spaderlord

En flaska vin, rakt ner i kistan. Ingen effekt. Du kan se det som att vi är kvitt.
Imorgon: Nyårsafton.

Dagens analys av mina exkrementer skiljer sig inte från andra dagars. Jag får ingen ingen klarhet i något som rör min person. Imorgon: Julafton.

Min sista utväg: Ett förkristligande av hela min person. En god start: Ett bra tips

Recept:

Börja med ett grovt strävt bröd. Bred på ett tjockt lager smör. Skär ett par tjocka skivor hopplöshet och lägg dem på smöret. Smält hundra gram självförakt och pensla hela mackan. Skölj och rensa en knippe oro och en handfull ångest, finhacka båda och strö detta på en ny skiva bröd som du lägger på toppen av allt annat gött. In med hela faderullan i en smörgåsgrill i två minuter och avnjut med ett stort glas julmust. Låt inte utseendet skrämma er, detta kan bli en ny favorit på Julbordet.

Humor fyller såklart flera funktioner. Somliga anser att helan och halvan, Jim Carry och all annan ramla-på-rumpan-humor är den enda roliga humorform som någonsin funnits. Stefan och Krister, P3s mammas nya kille med flera anser att det är kul med dialekter och folk som pratar på ett "roligt" sätt, det räcker för dem. Jag för min del anser att inget av ovanstående exempel är värdigt för en ras som lyckats kravla sig upp ur dyn för att sedan under miljarder år slåss med näbbar och klor för att överleva och slutligen blivit samhällsbyggare med ett kritiskt tänkande som slår allt annat i naturen. Att alla dessa år av kamp för självutveckling mynnar ut i vuxna som stoppar vadd i munnen för att låta inavlade eller en yrkeskår som livnär sig på att låtsas snubbla över saker är i bästa fall förvånande.

Jag lämnar dörren öppen för möjligheten att jag har blivit gammal och därför inte förstår vad som är bra samt att jag helt tappat greppet om vad som är humor alls. Jag tror att Nile City och PippiRull är de sista bra humorprogrammen som gjorts och att det idag inte finns något liknande. Den analys som Nile city gjorde av startgropen för det nyliberala sverige som vi ser idag med entreprenörskap och privatiseringar står väldigt ensamt på sveriges humorprispall. De som genererar den bästa humorn i dagsläget är tyvärr den sittande regeringen. Det är en svart, otäck, cynisk humor och till på köpet på vår bekostnad och den kan vara en anledning till att alternativ saknas. Att skoja med humor är inte så roligt som man kan tro.

Imorse såg jag Anders Borg ångra beslut tagna förra året om höjningen av a-kasseavgiften. Skrattet liksom gurglade försiktigt i halsen på mig där jag satt med kaffkoppen i min slitna morgonrock. Det var inget gapskratt men ett allvarligt, sorgset skratt. Jag undrar hur publikfriande det skulle vara i dagsläget att prata om att tvinga ut alla "slöfockar" i arbete, nu när 10% av sveriges befolkning har blivit "slöfockar", "simulanter" och "jobbsmitare". Detta är såklart bara ett exempel av många. En regering som har en tydlig ideologi men som trots det tar beslut i alla möjliga spretiga riktningar, även mot sin egen uttalade ståndpunkt är farligt roligt. Framför allt när beslutsfattarna är tvugna att se konsekvenserna av sin egen dumhet och är ärliga nog att undra vad fan de håller på med. Det ska bli spännande att se vad som händer med den nya lagen som kommer att tillåta företag att utpressa privatpersoner. Det kan bli humorhistoria på typiskt tvåtusentalsmanér.

Cioran skrev att förnuftet är en hora som överlever genom att efterlikna samt genom att vara mångsidig och skamlös (ursäkta den ogenomtänkta översättningen). Hur ska man kunna med att skriva något som helst, när allt redan skrivits så jävla bra tidigare?

Nu med så mycket tid till förfogande så har jag bestämt mig för att skriva en bok. Jag har inte direkt börjat skriva än, men jag har börjat läsa om hur man bör skriva. Ars Poetica är allt man någonsin kan behöva för detta. Den har några år på nacken (skrevs 14 f.Kr.) och är egentligen ett brev som handlar om poesi men jag avskräcks inte av sådana petitesser.

"Det som diktas för att behaga bör komma
verkligheten nära, så att din pjäs inte behöver
begära att tros i det orimliga; så att du ej efter
måltiden drar ut barnet levande ur den
barnaätande Lamias buk."

Ett råd så gott som något, tycks det mig.

"Och de sju änglarna med de sju basunerna
gjorde sig redo att blåsa i dem.Den förste blåste
i sin basun. Då kom hagel och eld, blandat med
blod och slog ner på jorden och en tredjedel av
jorden brändes av och en tredjedel av träden
brann upp och allt grönt gräs brann upp."

Utanför hör jag basunerna. Ingenting brinner, inget blod flyter, inte heller gräshoppor stora som hästar med människoansikten syns till. Efter ett samtal med Varanen så inser jag att jag inte kan se floderna bli till blod från min lilla studentlya. Vi enas om att ett gaslarm som testas ofta och på tider man inte känner till är lika effektivt i en nödsituation som att stoppa en tidvattenvåg med ett kaveldun.

"De andra människorna, de som inte dödades
av dessa plågor, omvände sig ändå inte från
sina händers verk: från att tillbe demoner och
gudabilder av guld, silver, brons, sten och trä
som varken kan se eller höra eller gå.
Och de omvände sig inte från sitt mördande
eller sin trolldom eller sin otukt eller sina stölder."

Varanen är nu på plankande fot på väg hit för en kopp java och en gul blend. Vi som överlevt omvänder oss ändå inte från våra händers verk. Vi tävlade lite i vem som varit ute minst de senaste två veckorna. Jag vann en knapp seger då jag endast varit ute för att slänga soporna. Men nu kommer i alla fall en dag då jag känner mig motiverad att ta på mig kläder. Det var inte igår.