Konsten att skita de svaga i munnen
Nya landvinningar görs dagligen i konsten att suga musten ur de sämst ställda. De halvt ihjälsvultna lockas med jobb, pengar eller mat att komma till vårt empatistörda land för att vi ska kunna våldföra oss på deras sista krafter. Var dag bygger utlänningar hus, de plockar bär och sätter kakel. När de är klara eller tvingas att sluta jobba på grund av näringsbrist så loskas de i munnen av de grisfittor som lurat hit dem och de får gå till fots hem till det land de kom från.
Men, är inte all profit, när allt kommer omkring, just på andras bekostnad? Är det inte det som är det fina i en demokratisk marknadsekonomi? Att var man efter bästa förmåga har möjlighet att pissa alla andra i munnen och blåsa dem på pengar, ju fattigare offer desto mer lättlurade. Somliga tycks nog tycka så.
Tillgången på godtrogna, fattiga arbetare är nästan lika stor som det svenska behovet av gratis arbetskraft. H&M framstår som en välgörenhetsorganisation i jämförelse med de uthyrningsföretag som rekryterar på balkan. De betalar i alla fall sina arbetare en närapå symbolisk summa pengar för att bli förgiftade i klädfabrikerna och dessutom sker det på behändigt avstånd från arbetstagarnas hem, så de behöver inte flyttas så långt när de har svimmat.
Inte för att svenska företag och politiker inte har en rik historia av att spotta även på svenska arbetare. De som jobbade på Bolinders i början av nittonhundra hade förmånen att få betala en femma om året för att få gå på SJs järnvägsspår till jobbet. Givetvis på egen risk. Den som kan sko sig på andra ska givetvis sko sig. Allt annat vore en synd.
Idag så fick jag kämpa hela vägen till jobbet för att inte ge vika för min lust att vrida över i fel fil var gång jag såg en mötande SUV med något dressat jävla plastikmissfoster vid ratten. Botoxen sägs göra att de inte kan visa känslor ens i dödsögonblicket. Likgiltigheten följer dem i graven.
Kommentarer
Postat av: Varanen
Det här gillar jag, häng dom högt!
Trackback
