spaderlord

 På vägen hit, till Malmö, så satt jag mitt emot en tös som vägde uppskattningsvis två hundra pannor. Då det som vanligt inte fanns några platser över till oss vanliga människor som inte kan betala dubbla biljettpriset för att få en egen plats (vi var inte heller i stånd att betala tio gånger så mycket för att bli sedda som första klassens medborgare, vars vagn var halvtom), så fick vi sitta på utfällbara biostolar i mitten mellan två vagnar. Rakt framför mig hade jag hur som helst denna halvmänniska som satt och läste samma bok som killen bredvid, någon form av bästsäljare med kines-svärd på framsidan. När vi kommit halvvägs så blev tösens kroppsvikt för mycket för den utfällbara stolen så den lossnade från väggen och gick i backen med tös och allt. Min första tanke när jag såg henne sätta sig , strax efter att vi gått på tåget var faktiskt att hon kanske borde hitta en annan sittplats, för inget av sätena på någon sida om henne gick att fälla ned när hon satt sig, på grund av att hon flöt ut fyra decimeter åt varje håll från sin egen stol. Hon skadade sig hur som helst inte när hon förstörde inredningen i vagnen, hon var förmodligen van vid liknande scenarion, men hon var tvungen att flytta ett steg ett steg till vänster, till en stol som inte var trasig, samtidigt som hon pressade fast den trasiga stolen mot väggen med sin resväska så att inte tågpersonalen skulle ställa några frågor. Den som först fick lida för detta var killen till vänster om henne, för nu satt hon både på sitt eget säte och till hälften på hans, så han fick sitta med ena skinkan utanför som när man delar stol med någon. Att hon kunde sitta på två stolar samtidigt för att avlasta konstruktionen hade uppenbarligen inte slagit henne. När hon nu satt där med en trasig stol på sitt samvete så började hon småäta. På resan mellan Göteborg och Malmö så bängade hon i sig uppskattningsvis mellan 1000 och 1500 gram choklad. Jag hade slutat läsa min bok för länge sedan och satt bara med öppen mun och väntade på att hon skulle överbelasta nästa stol, nu när hon  dessutom ökade i vikt framför mina ögon. Detta hände tyvärr inte. Istället dök det upp ett asiatiskt par med det gnälligaste språk ni kan tänka er. Mamman i familjen ägnade sedan de närmsta två timmarna åt att sjunga refrängen till en känd julsång om och om igen på sitt gnälliga språk för sin lilla, lilla bebis, varvat med att hon slängde fram någon form av näsduk framför ögonen på bebisen och skrek "tjoisch!!" för att sedan fnissa konstigt och högt. Jag satt alltså med min bok framför mig, väntandes på att den minst sagt överviktiga kvinnan ska paja en stol till, kanske med sin stolsgrannens liv som insats, samtidigt som den asiatiska mamman skriker "tjoisch!!, hihihäähä, tjoisch!!, hähähihi" och hennes barn börjar långsamt tappa tålamodet med sin mor och övergår i en skräcktoppad skriksymfoni. Allt detta utspelar sig under en timmes tid, vilket bara får den asiatiska morsans beteende att framstå som ännu mer suspekt, men kontentan är att jag, mitt i cirkusens manege inte kan koncentrera mig på något som helst. Resan verkade vara i evighet och gjordes inte mer njutbar av att mannen i asiatparet satt och läskade mig med öl som han snabbt stjälpte i sig burk efter burk.. Min ilska var som tur var möjlig att kontrollera.

Nu har vi hur som helst varit på "stan" och kollat på grejor, tagit en öl på möllan, rökt cigarr, köpt ost, spelat asmycket rockband-trummor, druckit öl, skrammel har spytt, och jag sitter nu ensam med en whisky framför datorn. Allt är på topp. Oro: 0 Göteborg: 0 Malmö: 2