spaderlord

I vanliga fall så brukar jag se det som min plikt att spotta given häst i mun, som man säger. Att vältra sig i sina egna misantropiska eller antropocentristiska åsikter kan möjligen vara skadligt i längden, för både mig och mina kära läsare. Så, för att lätta upp stämningen tänker jag haka på en typisk blogg-företeelse: Listan. För att den ska utgöra en motpol till allt annat jag skriver så tänker jag lista saker som jag faktiskt är nöjd med. Håll till godo!

1. Min nye PRAKTIKANTs förträfflighet. Det första inlägget är en fröjd för ögat såväl som själen.

2. Skrammel. Den ironiskt nog enda boten mot min misogyni.

3. Varanidae in eternum. "Han äter vrede till frukost..."

Det var skönt att ha en PRAKTIKANT nu när jag varit på utflykt till min födelseort för att åse en jordfästning. När jag varit inaktiv har HAN varit aktiv. Mycket praktiskt. Jag ser mycket fram mot HANS nästa framträdande ur det privata mörker som normalt innesluter HONOM.

Min förvåning visste inga gränser när jag såg att jag hade gjort ett inlägg; "Påsen klappar händer" efter att jag gjort en av mina numera sällsynta räder i centrala delar av staden. Det saknas några som helst spår i mitt minne av att jag har skrivit detta. Det är skönt att se att jag kan stava hjälpligt trots att jag inmundigat den gamla etanolen, även om jag kan urskilja lite självmotsägelser och självömkan i klottret. Ett löfte till mig själv att inte radera något jag skrivit (utan mindre än ett domstolsbeslut i brevlådan) hindrar mig från att förstöra otyget. Det skulle ha kunnat vara mycket värre, så jag funderar på att ändra mitt lösenord till något jag omöjligen kan komma ihåg när jag druckit.

Om någon har något att föreslå som intressant svensk lektyr som är från tiden mellan 1800-1820 så släng in ett tips. Kom ihåg: Håll er ifrån TV:n. Bilden är den olärdes skrift.