spaderlord

Parvlar, poliser och präster.
De som står utanför lagen. De som inte kan åka fast. Barn bör av uppenbara orsaker inte behandlas på samma vis som vuxna människor men de två återstående p:na kommer undan utan giltigt frikort. Att utreda dem internt är uppenbarligen inte en fungerande praxis. Givetvis så skrammlas det inte lika mycket i media med de som åker fast, men när Osmo Vallo nummer två dyker upp så stinker rättsrötan som en dansk ost. Att pepparspreja epileptiker som åker ambulans är allvarligt trots att det är både dråpligt och löjeväckande, men att ha ihjäl folk, om så av misstag, det tror jag knappt ens går ostraffat i Somalia.

Det är inga avancerade moraliska övervägningar som behöver gås genom för att man ska kunna sluta sig till att poliser som dödar folk bör straffas. Om det finns avancerade rättsliga detaljer som gör att poliser inte döms i den utsträckning som är nödvändig så måste detta kommas till rätta med. Ett samhälle som vårt är inte bara beroende av ett fungerande polisväsende, vi är minst lika beroende av att folket på gatan har tilltro till polisen och att gemene man inte bär på ett samhällsförakt av allt för stora mått.

Jag bryr mig egentligen inte om att polisen i fråga "får sitt straff" som det heter i folkmun. Det är mig likgiltigt. Det som är viktigt är att folk får se att han får sitt straff för att vi ska slippa en rad ruskiga konsekvenser. Nu, ett par år efter att jag senast beklagade mig över polisens strategi i "problemområden" så görs vissa omvärderingar. Nu när såväl ungdomar som vuxna kastar gatsten på allt med sirener så börjar man resonera i banor runt att ha kvarterspoliser och bygga upp ett förtroende för polisen hos medborgarna, istället för att med öppna ögon totaldemolera ovan nämnda förtroende med superauktoritära testosteroninsatser med pikétpoliser i spetsen. Skönt att även blinda höns kan hitta korn om de får tillräckligt lång tid på sig, men det som är förstört är inte något man restaurerar utan vidare. Polisen kommer att få bocka och buga länge framöver om de ska lyckas ställa sig in hos de som bor i utkanten av landets städer, stora som små.

En bra start är hur som helst att visa att poliser inte står över lagen utan att de faktiskt blir straffade i samma utsträckning som alla andra när de begår misstag. En annan sak som bör ses över är konflikter där två parter står ord mot ord, men då det ena ordet väger mer på grund av att det kommer ur munnen på en polis. Den infamösa rödkörningen/gulkörningen som fick en ung man som vittnat mot polisen fälld för mened är ett exempel.

Det sista P:t orkar jag inte ens skriva om. Kristna kyrkor i hela världen har från start varit omoraliska inrättningar. De skyddar sina egna på bekostnad av våldtagna kvinnor och barn. Svenska kyrkan är inget undantag. Om kyrkan inte så framgångsrikt mörkat alla otrevligheter så hade kyrkbränningar varit ett utbrett fenomen även utanför Norges gränser. Ett exempel: http://www.aftonbladet.se/nyheter/article1715922.ab
Kyrkan fyller hur som helst ingen samhällelig funktion, så som polisen gör och det är enkelt att hålla sig på replängds avstånd från vigd jord, vilket gör det till ett mindre problem i jämförelse. Och rättsväsendet ser inte med blida ögon på våldtäkts-präster. Om jag inte missminner mig så dömdes ju dessutom någon biskop för mened när han skyddade en pedofilpräst, problemet här ligger ju istället i att rättsväsendet inte får nys om godbitarna för att kyrkans män håller varandra om ryggen.

Jag kommer aldrig att våga vända ryggen åt präster, låt oss hoppas att man inte ska behöva känna samma obehag inför poliser. De är inte felfria. De är bara människor. Låt dem då också dömas och straffas som sådana.