spaderlord

Ursäkta att jag inte skrivit på ett tag. Jag har varit frånvarande på flera plan. Ibland romantiserar jag och inte minst mina vänner (läs varanen) det som i folkmun kallas för "galenskap". Det visar sig dock nu att det är en fasa större än livet självt att stirra denna "galenskap" i vitögat. Jag har inte riktigt kommit på fötter än efter denna fasansfulla resa till helvetets nedre regioner. Det ända jag för nuvarande kan uttrycka i ord, är att mitt liv är lite som den där Mio-reklamen som går på tv. Om den nakna mannen som äter nötter i slutet av reklamen tänker "Fuck, var är jag!"
Jag har för övrigt beslutat mig för att lägga ner vän-tävlingen. Jag ska fan vara glad att jag har några vänner alls.
Förlåt, alla inblandade. Det menar jag från djupet av det som finns kvar av mitt hjärta.