spaderlord

När jag stod och lutade mig i soluppgången imorse så kom jag mig att tänka på en underbar sak som hände en kär vän för ett par år sedan. Han hade varit i skolan och på vägen hem hade han handlat lite mat för dagen. Dagen innan hade varit en torsdag, som idag, och bakfyllan gjorde sig fortfarande påmind trots att det var eftermiddag. När han låser upp dörren till sin lägenhet så ligger det en massiv dimma i alla rum och det stinker av fransos. Detta var i juletider så han hade en skål med nötter ståendes på rumsbordet. Denna var nu tom på nötter men full med fimpar efter filterlösa Pall Mall-cigaretter. Flera av dem rök fortfarande och ringar efter glas med fruktbrännvin på bordet var fortfarande fuktiga. Dammiga fotspår gjorda av ett par mönsterfria, spetsiga skor med klack (kanske från boots) gick kors och tvärs genom lägenheten. Min vän förstod ingenting. Små saker kan göra så mycket för en vanlig människas liv.

Efter en superb måltid på kvarterskrogen med min före detta praktikant så är jag salongsberusad för sjunde dagen i rad. Allt tyder på att jag håller på att repa mig från den kroatiska bältrosen som Skrammels bror smittade mig med. Istället har jag fått en kross-skada på akeln efter gårdagens borrbravader. Det ser ut som hundra sugmärken (se nedan). Mina ukke-skills slog nya rekord för fem minuter sedan när jag lyckades spela sunken walz utan att det lät konstigt alls. Dagen har varit den bästa på länge, trots att jag åter igen varit ensam i garaget och lyssnat på Tom Waits. Som den lättpåverkade lagspelare jag är så blir jag lätt påverkad av Toms cyniska texter vilket gör mig på oföskämt bra humör. Arne Ankas kompis  hade en teori om att svenskars cyniska inställning får oss att känna oss överlägsna samtidigt som det befriar oss från känslan av skuld över att vi ignorerar våra moraliska förpliktelser mot våra medmänniskor. Detta är såklart dagens och gårdagens sanning, så frossa i er cyniskhet kära läsare, det gör er gott. Här kommer en lista på saker som Tom inte litar på:

1. Kvinnor som gråter.
2. Försäljare som lovar något.
3. Tjuvar som säger att de tänker betala.
4. Advokater som bryr sig.
5. Ormar som sover.
6. Fyllon som ber.

Detta kan verka cyniskt, men det kan också verka som att det är en bra sak att Chandler i Vänner skriver sina egna skämt. Bedrägligt. Det är en liten lista över de få saker vi kan sammanfatta som sunt förnuft.

Inbrottet jag tidigare nämnde var en katastrof. Inte för mig, förutom att det innebar att jag fick bära ett halvt ton cement, men de som brutit sig in hade glömt ett ciggpaket men inte fått med sig något av värde. Jag hämtade min tändare i jackan och plockade upp paketet med cigg. Ut ramlar cigg i tre olika utföranden, en halv spruta och en plastbit med ett ingraverat bankomatkortsnummer. En sån plastbit som man tar bort från ett papper som man får när man får nytt visakort från nordea. Jag rökte två av de fläckiga ciggen och funderade på att flytta från hisingen.

Nu ska jag på en spelning med "Punch and Judy" och träffa en gammal jobbarkompis.

Vaknade med en plan.

1. Äta frukost med Skrammel
2. Billiard
3. Fika med miss Monaco
4. Dricka ett par öl i goda vänners lag

Bossen riner och berättar att det varit inbrott. Nu ska jag ut till världen ände och bära tunga grejor. Nu önskar jag bara två saker. Att jag kunnat ta med mig "Gimme Shelter" till laget och att jag varit bättre på att köra truck full. Det blir sällan som man tänkt sig.

Stora glas och cigaretter. Var ute igår. Jobbade fjorton timmar idag. Öppnade en vinare, drack halva framför "Hraffnin flygur". Somnade vid "Tungur knivur" och vaknade nu. Drack resten av vinet och började blogga. Jag börjar inse att trots att mitt nya jobb gör mig till mer av en man så gör det mig till mindre av en människa. Gary Busey drog en gång kokain från sin hund. Djingis Khan är den ende mongol som inte är rädd för åskan. Indianer i sydamerika får sina egna penisar intryckta i kroppen tills de blir galna. Pär Nuder har fått en bok publicerad. Timbuktu och Dregen har gjort en låt ihop. När jag åt pasta förut så satte jag i halsen och spydde lite. Mina bedrifter och egenskaper är inte sämre än andras. Ingen har påstått det. Nej, håll käften då. Va?

Igår begav jag och min sämre hälft oss till naturhistoriska. Vi hade fått en felaktig bild av att en intressant utställning av välgjorda vaxdockor skulle husera där. Detta var fel och vad värre var: Istället var det en samling stendårar där med sina stenar. Vi gick igenom den avdelningen på uppskattningsvis tio sekunder. Sedan var det bara de vanliga vidriga grejorna kvar att se: Den äckliga bäbisen med två huvuden i en burk med formalin, en uppstoppad opossum med sina uppstoppade barn fastsydda på kroppen och ett konserverat öga från en stor fisk med en blodigel av något slag fortfarande fast på iris. Som ett barn sprang jag in och ut ur rummen och glodde på alla härliga djur som skjutits eller självdött för att sedan fyllas med sågspån och skelögon. Naturen är i sanning ett under.

På vägen dit träffade vi Pettan, Varanen och Fylle-Ola. De berättade några underhållande anekdoter för oss och jag misstänker att de kan ha varit aningen förfriskade. De var på väg för att besöka en grav av något slag.

Nu ska jag åka till ett borrgarage och fetta in saker. Varför inte?

Varanen är sjuk. Stackars stackars. Jag kommer att mala hans beniga röv till grus i billiarden om en halvtimme. Skrotningen av Forrden är nu lagd på is. En mekaniker sade att den var på tok för fin för att skrota, trots att den är i det närmaste totaldemolerad. En lagning kan mycket väl vara ett alternativ enligt hans utsago. Min älskade kommer att återuppstå för att åter straffa levande och döda. En ny era av fordterror är förestående. Jag kan redan se löpsedlarna framför mig: "Polisen står maktlös" och "Ford får nobelpris".

Mycket har förändrats i mitt liv det senaste. Jag har bland annat sett björnspillning tjugo meter från sommarstugan. Det har inte förändrat så mycket men andra grejor. Jag borrar numera för mitt leverne vilket gör att jag saknar min dator större delen av veckorna då jag är på resande fot. Detta ger mig tid till kontemplation och självransakelse vilka båda har gemensamt att de inte är något för mig. Imorgon är det dags att återvända till Tanumshede för att borra på dagarna och läsa Rosens namn på kvällarna. Bloggande kommer det dock inte att bli mycket av.

Min kära bil som har fått utstå så många frustrerade smädelser genom åren har nu gått i graven. Minnena lockar till tårar och skratt men framför allt, det enda som anstår en förnuftig man: eftertanke. Slutsatser att dra av det inträffade:

1. Parkera inte din bil på Hisingen.

2. Om bilen inte startar när den ska ta dig till jobbet, be någon bogsera den från Hisingen.

3. Om din bil har blivit misshandlad och våldtagen när den står på Hisingen så är det för att du parkerat den bland Sveriges mest händiga, sakkunniga och stöldbenägna knarkare vilket i sig borde vara ett brott.

Inget mer bilhoppande med Smulan, inget mer bilsladdande med Skrammel och inget bra sätt att komma undan den gudsförgätna, urkukade, skitvidriga kollektivtrafiken. Världen är orättvis och den är mest orättvis mot mig. Ta er i röven svältande u-landsbarn, jag har det svårt.