spaderlord

Om mina föräldrar hade introducerat riktiga förebilder, hållbara moraliska föredömen, då (antar jag) hade jag inte behövt söka efter tolstoj, raised fist, refused, http://tidskriftensubaltern.wordpress.com/, osv. Att påstå att det finns något liknande en fri ande i var man eller en ocivilicerbar kärna, ett kompromisslöst mänskligt aber i vårt innersta: Vi är ingenting. Vi förmår ingenting. Vi kan lära oss saker men vi kan ingenting. Vi är de dumma dockor som naturen designat oss att vara eller det samhälle vi lever i beslutat att vi bör vara. Tror vi något annat så är det utslag av hybris. Vi etablerar en betydelse i vårt samhälle och tror att det har egentlig betydelse. Egentlig. Ingenting betyder någonting. Hybris.