spaderlord

Äntligen är detta djävulens hundprojekt nedlagt. Igår bet hunden mig handen och den berömda droppen fick glaset att rinna över. Min dotter var så klart otröstlig. Jag satte mig ned med henne och förklarade att varelser som sticker i ögonen på Gud inte kan få fortsätta att leva men hon köpte inte riktigt detta. Jag improviserade lite och sade att det ändå var för det bästa, för att om vi hade behållit hunden så hade vi fått göra oss av med henne.
- Det finns inte tillräckligt med utrymme i mitt lilla hjärta för två småkräk som inte kan uppföra sig, förklarade jag stillsamt. Nästa problem: Var fan begraver man en hund i en stor stad? Dottern insisterade på en högtidlig begravning men jag trodde inte att det var lagligt med en spontan jordfästning av döda djur i tätbebyggt område. Som tur var så rörde det sig ju inte om någon dobberman, jag vet inte ens om skithunden var fullvuxen, så vi tryckte ner den i en tom mjölkkartong och skickade ner den i sopnedkastet tillsammans med en blombukett som min dotter varit ute och plockat. Vi stod tysta en stund och jag låtsades förstå stundens allvar. Får aldrig barn slut på tårar?
- Ett väl värdigt slut för ett så ovärdigt djur, sammanfattade jag. Efteråt gick vi ut på stan och hon fick välja vilken glass hon ville inne på Lejonet och Björnen. Den gick på 113 spänn, så nu blir det ingen frukost den här veckan. Hunden var ju trots allt inte billig den heller.