spaderlord

(När världen blir lite för p.k. (politiskt korrekt) dra jag mig gärna till minnes de människor som inte delar min relativistiska värderingssyn. Det finns människor som, trots ofantliga mängder bevismaterial, fortfarande tror att det här med att olika kulturer, etniciteter, folkslag och religioner värdesätter sin omgivning sina liv och medmänniskor på vitt skilda grunder, inte beror på större eller mindre kunskap om världen de befinner sig i. Dessa människor påstår att vi faktiskt kan uttala oss moraliserande om udda eller avvikande värderingssystem, med valid kunskap och självdistans som enda merit. Från detta perspektiv går det att säga saker som "dom där afrikanerna är minsann inte kloka som inte tror på Jesus Kristus", och "han den där Hassan är visst syrian, inte undra på att det går dåligt för honom i skolan", och "i Kina käkar dom hundar för dom vet inte bättre", och "det är klart att amerikaner inte kan predika sekularism och fred, när det enda dom tänker på är Gud och vapen", och "tjockisar har ingen moral" och "vegetarianer har ingen moral" och "goth-brudar har ingen moral" o.s.v., utan att för den saken skull ha gjort sig skyldig till spekulerande. Ur detta, ska vi säga mer icke-relativistiska, perspektiv blir det med andra ord väldigt lätt att kasta stora och tunga stenar från sin plats i glashuset; stenar så stora och tunga att det ibland blir svårt att avgöra på vem de landar. Med detta sagt vill jag gå vidare till dagens inlägg.)

Jag har blivit ombedd att opponera på en C-uppsats. Inom vilket ämne och av vem den är skriven är inte intressant, med vad som däremot blivit mer och mer intressant de senaste dagarna (närmare bestämt under de dagar från det att jag för första gången läste uppsaten och fram till detta ögonblick), är på vilket sättt uppsatsen är skriven. Den är utan att överdriva författad på mycket dålig svenska. Jag skulle tro att en rättvis panel om tjugo praktiserande skribenter av det svenska språket hade bedömt författaren av sagda uppsats till omkring nio till elva år och att vederbörande saknade kunskaper i datorordbehandling. Särklillt påtaglig är särskrivningen, i snitt fem stycken per sida, men såväl stavfel som gramatiska fel förekommer ofta. Utöver detta gör meningsbyggnaden många stycken helt obegripliga, rubrikersättningen är inte konsekvent och källanvisningar helt obefintliga. Uppsatsen, mina damer och herrar, skulle få redaktören på vilken tidning som helst att brinna!

Om ni, kära läsare, anar en viss frustration i mig just nu, anar ni helt rätt. Jag är ingen språkfascist, och heller inte skitbra på svenska, jag har många gånger förespråkat semantisk tollerans med hänvisning till den mänskliga försnuftet som brobyggare vid språkförbistringar, men någonstans måste måttet rågas. Jag tror att det just blev det. Jag säger allt det här på bloggen just för att jag aldrig kommer göra det på opponeringen. Det är nämligen ingen 9-11-åring som skrivt uppsaten jag opponerar på.