spaderlord

Släktforskning

Efter vissa eftersökningar har det visat sig att jag är släkt med en av Sveriges genom tiderna värsta illgärningsmän. På 1700 talet härjade en alkemist och djurdressör i de skånska skogarna som efter en tid kom att kallas Jur-Jena. Han gjorde en fantastisk klassresa från att ha varit betraktad som en simpel byfåne till att bli Skånes mest fruktade mörkerman. Vid trettio års ålder så försvann han spårlöst ur byns samvaro för att komma tillbaka tio år senare iklädd en högtidsdräkt av näver och med två rävar som följde honom vart han än gick. Det sades att han hade en sjukdom som man kallade blodmun, vilket jag bara kan spekulera i vad det var, men han höll sig vid denna tid utanför gemenskapen i byn och höll till i skogarna som på den tiden var djupare än idag. Det som Jur-jena senare skulle komma att bli känd för var ett vansinnesdåd som saknar motstycke i Svensk historia. Det började gå rykten om att människor från byar i hela Skåne försvann och aldrig mer hördes av och dessa rykten tilltog och kulminerade när en hel by, Lommatorp, hittades helt övergiven. Resande berättade om stora djur som rört sig i mörkret längs vägarna och skräcken lamslog stora delar av Skåne. Endast brottstycken av de rapporter om djuren som nedtecknats finns idag kvar, men det verkar ha rådit stor förvirring om vad som skedde. Den text som jag finner mest trovärdig är skriven av en präst som lyssnat till en jägare som sagt sig sett vad han kallar en mässa. Han hade legat på en plattform i ett träd och väntat på byten när han beskådat hur Jur-Jena filat ner tänderna på en ung älgtjur, som fann sig i detta, som om den varit i någon sorts trans. Någon form av brännmärkning av älgen skall också ha ägt rum. Efter att älgtjurens tänder slipats vassa som på en köttätare så hade Jur-Jenas rävar retat upp den till ett sinnessjukt raseri. Hela processen ska ha fortgått under större delen av dygnets mörka timmar för att kulminera i att älgen matades med vad jägaren påstår är en barnarm. Den ursinniga, frustande älgen släpptes sedan vind för våg rakt ut i den skånska, mörka skogen vid soluppgången. Detta vittnesmål ska sedan ha varit det som låg till grund för att Jur-Jena spårades upp av en grupp på inte mindre än trehundra uppretade bönder som ska ha korsfäst honom på plats någonstans i skogarna utanför Lönsboda. Övermannandet av Jur-Jena ska enligt uppgift ha gått förhållandevis oproblematiskt då man i förväg stuckit ihjäl hans rävar med vässade pinnar. Skogarna skall dock ha varit infekterade med allehanda människoskapade missfoster i minst tio år efter Jur-Jenas död. Efter detta häpnadsväckande men oroande fynd har jag lagt ner min släktforskning, utan någon tanke på att göra vidare undersökningar i framtiden.