spaderlord

Såg den rödgröna röran i morgontvsoffan. Som vanligt känner jag avsmak. Svenska politiker talar som till barn. Retoriken kväljer mig. Givetvis inga skrällar, inget nytt, inget oväntat. De säger precis vad de borde. De gnäller på borgarnas orimliga politik. Med rätta. Det är inte budskapet det är fel på, det är framförandet. De skulle behöva lyfta sig en nivå. Somliga anser säkert att polik bör behandlas på det här sättet, på låg nivå så att medelsvensson lätt kan koppla det som sägs till sin vardag. Jag efterlyser det motsatta, en retorik som speglar svenska politikers förmåga att förstå politik BÄTTRE än vad jag gör. De ideologiska resterna i ett samhälle som vårt yttras enbart på rutin. Den grundläggande kunskapen och den övergripande förståelsen kanske finns, men anses kanske vara tråkig. Det är roligare när toppolitiker leker med lek-skyltar de fått lek-tilldelade sig av lek-programledaren. Och så skrattet. Det är ju viktigt. Att skratta. Jag känner mig kränkt.

Sitter i skrivande stund och lyssnar på "Message beneath contempt" av Raised fist. Plötsligt avbryts lyssningen och in kommer först någon jävla popdynga och en uppmaning att hitta en partner på någon hemsida. Sedan berättar Basshunter att hans nya skiva är ute. Jo. Tack.

Den enda budget jag vill se är den som troligtvis lagt ned miljoner på att omvandla Ohly från en seriös, kunnig  politiker till en lekfarbror som levererar leenden istället för vassa politiska uttalanden. Det är uppenbart så att politikers bemötande av sina väljare speglar deras syn på oss. Skrämmande.