spaderlord

Mycket av det lilla jag känner till om naturvetenskap ramlar in i min världsbild utan några högre lyftningar på ögonbrynen. Det jag är kapabel att förstå vill säga. När jag sedan av en slump ramlar över en populärvetenskaplig artikel om att det är rimligare att det dyker upp materia ur ingentinget i ett tomrum än att det inte gör det, så fastnar detta i mitt medvetande en längre tid. Saker är oftast som de ser ut att vara och ibland får man ta folk på deras ord, exempelvis när de säger att min kaffekopp är gjord av skitsmå saker med olika laddning. Ovan nämnda utbrott av materietillblivelse känns dock inte tillfredställande alls.

Om jag inte fått något om bakfoten så har forskare alltså upptäckt att i tomrum så lånas det energi från framtiden(!) som tar sig formen av materia och som sedan lämnas tillbaka varvid materien försvinner. Jag önskar att jag kom ihåg vem som uptäckt detta och när men så är nu inte fallet. När sådana här saker upptäcks så undrar man vad det får för konsekvenser. Man brukar ju prata om att "allt har en orsak" eller att "allt har en tillräcklig grund". Jag känner mig inte så säker på detta längre. Får det konsekvenser för logik, moral och rättsväsende?

Vissa saker vill jag vara säker på, i likhet med de flesta tror jag. En av dem är att saker inte ska kunna dyka upp och försvinna för mig. Det känns onaturligt och dumt att jag levt med denna groteska illusion hela mitt liv. Hädanefter när folk frågar mig något, vad som helst, så ska jag bara svara "Jag vet inte. Jag vet verkligen inte alls."