Dubia? Spuria?

Det nya året inleds som brukligt är med min födelsedag. Vad det nu ska betyda. Att mäta sitt liv i dylika cykler tycks mig ocivilicerat. Räcker det inte att sörja när jag föds och när jag dör?

I övrigt inget iögonfallande i görningen. Tio procent av den svenska vargstammen går i graven. Trots att människan är det enda som borde bedrivas skyddsjakt på. Tonårstjejor gripna för att sälja lindrigt utvecklingsstörda, sexuella tjänster i Malmö. Sveriges bilindustri upphör. Nytt svenskt rekord i fläskkorv. Mot bättre vetande och naturen så planteras nästan enbart gran där stormen redan fällt all gran. Man bäddar för att ligga, som man säger. Nyheterna förmår inte att rubba mina cirklar. De blåser som en kylig vind genom mitt feta, okammade hår.

Visiten i de nyårsfrostade, dalsländska skogarna har tagit hårt på mig. Jag kom tillbaka till civilisationen i bättre form än jag varit i på år och dag, men civilisationen har inte längre något att ge mig. Jag vill tillbaka, till isen i skägget, till det nödvändiga ved- och vattenkånkandet i midjedjup snö, till tystnaden och till ensligheten.

Vi införde, till somligas förtret, en ny tradition: En nyårlig korsbränning! När ringarna fallit av midsommarstången och endast det blottade skelettet återstår, då har man ett fyra meter högt nyårskors som skapat för att brännas. Tillsätt för ändamålet lämpliga bränslen, sätt fyr och skåda den gudstrotsiga röken lysas upp underifrån av sin egen tillblivelse. Om gud misstycker så har den i alla fall inte hört av sig. Somliga skulle kanske dra paraleller till kkk, men å andra sidan så är somliga idioter.

RSS 2.0