spaderlord

När jag var liten visades ett program på TV3 som inte hette Tur i kärlek, och inte heller Vem tar vem. Det här programmet leddes av Renée Nyberg, hennes första programledargig antar jag, och var ett träffprogram (dating game, min övers.). Programidén var enkel; tre killar och tre tjejer sitter mitt emot varandra i snurrande panelmontrar och svarar på dumma frågor om sig själva för att medlemmarna av det motsatta könet skall kunna avgöra vem de vill gå ut med senare under kvällen. Programmet avslutas med att respektive person, efter utförligt motivering, får välja en av personerna mitt emot, och förhoppningsvis finns det två personer som matchar varandra. Det slutade inte alltid med att det blev träff, men allt som ofta  kunde två personer hitta rätt och bli bjudna på middag och vin av TV3.

När det begav sig tyckte jag att det var ett fascinerande och funktionellt tv-program, men jag upptäckte snart att det hade en stor brist. Programidén var defekt, för det visade sig att oftast, efter att frågorna hade ställt och besvarats och varje deltagare fått välja sin framtida date, hade den snyggaste av de tre tjejerna valt den snyggaste av de tre killarna. Samtidigt hade den snyggaste av de tre killarna valt den snyggaste av de tre tjejerna för att gå ut med. Till en början verkade det för mig bara som att just dessa två matchade varandra så pass bra att de andra förblev ointressanta och därför inte hade en chans. Jag menar, min åsikt om huruvida vackra människor faktiskt är vackra, är ju i allra högsta grad subjektiv, och det tedde sig inte som något konstigt att just de två vackra skulle få varandra på slutet. Jag insåg dock att valet som respektive person gjort, valet om vilken av de tre mitt emot som skulle få eskortera dem till middagen, knappast grundade sig på svaren som gavs på frågorna som skulle ge varje person en hyfsat bra bild om alla de andra. Detta var väl egentligen tanken, att svaren skulle ligga till grund för valen men jag insåg sakta men säkert att det inte alltid förhöll sig så. De två vackra fick således gå på middag, och de fyra inte lika vackra fick gå hem tomhänta.

Jag dömer inte de som deltog i detta program (som för övrigt gick i graven för över tio år sedan), och jag dömer inte heller Renée Nyberg för hennes första programledargig. Vi gör alla misstag, speciellt i början av livet och karriären. Jag menar tvärtom att programmet är helt lysande uppvisning av det mänskliga beteendet, och dess efterföljande kåthet.