spaderlord

Efter en hastig flykt från Göteborgs heta gator till en enklare och pitoresk miljö så har jag inte träffat så många människor. Mina dagar upptas till stösta delen av  truckning, hästning, hundning, snusning och rökning. Ett undantag från detta mönster är en lyckad fylla i form av en svensexa och dagens springtur i solnedgången. Jag är medveten om att jag inte skrivit på länge och för detta ber jag om ursäkt. Den kroniska trötthet som kommer av ett traditionellt mansjobb stimulerar varken fantasin eller minnet. Fyra veckor av jobbavsaknad stundar och då kommer jag uppbringa alla krafter för att stilla er hunger efter mitt triviala tangentbordsknatter.

Det som fick mig att "ta upp pennan" igen var en underbar händelse nu i eftermiddags. När jag letat reda på en gammal motörheadplatta, stoppat den i bilen och dammat min väg ut till statoil för att köpa John Silver och General så stod en något kortväxt, smutsig och uppenbart full man framför  mig i kön till kassan. Jag lade inte märke till detta med en gång men när jag ögnar igenom ciggutbudet så hör jag kassörskan säga med vänlig men bestämd ton att "ha det bra och tack så mycket för att du visar mer hänsyn nästa gång" vilket inte är någon standardfras från en statoiltjej. Nyfiket glodde jag på den burduse lille sluddrige man som stod framför mig och hör honom säga "fjorton kroner då, det kan vara billiare nästa gång då". När jag följer honom med blicken medan han vinglar ut så får jag syn på vad kassörskan menat. Smutskepsfyllot har parkerat en monsterstor långtradare på tvären mellan pumparna, under det lilla taket som brukar finnas på statoilmackar. Det är ett obestridligt under att han inte tagit med sig hela taket när han dånat in bland alla semestrande barnfamiljsbilar med den rostigaste, smutsigaste lastbilen som skådats sedan "Convoy" spelades in. Han har effektivt lyckats blockera hela macken och även cykelvägen som går utanför. Förundrad ser jag en utrotningshotad manstyp spatsera mot sitt grisiga åk samtidigt som kassörskan säger med trött röst "Vad får det lov att vara". Hela vägen hem tänkte jag på hur många sådana här underbara händelser som utspelas varje dag på ställen där jag inte råkar vara närvarande. Det måste vara massor. Jag längtar inte tillbaka till Göteborg än. Inte så länge det är varmt och jag fortfarande förundras över småstadens små under.

Dagens ord: Vägeksem.
Om man ramlar ur en bil eller av en motorcykel i fart så får man skrapsår.
På engelska kallas detta "Roadrash". På svenska heter det vägeksem.