spaderlord

Med anledning av att jag slog i tråkighetsbotten i gårdagens inlägg så tänkte jag liva upp stämningen här på bloggen. Detta visade sig svårare än väntat. Det tar lång tid att hitta på ett bra skämt som känns nytt och roligt. Efter att ha gjort ett antal utkast runt ett Engla-skämt så lyckades jag konstruera ett ganska skojigt med anknytning till en norsk och en tysk som gick in på en bar. Min glädje förbyttes snabbt i oro över att jag kanske är lite tidigt ute med att skoja om ämnet. Efter att ha övervägt för och nackdelar så kom jag till slut fram till att jag besparar er, känsliga läsare, detta osmakliga skämt. Det är trots allt inte roligt med barnamord. I alla fall inte samma dag som man fått reda på att det skett. Eller?

Humor är extremt komplicerat. För att folk inte ska bli förbannade eller ledsna så får det inte finnas några offer för skämtet. Om de inte är tandläkare, advokater, tjockisar, norrmän, bellman, biafrabarn, blondiner, judar eller bögar. När jag tänker efter så finns det alltid offer för skämt om det är roligt och inte bara en jävla ordvits.

Jag kommer ihåg när de där planen flög in i world trade center och hur jag high-fivade en polare och skrek "in your face, världens största skitland!" och hur folk tyckte att det var osmakligt att ens prata om hur många fler civila barn U.S. har skjutit i knäna, eldat på med napalm, försåtsminerat för och hur inget annat land i världen kan förtjäna en näsknäpp i samma utsträckning. Folk grinade även illa när man drog 9/11-skämt dagarna efter wtc-attacken. Är inte humor den förlösande kraft som låter oss existera i en otäck värld utan att bli tokiga?
Varför då vänta så länge med skämten?

Om ett år kommer det säkert att hagla Engla-skämt men idag har till och med jag den goda smaken att avstå.
Trots att jag inser att barn dör överallt i världen hela tiden utan att någon bryr sig, då de flesta av de barnen inte pratar samma språk som vi, vliket gör mig till lite av en hycklare. Det vore fint att varje dag kolla upp hur många barn som dött i världen under dagen och sedan skicka sms till alla man känner att de ska tända ett ljus för varje barn. Sedan skulle jag köpa aktier i Svenska Ljus AB. Om jag tänder ett ljus ikväll, så som mass-smsen talar om för mig att göra, då brinner det för alla barn som dött idag som jag inte känner, inte bara för de som är hypade i media för tillfället. Fortsättning följer, kära läsare.