spaderlord

Jag har inte raporterat om framgångarna med fiskdammen och detta ber jag om ursäkt för. Fiskarna har blivit större och färggladare vilket är ett tecken på att de trivs. Till och med Varanessans blinda fisk har rapporterats vara levande. Som en extra knorr på moset så har hela fiskdammen blivit full med fiskyngel. Vilka fiskar som korsats med vilka är osäkert i dagsläget. För någon vecka sedan dök det hur som helst upp ett nytt hot mot mina skyddslingar. En häger ställer sig om mornarna i dammen och spanar efter frukost. Jag blev såklart rasande när jag såg det långhalsade missfostret första gången och bussade hundarna på fågeln. Detta hade bara kortvarigt resultat så jag begav mig till järnaffären för att införskaffa en starkare fjäder till min fars eleganta luftgevär. För många år sedan så förstörde jag kikarsiktet till bössan men jag hade lämpligt nog hittat ett överdimensionerat sikte gjort för jakt på en loppmarknad i fengersfors vilket jag sedan givit till min far i födelsedagspresent i början av sommaren. Alla spetsiga kulor i vapenaffären var gjorda av bly så jag beslutade mig för att använda rundkulor. Meningen var ju inte att förgifta fågeln, den skulle bara ha sig en näsbränna. Väl tillbaka så klippte jag ner syrénbersån ett par decimeter så att det blev fri sikt mot dammen från balkongen. Sedan ägnade jag någon timme till att finställa siktet för rätt avstånd. Imorse vaknade jag av klockan vid sju och gick upp och satte på kaffe. Jag bar upp datorn på övervåningen för att kunna lyssna på Billie Holiday. När jag öppnade balkongdörren och klev ut på taket ovanför glasverandan så hade solen redan stekt plåten så pass att jag fick hämta ett par tofflor. Där satt jag sedan i kalsonger rökandes en polsk John Silver, drickandes mitt kaffe och väntade. Efter vad som kändes som en kort väntan så dök ohyran upp för ett skrovmål och jag stoppade en kula i geväret och  tog stöd mot balkongräcket. Jag hade egentligen velat stå upp med geväret som han i Schindlers List, men jag ville framför allt vara säker på att träffa. Kikarsiktet var väl värt pengarna. Jag såg så tydligt och uppförstorat att jag hade kunnat välja om jag ville skjuta fågeln i pupillen eller i iris. Jag valde pupillen. När jag långsamt tryckte av så hördes det väsande tjoffet av luftgeväret och skriet från fågeln som lät som en trasig tenorsax. Fågeln föll omkull och jag var först orolig att jag skulle få gräva ännu en djurgrav i gödselbrunnen, men efter lite flaxande och snubblande så försvann fiskmördaren över åkern. Solen blev allt varmare men jag satt kvar och gassade med kaffet och Billie i någon timme till innan jag gick ner för att göra mig några mackor med ansjovis på. Inte ens en slitig arbetsdag har kunnat slita leendet fån mina läppar idag.