Naturens inneboende äcklighet i fokus

Igår begav jag och min sämre hälft oss till naturhistoriska. Vi hade fått en felaktig bild av att en intressant utställning av välgjorda vaxdockor skulle husera där. Detta var fel och vad värre var: Istället var det en samling stendårar där med sina stenar. Vi gick igenom den avdelningen på uppskattningsvis tio sekunder. Sedan var det bara de vanliga vidriga grejorna kvar att se: Den äckliga bäbisen med två huvuden i en burk med formalin, en uppstoppad opossum med sina uppstoppade barn fastsydda på kroppen och ett konserverat öga från en stor fisk med en blodigel av något slag fortfarande fast på iris. Som ett barn sprang jag in och ut ur rummen och glodde på alla härliga djur som skjutits eller självdött för att sedan fyllas med sågspån och skelögon. Naturen är i sanning ett under.

På vägen dit träffade vi Pettan, Varanen och Fylle-Ola. De berättade några underhållande anekdoter för oss och jag misstänker att de kan ha varit aningen förfriskade. De var på väg för att besöka en grav av något slag.

Nu ska jag åka till ett borrgarage och fetta in saker. Varför inte?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0