spaderlord

Förvisad till en tidsålder som blåst upp sitt ego så till den grad att vi inte längre ser saker värda att utforska. Förr i världen så drömde barn om att segla till outforskade öar, rymdfärdas till planeter med underliga egenskaper, uppfinna en hästvagn som drar sig själv eller att slåss med rövare i de vilda bergen i Italien. Vad drömmer barn om idag? Att ta ett plan till den minst utforskade ön i världen för att köpa billiga souvenirer med resten av turisterna? Att åka till månen för att se om det är så jävla tråkigt som det ser ut på TV? Att upfinna en ny, revolutionerande slaskskrapa? Att bli knivade av några förortskids i Italien?

Är det inte så, kära läsare, att allt som är roligt är gjort och det som finns kvar att utforska går inte att förstå utan en doktorsgrad i fysik eller bio-kemi. Är det konstigt att dagens ungdom är mer intresserade av att hitta en snygg läppglans eller en billig pradaväska än av att bege sig ut i världen för att hitta stordåd som behöver begås?

Denna dystopiska bild är såklart inte helt korrekt. Många spännande saker finns kvar att upptäcka. Problemet är att vi har tagit till oss ett moraliskt kodex som hindrar oss från kreativt tänkande. De stora landvinningarna inom genetiken kommer att medföra möjligheter som bara begränsas av vår småsinta moral. Vi kommer att kunna skapa de mest fantastiska vidunder som människan i långa tider drömt om. Kentaurer, jättebläckfiskar, apmänniskor, gripar, kort sagt felande länkar mellan alla nu kända arter. Vi kommer att kunna skapa supermänniskor som är smartare, starkare, större, snyggare och snabbare. Eller varför inte siamesiska tvillingar, dvärgar, kliniskt kriminella eller samvetsbefriade trekönade självbefruktande drogmonster?

Forskare har redan tänkt i de här banorna, men har oftast blivit mer eller mindre jagade från hus och hem av pöblar med högafflar och facklor. Idag har pöbeln lagt ifrån sig högafflarna och fördriver istället oliktänkande med skitsnack om omoral. Såväl Mengele som Ilja Ivanov ses på med oblida ögon av dagens "upplysta" pöbel. Gibson är en av författarna som spekulerat i möjligheterna och som verkar ha fått någon sorts frisedel på grund av att hans böcker är "fiktion", men vi närmar oss nu en tid som kommer att kunna förverkliga Gibsons vildaste drömmar. "Så, vad är det vetenskapliga syftet med det här?" undrar ni. En fråga som förmodligen hållit tillbaka människan flera hundra år vid det här laget. Vad är det vetenskapliga syftet med att låta bli? frågar jag.

Detta är bara ett exempel på vad jag hoppas att barn idag drömmer om. Möjligheterna gränsar till oändligheten om vi vägrar att låta oss begränsas av vad människor ibland kallar "sunt förnuft". Säkerligen finns det även idag barn som drivs av möjligheterna till stordåd och inte enbart av monetära struntdrömmar. Det ska bli spännande att se om de kommer att lyckas sparka sönder den bur av likriktad rappakalja som samhället låst in dem i.
Jag håller tummarna och hoppas.