Det svenska popfiaskot

Det största problemet med svensk musik idag kan knappast vara musiken som skapas. Det görs förmodligen musik just nu som är bättre än det jag hör om jag slår på radion. Den musik som faktiskt är värd att lyssnas på blockeras ständigt av den konstanta ström av skit som fyller etern till bredden. Till råga på allt är det inte ovanligt att man hör amerikanska idolvinnare i svensk radio. Ingenting tyder på att detta kommer att förändras till det bättre inom snar framtid. En kär vän och varan sade för ett tag sedan att Idol är det smartaste musikkoncept som någonsin skapats, då tonåringar själva får rösta på vad de senare vill köpa. En nyliberal konsumsionsskygglapps-synvinkel värdig Staël von Holstein, säger jag. I en gammal intervju med bandet DEVO så fick de en fråga om hur de ser på sin egen musik. De svarar att de ser sig själva som ett musikaliskt laxermedel för ett förstoppat samhälle. Det är precis vad jag saknar just nu. Ett band som är i stånd att kastrera den inavlade bäbismakarmaskinen som kallas musiksverige för att ge plats åt något mindre unket än popfarbröder med peterpankomplex (läs Uggla och Gessle) och tonåringar som säljer röv för att få vara med i TV (läs Idoldeltagare). Överst på vårens "attgöralista": Bygga ett Pop-Gulag.
image5image6image7

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0