärttad Nikanor-läsare. Det har gått förvånansvärt fort att tugga sig igenom de underbara texterna om Surrogatpyret. Den härsket avundsjuka vetskapen om att man inte kan vara lika välskrivande eller beläst som denna vansinnesförfattare Nikanor lyckas inte dra den ner den fantastiska läsupplevelsen.
"Vi satt i biln vid Kusmarkstjyrkan å stirra på den upplysta tuppjäveln på krönet av va Nitschä kalla den ekumeniska synagogan."
Tidningen Kulturen: Länk
Det är roligt att Morfar orerar runt samma texter och personer som jag gottat ner mig i det senaste. För att inte tala om Morfars utläggning om Katolska kyrkan som går hand i hand med mitt lyssnande på Requiem. Teratologen hotade i Apsefiston med att ge ut en bibliografi, vilket jag ser fram mot med nästan barnslig förväntan. Det är inte bara språket och kunnigheten som imponerar, man inser snabbt att det är ett unikt intellekt som betvingar de vansinniga bilder som målas upp. Hade jag kunnat slå huvudet på spiken på ett lika omständigt sätt så hade jag varit mer än nöjd.
Här är en fin introduktion till författaren om han inte redan är bekant, också ett bidrag från Per:
YouTube
Många tack!
"Vi satt i biln vid Kusmarkstjyrkan å stirra på den upplysta tuppjäveln på krönet av va Nitschä kalla den ekumeniska synagogan."
Tidningen Kulturen: Länk
Det är roligt att Morfar orerar runt samma texter och personer som jag gottat ner mig i det senaste. För att inte tala om Morfars utläggning om Katolska kyrkan som går hand i hand med mitt lyssnande på Requiem. Teratologen hotade i Apsefiston med att ge ut en bibliografi, vilket jag ser fram mot med nästan barnslig förväntan. Det är inte bara språket och kunnigheten som imponerar, man inser snabbt att det är ett unikt intellekt som betvingar de vansinniga bilder som målas upp. Hade jag kunnat slå huvudet på spiken på ett lika omständigt sätt så hade jag varit mer än nöjd.
Här är en fin introduktion till författaren om han inte redan är bekant, också ett bidrag från Per:
YouTube
Många tack!
Isolerad - fascinerad - raseriets dag
Utan telefon så saknar jag helt kontakt med omvärlden. Detta har visat sig vara ett lyckokast. Fullkomligt begravd i texter jag hittar, korsläser jag allt som jag kommer över. Hela dagen har olika versioner av Dies Irae från Requiem formligen dundrat genom lägenheten. Här kommer min lista på vilken som är bäst utifrån mitt blygsamma lekmannaperspektiv:
1. Armin Jordans tolkning av Dvoráks version är den som efter åtskilliga lyssningar gör störst intryck. Om jag maxar stereon så får jag någon form av extatisk dödsångest, vilket jag tror var meningen med hela hymnen när den skrevs på medeltiden. De inledande stråkarna sätter genast ribban för hur det bör kännas när en gammaltestamentlig Gud förvandlar vår värld till glödande kol och sedan fördömer levande och döda som felat till att brinna i tid och evighet.
2. Wiener Singverein, Wieanerfilharmonikerna, Hilde Zadek, Margerete Klose, Hilde Rosvaenge, Boris Christoff och Herbert Von Karajans tolkning av Verdis Dies. Den bristfälliga inspelningen tillsammans med en oöverträffad inlevelse från samtliga inblandade och någon form av ständigt dånande tordönstuta skapar en matta av ljud som genast skiljer sig från exempelvis Chicagos orkester och chorus tekniskt överlägsna inspelning.
3. Mozarts tonsättning av den gamla hymnen är den svagaste i min mening. Om man ändå envisas med att lyssna på den så är det Atlantas operaorkester och Chorus uppskruvade version som gäller. Man tror inte att jorden ska gå under och man känner inte samma gudsfruktan som inför Dvoráks eller Verdis tonsättningar men om den framförs rätt så känner man sig i alla fall måttligt stressad.
Klart är i alla fall att om man vill jaga sig själv till galenskap så är det den romersk-katolska kyrkans äldre mässor man ska vända sig till om man vill ha ett soundtrack. När man frenetiskt jagar information om kommunisternas helvetesmaskiner, teosofiska skrifter om karma, Sternligans mord på Folke Bernadotte eller om man bara vill ligga på golvet och bearbeta sin egen ensamhet en stund så finns det inget lika passande.
Efter att de fördömda blivit tystade,
lämnade åt de bittra lågorna,
kalla mig tillsammans med de välsignade
När man samtidigt läser Strindbergs Inferno och Goethes Faust så är allt på topp.
Detta är klassisk musik att köra ihjäl sig till.
1. Armin Jordans tolkning av Dvoráks version är den som efter åtskilliga lyssningar gör störst intryck. Om jag maxar stereon så får jag någon form av extatisk dödsångest, vilket jag tror var meningen med hela hymnen när den skrevs på medeltiden. De inledande stråkarna sätter genast ribban för hur det bör kännas när en gammaltestamentlig Gud förvandlar vår värld till glödande kol och sedan fördömer levande och döda som felat till att brinna i tid och evighet.
2. Wiener Singverein, Wieanerfilharmonikerna, Hilde Zadek, Margerete Klose, Hilde Rosvaenge, Boris Christoff och Herbert Von Karajans tolkning av Verdis Dies. Den bristfälliga inspelningen tillsammans med en oöverträffad inlevelse från samtliga inblandade och någon form av ständigt dånande tordönstuta skapar en matta av ljud som genast skiljer sig från exempelvis Chicagos orkester och chorus tekniskt överlägsna inspelning.
3. Mozarts tonsättning av den gamla hymnen är den svagaste i min mening. Om man ändå envisas med att lyssna på den så är det Atlantas operaorkester och Chorus uppskruvade version som gäller. Man tror inte att jorden ska gå under och man känner inte samma gudsfruktan som inför Dvoráks eller Verdis tonsättningar men om den framförs rätt så känner man sig i alla fall måttligt stressad.
Klart är i alla fall att om man vill jaga sig själv till galenskap så är det den romersk-katolska kyrkans äldre mässor man ska vända sig till om man vill ha ett soundtrack. När man frenetiskt jagar information om kommunisternas helvetesmaskiner, teosofiska skrifter om karma, Sternligans mord på Folke Bernadotte eller om man bara vill ligga på golvet och bearbeta sin egen ensamhet en stund så finns det inget lika passande.
Efter att de fördömda blivit tystade,
lämnade åt de bittra lågorna,
kalla mig tillsammans med de välsignade
När man samtidigt läser Strindbergs Inferno och Goethes Faust så är allt på topp.
Detta är klassisk musik att köra ihjäl sig till.
