spaderlord

Hej igen. Jag vet det var ett tag sen sist, men jag har haft förhinder. På riktigt. Inga jävla skitförhinder, som att jag inte har orkat eller haft lust. Jag har varit sjuk. Det var under oktober förra året som jag började få ont i höger testikel och en smula självmedveten drog jag mig för att få besväret undersökt. Efter en tid bestämde jag mig dock, och fick kontakt med en mycket trevlig urolog med mottagning på Kungsportsavenyn.  Han var bekymrad, och för att göra en lång historia kort, sitter jag nu här nyopererad och hårlös.  Alltjämt lite förundrad över vad livet, som så sällan blir som MAN har tänkt sig och så ofta som DET har tänkt sig, serverar. Jag måste säga att jag funnit ett helt nytt värde i tillvaron, en guldkant jag tidigare inte lagt märke till. Att jag tror inte jag sett ljuset av en anledning, och att jag inte tror på min nyfunna kärlek för livet, som enligt min läkare förmodligen kommer att bli mycket kortare än jag ursprungligen trott. Kort och gott kommer vardagen förflyta precis så som den alltid gjort, som vardagen alltid gör. Så om ni ser mig nån gång, nerstämd och blå, med ögonbryna hängande och käken spänd, försäkra er om att det inte beror på min åkomma, utan på något mycket, mycket värre. Att allting, under omständigheterna, är precis som vanligt.