spaderlord

Kom ur duschen. Efter i runda slängar en och en halv timme. Fick gå in i duschen igen för jag hade glömt att tvåla in mig. Det gick inte. Blev bara stående. Trodde att någon var i lägenheten så jag fick gå ut och se efter. Det är ingen i lägenheten, men något låter konstigt; något visslar, något knakar, något tickar, något väser. Jag ser mig själv i spegeln och mina ögon är jämnrosa. Det hugger i ryggen igen. Måste slappna av, musklerna går sönder. Vem har tänt lamporna, är det jag? Får inte dricka mer kaffe. Måste se till att andas regelbundet, eller är det hjärtats ojämna, styltiga gång som andas åt mig? Min egen tanke om att skärpa mig är halvt på låtsas, svårt att veta vad jag kan kontrollera och inte. Suset i öronen avtar. Håller allt på att gå tillbaka? Att underhålla sig själv, vilket meningslöst uttryck. Hungern är det enda som kommer tillbaka.

En råtta som hålls under vatten dör inte av syrebrist, utan av skräck.