spaderlord

Inte sovit än. Allting luktar terpentin. Ska gå till skolan. Kuk.

All har gått utför det senaste. Det har visat sig att jag har haft fel i ett viktigt antagande om världen. "Det löser dig" brukar jag mumla i tid och otid och för första gången så har jag nu fel. Det löser sig inte. Förutom allt som inte löser sig så har någon förgiftat mitt kaffe. När jag druckit en halv kopp så började det att hetta i halsen när jag andades. Nu smakar allting lösningsmedel och mina händer darrar som asplöv. Efter att jag lekt csi i köket i en halvtimme så upptäckte jag att det inte var något fel på kaffet. Det är koppen som är förgiftad. När jag häller samma kaffe i en annan kopp så luktar det inte konstigt längre. Den första koppen luktar som blekmedel. Jag är fortfarande i valet och kvalet om jag ska ringa giftinformationen. Vem har begått denna illgärning? Är det jag som omedvetet har diskat med klorin? Är min flickvän trött på mig? Har grannarna en extranyckel till vår lägenhet? Så många frågor. Jag ringde Linköpings universitet, men de låtsas att allt är som det ska. Är de oskyldiga för en gångs skull? Tjejen spelar också oskyldig. Jag vågar inte fråga grannarna. Det vore att spela dem i händerna. Mitt största övertag just nu är att de tror att jag är död. Jag kan också spela det här spelet. Jag har täckt över alla fönster och vässat alla köksknivar. Kom an bara. Jag är beväpnad till tänderna. Om någon är intresserad av att köpa något jag äger, lägg ett bud. Innan skiten går till auktion.

Lägg ost på brödet
Stek smörgåsen i olja
Salta och peppra

Fredagskvällen kunde ha varit en trevlig kväll med vänner och gamman, men icke. Det var bestämt att jag skulle ta mig till Thn för att flytta en orgel. Efter att ha diskat och städat till sent på kvällen så gick jag ut i parkeringshuset bara för att upptäcka att min kära pärla hade slut på kräm i batteriet. När strömmen slås bort från Forrden så går larmet in, så när jag öppnar dörren för att skyva ut bilfanskapet från parkeringsrutan så tutar bilen som en hel orkester. När jag sent om cider hittat den lilla lådan som stänger av oljudet så var jag jag kraftigt förbannad.

Nästa steg var att på egen hand rulla bilen genom hela parkeringsplanet för att få fart nog att starta den. Då någon har byggt  parkeringshuset så att det är bulor i hela golvet så var detta lättare tänkt än gjort. När jag väl tryckt ut det vresiga fordonet för backen ut på gatan och slängt mig in och fått i en växel så var det nära att jag blev av med ena benet på kuppen. Bilen var igång och jag kunde äntligen rusa motorn ut på 45:an.

När jag passerar en korsning halvvägs till till Thn så svänger det ut en polisbil bakom mig. Jag visste mycket väl att jag inte hade rätt skattekvitto på bilen och det tog heller inte lång stund innan sirenerna kallade in mig till vägkanten. Den trevliga poliskonstapeln frågade mig artigt om jag var full och trots ett nekande svar fick jag ändå blåsa i hans lilla låda. Allt väl så långt. Sedan upplyser man mig vänligt men bestämt om att det är körförbud på bilen och att jag därför inte borde köra den. Detta hade jag inte ägnat en tanke åt när jag for iväg.

Jag frågar försiktigt om jag kanske kan få klara mig med en varning den här gången, men icke. 1500 spänn ska inom trettio dagar infinna sig på angivet konto. Tackar och bockar.  Med en begynnande hjärnblödning tar jag lappen ur polishanden och han menar blygsamt att jag ska vara glad som inte får promenera hem, då han låter mig köra bilen på egen risk till närmsta garage istället för att jag måste lämna den där den står.

Med någon deciliter soppa kvar så hostar sig pärlan in på gårdsplanen och jag somnade den kvällen utmattad men i full visshet om att jag morgonen efter ska bära en orgel ned för en tokbrant trappa. Resten av orgeläventyret fortlöpte dock smärtfritt tack vare en hjälpande hand från välmusklad sibyllapersonal.

1500kr motsvarar 150st öl eller 3000 Bugg.

I lördags så var jag och sambon på inflyttningsfest hos en vän. Det var trevligt som bara den, inte bara för att han är en utmärkt gourmand, utan för att han känner så mycket trevliga människor. Det första som hände när vi kom till festen var att han ville visa sin nya cross-moppe. En jättefin MT-5:a från -88. Han var mycket stolt. Som vanligt var han oklanderligt klädd i senaste dandymode och jag blev riktigt avundsjuk på hans svarta kostymbyxor som hade en genomtänkt elegant men slapp design.

Smulan var där och bjöd på JD rakt ut flaskan, som är brukligt, innan vi gick loss på lite languster. Till detta drack vi ett förnämligt vin, Amarone della Valpolicella Il Fornetto från -00, som trots sin ringa ålder smakade som nektar till medelhavsbuffén.

Jag fick även möjlighet att växla några ord med värdinnan, som visade sig vara en utmärkt konversationspartner och trots min något aggresiva argumentationsteknik så behöll hon sitt skarpsinne och sin klarsyn. Efteråt var jag både imponerad och ödmjuk inför en så gentil och trevlig dam.

Efter maten delade vi in oss i grupper och bytte kläder. Detta gick till så att man skrev upp allas namn på lappar, satte upp dem på väggen och sedan fick man ta på sig det man kastade pil på. Resten av kvällen spenderade jag i en vintage Diorklänning utan axelband.

Långt fram på småtimmarna när skumpan var slut så satt vi i soffan och tittade på Saraband, innan alla lade sina bilnycklar i en skål och gick hem med den vars bilnycklar man senare fick dra ur skålen. Allt som allt så var festen mycket lyckad och jag kommer alltid vara tacksam för att jag känner människor som är så smakfulla och väluppfostrade värdar och värdinnor.

Ett stort tack till alla inblandade, framför allt värden och värdinnan, trots att mitt minne sviker något stundtals och jag kanske inte har lyckats beskriva alla detaljer precis rätt. Det var en förtjusande trevlig afton.

Det enda jag med säkerhet kan säga om mig själv är att man inte ska lita på något jag påstår om min person.