Mack-Nickes långtradare
Du tar en stekpanna och smälter massor av smör. I smöret tar du och bryner en skiva ljust bröd. När det är klart steker du fyra falukorvsskivor och två ägg, glöm inte två STORA klickar smör. När allt är färdigstekt tar du fram majonnäs, tänk inte fettfri utan "the real deal". Majonnäsen används istället för smör på mackan, dvs du fördelar ett två cm tjockt lager majonnäs över hela smörgåsen. Sen lägger du på dina smörstekta korvskivor och ägg. Om du vill "piffa" upp den kan du lägga en kvist persilja på ena ägget. Personligen tycker jag det bara förstör majonnässmaken. Jag kan rekomendera getmjölk till denna smakupplevelse.
Jag vill tacka Mack-Nicke för att han delar med sig av detta utomordentliga mackrecept. Det är både inspirerande och trösterikt att veta att jag inte är själv om att vurma för mackor i alla former. Följ gärna Mack-Nickes exempel och dela med er av era bästa mackrecept, så kanske de hamnar här.
"Spread the love" som Mack-Nicke skulle ha sagt
Var sak har sin tid. Sakerna får inte blandas.
Jag läste idag att koffein och paracetamol i kombination ger leverskador. Man ska alltså inte äta paracetamol om man är full eller om man dricker kaffe. Är det bra med en värktablett för vuxna som bara barn kan äta? Jag visste ju dessutom inte om det här förän idag, så jag har suttit uppe hela nätterna och skrivit, pimplat kaffe och ätit panodil. Jag kunde alltså lika gärna varit full hela veckan så att min kropp hade tagit mindre skada? Lurad, känner jag mig.
Vad är nästa steg? Att jag inte får blanda löjrom med skumpa eller tjockisar med komedi?
Det har bestämts att det blir tentaöl efter tentan på tisdag, lämpligt nog. Jag ser fram mot det även om det skrämmer mig lite. Om jag bara kunde lita på att jag kommer ihåg att hålla käft om någon tar upp något intressant så skulle jag inte vara orolig. Oddsen för det är dock små. Jag är som de där kända aporna som sitter på rad fast tvärt om. Klassen verkar trevlig, men säkert som amen i kyrkan så kommer någon bli upprörd om jag säger att tjockisar är lite mindre värda än andra. Att hålla sig i skinnet betyder att veta sina egna gränser. Jag jobbar på det.
Rumänsk surpris
En burk laxpastej
En stark ost, ex. västerbottenost
En burk chilipasta
1 Tomat
Ett ljust bröd
Bred laxpastejen på brödet, skär en tjock skiva ost och lägg ovanpå. Bred chilipastan på osten och toppa med en tomatskiva. Avnjut med ett gott, fylligt rödvin helst på ett tåg.
Oljefärg is the shit
1. Stoppa en gaffel i elutaget
2. Börja måla oljemålningar
Det fanns inga diskade gafflar. Efter några timmars maniskt slit med slitna penslar och brist på lacknafta så började jag inse att det finns en anledning till att folk viger sina liv åt oljemålning. Det är så svårt att det är för jävligt hur jävla svårt det är och det är hur roligt som helst. Jag har inte målat i olja på säkert tio år, men nu känner jag mig nästan pånyttfödd. Jag ska gå upp extra tidigt imorgon bara för att få rätt ljus. Annars är det svårt att se texturerna man skapar. Det här är mitt nya liv.
Quid pro quo, Clarice
Jo, det ska jag berätta för er.
När jag var liten fanns det en gumma som bodde bredvid skolan man var förvisad till på dagarna. Hon var ungefär lika lång som jag var då och hade en duk på huvudet. Jag kan inte minnas hur gammal hon såg ut, med djupt fårade drag och skumögda blickar. Hennes man hade gått bort innan hon fyllt trettio, men hon hade huvud nog att skaffa sällskap på annat håll. Detta sällskapsdjur, som jag kallar det endast i brist på bättre ord, har jagat mig i mina drömmar ända upp i vuxen ålder. Det var en dag i slutet på höstterminen då jag av misstag kastade en röd gummiboll genom föntret till gummans hus. Efter att ha samlat mod och tagit av mig mössan så knackade jag på hennes lilla mörkblå dörr, både för att be om ursäkt och för att få tillbaka min favoritboll. Det var kallt för årstiden och kylan nöp mig i öronen medan jag väntade på svar. Efter en lång stund öppnades dörren och den kutryggiga gumman vinkade in mig utan ett ord. Jag var på väg att öppna munnen men samtidigt som gumman stängde dörren bakom mig så möttes jag av en syn, långt värre än någon något jag tidigare skådat. Gummans djur stirrade med ett simmigt öga på mig och det andra pekade åt ett helt annat håll. Jag var för första gången i mitt liv helt vilse i skräck. Det såg ut som om någon klippt och klistrat ihop de defekta delarna från ett dussintal gravt inavlade djur av olika art. Gumman såg min fasa inför vidundret och förklarade med knarrig röst vad det var som glodde så vanskapt på mig. Efter att hennes man gått bort så hade saknaden efter en livskamrat drivit henne till att försöka avla fram ett bättre alternativ till hund och katt. Ett djur som var smart som en katt och lojal som en hund. Detta försök hade i mina ögon falierat med råge, men gumman fortsatte att förklara. Problemet var, sade hon, att få en katt och en hund att para sig. De två raserna har legat i fejd sedan tidernas begynnelse och en gummas nycker var inte något som skulle förändra det. På grund av min ringa ålder så besparade hon mig detaljerna om hur detta vådliga avelsprojekt hade gått i lås. Gumman sade bara att nyckeln till att få djuren mindre motsträviga var brännvin. Komplikationerna vid födseln hade enligt gumman varit av sådan dignitet att både far och mor till valp-ungen hade strukit med på fläcken. Gumman hade tur att komma undan med livet själv, påstod hon. Jag målade för mitt inre upp en bild av hur detta fasliga spektakel skulle ha kunnat ta sig sådana proportioner. Medan gumman berättar detta har vi förflyttat oss in i hennes kök, jag bort från det vederstyggliga djuret och hon mot kaffepannan. Jag satt med uppdragna ben på en köksstol och var nöjd med att djuret hade så svårt att gå, att det omöjligt skulle kunna ta sig igenom köksdörren. Gumman satte kaffet på spisen samtidigt som hon förklarade att när ungen var nyfödd hade den ätit sin egen vikt i köttfärs varje dag och att den växte så fort, att det pälsiga skinnet helt enkelt inte hunnit med. För att täcka de fula hål som som blev i pälsen när skinnet sprack så hade gumman flätat fast tygbitar i pälsen runt fläckarna, men dessa hade ideligen ramlat av. Så när hon var säker på att besten vuxit klart så hade hon slagit katt-hunden medvetslös med ett vedträ och utan pardon sytt fast bitar av luggslitna trasmattor på de ställen där det var mest behövligt. Dessa mattbitar hade med tiden vuxit fast och blivit hundens egen hud. Resultatet talade för sig självt. Efter att gumman med alla medel försökt få mig att dricka kaffe med henne, utan någon som helst framgång, lyckades jag äntligen ta mig tillbaka till skolgården. Jag var i uselt skick efter att ha beskådat frukten av gummans illgärning. Jag svimmade halvvägs ut på fotbollsplanen och vaknade hemma i min säng. Jag berättade inte för någon om mitt besök hos gumman, inte ens för min bäste vän, när jag efter en veckas sängliggande kom åter till skolan. Rädslan för att återuppväcka minnena var förmodligen för stark. Jag såg aldrig katt-hunden eller gumman igen och jag vågade inte ens titta åt hennes stuga. Ibland tänker jag på min boll och om katt-hunden har den nu, men oftast är de tankarna förvisade till nattens och sömnens timmar. Bollen är jag inte så noga med längre, men den goda sömnen önskar jag fortfarande ha tillbaka. En sömn fri från katt-hundens stirrande, skelande ögon.
Så. Nu vet ni varför jag inte sover. En sömnlös spillra av en Påse önskar er härmäd godnatt.
Dubbelmacka
Knäckebröd
Senap
Gurka
Ha senap på brödet. Ha gurka på senapen. Klart!
Nästa macka är en fantastisk uppfinning som jag tyvär inte kan ta på mig skulden för. Det är en amerikansk helyllemacka som kan få vilken frisk tandläkare som helst att säga upp sig av avsky.
Här är den: The fluffernutter! Om ni också älskar musiken som gjorts till smörgåsens ära så är ni inte ensamma. Jag är helsåld!
Mio
Jag har för övrigt beslutat mig för att lägga ner vän-tävlingen. Jag ska fan vara glad att jag har några vänner alls.
Förlåt, alla inblandade. Det menar jag från djupet av det som finns kvar av mitt hjärta.
Bildentexten
"Nästa års mode kommer vara mustasch. Precis som detta året."
Listan 2008
Seger i förskott
Nu tvåtusen rikare tänker jag fylla ett par systempåsar med nubbe och kräftor och i dionysisk prakt, följa Varanens exempel och bara ge mig hän.
Mjältsjuka
År 1916 stod ett slag vid floden Meuse i östra Frankrike. Det så kallade "slaget vid Verdun". Sexhundratusen människor gick i graven utan anledning och här sitter jag och har tråkigt. Det verkar bli en solig höst, en sådan man tror är trevlig tills man står mitt i den. Ett meningslöst slag är väl för mycket begärt, men en lagom stor skandal hade varit trevligt. Det som skulle kunna rädda veckan vore om någon av mina vänner i detta nu är otrogen mot någon annan av mina vänner, eller om någon hade offrat sig lite och åkt fast i tullen för något riktigt skamligt. Att till den grad fläcka sitt rykte så att en fest dör när man gör entre kräver lite engagemang och jag börjar misstänka att det bara blir en vanlig, tråkig höst med höjdpunkter som en ny frisyr eller korgflätning.
IX Om älskarinnor
Kan ni föreställa er en poet som är förälskad i sin hustru och som tvingas genera sig över att se henne spela en mansroll? Jag tror att han sätter eld på teatern. Kan ni tänka er honom som är tvungen att skriva en roll för sin hustru som saknar talang? Och han som svettas för att med några epigram, tillägnade avantscenens publik, söka återge de smärtor som denna publik förorsakat honom genom hans älskade; - brukade inte österlänningarna låsa in sina käresta bakom regel, innan de kom till Paris för att läsa juridik? Det är därför att alla sanna författare i vissa ögonblick avskyr litteraturen som jag för dessa fria och stolta, ibland trötta själar, som behöver vila på sjunde dagen, bara tillåter två klasser av kvinnor: skökorna eller de enfaldiga kvinnorna, - kärleken eller vardagligheten. - Bröder, behöver orsaken till detta förklaras?
Charles Baudelaire
Ur Råd till unga författare (1846)
Förnuftgt, Smulan
Angående den fina men otydliga bilden på hjälten som jag frågade om namnet på, så finns det två huvudlinjer som mina läsare hållit sig till. Somliga hävdar att det är min rival Varanen och andra att det är den gamle författaren och levnadskonstnären Charles Bukowski. Båda är givetvis rätt, men Smulan svarade först och vinner därför boken "Häxringarna" av Kerstin Ekman. En bok som för mig har varit en bottenlös källa till glädje i de mörka småtimmar som inte lämpar sig till annat än läsning av kvinnolitteratur. Ledsen Herr J***. Grattis Smulan!
Vikten av längd
En tanke har snurrat i huvudet på mig de senaste dagarna. Är jag så lång som jag borde vara? Många människor går omkring och helt enkelt bara är så lång som de är, men jag köper inte riktigt det. Det som är viktigt att komma ihåg, är att man bara är lång eller kort i förhållande till saker. Om jag inreddde vår lägenhet med små möbler så skulle jag och även lägenheten förmodligen bli större. Frågan är om folk som hälsade på verkligen skulle tänka "Oj, vilken stor lägenhet!" eller "Oj, vad stor jag är!". Om jag skaffade väldigt stora möbler, exempelvis två jättestora fotöljer och en jätte-tv, då skulle jag bli liten. Om jag hade ett jättestort hus, som jag inredde med jättemöbler, då skulle inte ens mina dumma vänner kunna tvivla på att dom faktiskt blivit mindre när de kommit in i huset. Om de måste använda stege för att komma upp i min soffa, då måste de ju förstå att de är små.
Mitt största problem för tillfället är att jag vill kunna ändra storlek i förhållande till mina vänner. Detta kan framstå som ett experiment som är svårare att genomföra, men egentligen är det bara en fråga om att antingen krympa vännerna eller mig. Att gå på kalas och dyka upp antingen större eller mindre än normalt, det tror jag kommer bli en stor trend snart. Om jag krymper mina vänner och inreder deras lägenheter med mindre möbler, så kommer deras första tanke vara att deras lägenhet har blivit större. När de sedan träffar mig så kommer de givetvis förstå att jag är större. Kanske kommer de tro att jag har växt. Jag kommer att få lyfta upp dem i mina "normalstora" möbler när de kommer på besök. De kommer säkert att vara lite förvirrade i början, men efter en tid kommer de inte att tänka på det. Då har jag vunnit.
Vem är hjälten?
Den som först kan säga vem hjälten är vinner en bok.
Både förnamn och efternamn krävs för rätt svar.
Rätt svar och vinnare publiceras nästa vecka.
Var är Grott-Erik?
Tävling!Den som kan lokalisera Grott-Erik vinner en bok.
Vinnare och rätt svar publiceras nästa vecka.
(Grott-Erik får inte gissa)
Glasögon
Efter många om och men har jag fått igång min telefon. Jag har förstått att somliga varit irriterade över att jag inte går att få tag i. Nu är det åtgärdat.
Jag var i skolan idag. Föreläsaren eller vad det är, var sjuk, så vi fick sitta i grupper och diskutera Zola. Det verkar som om jag har trevliga klasskamrater. Utom en, som jag inte förstår mig på. Han är helt galen och jag börjar undra om det kan vara något missförstånd, för han har uppenbarligen inte alla hemma. Det är skönt att plugga igen. Det ska bli roligt att se om jag någonsin i mitt yrkesverksamma liv kommer att kunna dra nytta av mina kunskaper om naturalistiska författare. När jag körde truck så kändes det inte som att min utbildning uppskattades till fullo.
En vän fyller år idag, men jag vet inte vad hon kallas. Jag får kolla med Varanen om hon har ett etablerat namn eller om det är fritt fram att kalla henne vad jag vill. Sockan kanske. Sockan fyller hur som helst år och jag ska ut på stan med Skrammel och köpa present. Varanens present, som jag köpte för länge sedan, är inte levererad till honom än men den behöver bara slås in. Om vi hittar en hälften så fin present till Sockan så ska hon vara jävligt glad. Varanen ska få en kippa. Det har han önskat sig väldigt länge.
Jag har hört ryktas att hängiga byxor har förbjudits i någon stad i någon stat i U.S.A. Det var på tiden att någon tar tag i det här problemet. Varje gång jag ser kanten på någons underkläder så blir jag chockad och äcklad. Barnen som dagligen utsätts för exponerade kalsongkanter kommer förmodligen alldrig att växa upp till anständiga människor. Även U- och V-ringningar borde förbjudas. Polokragar borde vara tvång på allmän plats. Istället för mat och meducin, borde vi skicka livremmar till tredje världen. Ingen kan förvänta sig att ett land i spillror kan ta sig samman om inte alla kan hålla byxorna ordentligt på plats i navelhöjd. Böter på 150 dollar eller 15 dagar i fängelse borde väl kunna lära dagens ungdom att se ut som på 1930-talet. Ingen civilisation som haft byxorna i rätt höjd har någonsin haft snedvriden moral. Bruna skjortor vore också ett steg i rätt riktning.
Skit-tv
Det är förmodligen samma personer som står i kön till Idoluttagningen som hurrar i biosalongen under filmen 300. De är nog inte elaka människor, de är bara för pantade för att fatta att de hejar på 300 fascister. Ibland tänker jag att vi lever i ett trevligt, fint, upplyst land. Kyrkan och staten är skillda åt och så vidare vilket är en förutsättning för ett vettigt styre, då religion och förnuft är oförenligt. Trots detta blir jag modfälld när jag ser Idol. Jag blir arg och ledsen.
Sitter inte kristdemokraterna i regeringen nu förresten? Då kanske vi inte är så sekulariserade som jag först tänkte. Jag måste vara äldre än jag trodde. Jag är för ung för att tycka att det går utför med världen och att dagens ungdom är sämre än någonsin. Men nu är det så. Det enda som talar mot det är att Carola inte är ung längre, så ungdomen måste ha varit värre. Skönt.
Minns du vad du sade till mig den dagen?
Samma låt har gått om och om igen i bakgrunden. En låt som inte går att lyssna sönder.
Låten Pelikan av det nu framlidna bandet Kanonen och Mustasch.
Ett band som när de var som störst kunde skapa ett flertal
fantastiska låtar på samma tid som jag äter frukost.
För att återkomma till diktanalysen så går det skit. Jag har skrivit en rad på två timmar.
Det känns som om jag ska få ett hysteriskt utbrott. Städa mig blodig eller baka trehundra kakor.
Jag behöver hjälp med det här. Som vanligt har jag ingen telefon, så jag kan inte få tag i Varanen.
Han hade hjälpt mig direkt eller bett mig dra åt helvete.
Han är rolig på det viset.
Veckans macka
Ingredienser:
1 citronklyfta
1 brödskiva
1 msk böcklingpastej
1 ost
Pressa citronen över brödet, sleva på pastejen och släng på ost efter behag.
In i micron i 40 sekunder på full effekt. Ät framför tv:n när det är dags för Oprah.
Morgonförlamad
När jag har vaknat de senaste två dagarna så har jag varit lite konstig. Jag vet inte var jag är och jag kan inte röra på mig det minsta. Kroppen lyder helt enkelt inte. Stel som en pinne, eller snarare förlamad, ligger jag fullkomligt skräckslagen en lång stund innan kroppen plötsligt börjar fungera utan några som helst problem. Dessutom har något kommit över mig när jag varit själv hemma. Något som påminner om det äckel som Sartre beskriver i sin berömda bok. Nog om det. Om jag ignorerar det, så försvinner det nog.
Jag har funderat på att skriva lite om min sommar, för ingen jag känner verkar ha någon aning om var jag varit.
I korta drag så har jag fiskat en massa och åkt till svarta havet och tillbaka med tåg. Detta var inte min idé, utan min resgalna sambos föreställning av hur man semestrar. Det var lite strävt, för jag hatar kollektivtrafik och vill inte gärna bära allt jag äger i en skitstor ryggsäck i tre veckor. Jag tar hellre bilen om jag ska någonstans.
Trots detta var resan en succe. Pappaläsk är mycket billigare söderut.
Även fisket involverade pappaläsk. Jag var i Holland och köpte tvåhundra cigarrer i början av sommaren och dessa passade som hand i handske med både pappaläsken och fisket.
En veckas verklighetsflykt utan telefon eller vänner. Läste "Och solen har sin gång".
Den får fem av fem spaderlordar. Fantastisk bok. Som att bli kysst av gud, med munnen full av whisky.
Jag har dessutom löst sommarmysteriet på Varanens blogg. För er som missat varanen.blogg.se så rekomenderar jag en snabb visit. Jag förekommer såklart frekvent under mitt superhjältenamn "Påsen".
Det har nyligen uppdagats att jag har en vän på Gotland. Jag trodde inte på det själv först men efter ett par dagars bearbetning så har jag börjat inse att detta är ett faktum. Konstigt och lite mystiskt.
Gotland. Sveriges Madagaskar.
För övrigt har jag bestämt mig för att skaffa gevär. Det har visat sig krångligare än väntat. Man är uppenbarligen tvungen att ha någon form av körkort för vapen i Sverige. Ett bakslag, inte tu tal om saken. Jag får helt enkelt gå någon intensivkurs eller något i den stilen. Djur ska det skjutas hur som helst.
Min skinnkavaj ska fodras med kaninskinn och det snarast.
Nu är det läggdags och slut på min sommar. Efter detta publiceras enbart höstminnen.
When in rome...
Att spendera för lång tid framför datorer är skadligt. Att tänka för mycket på sitt eget liv är skadligt. Jag tycker inte om andra människor som har en blogg. Detta är förmodligen de tre skäl som fått mig att skaffa en sådan själv. Ungefär som rökning. Jag har en vän som bryter av filtren på sina cigaretter. När jag frågade honom varför, så svarade han efter en kort paus: "Personlig njutning och självförakt". Skäl nog, anser jag.
Nu börjar det alltså. En skriftlig bekännelse som skryter med mitt livs banalitet. En risig återberättelse av mina sporadiska, misslyckade äventyr. En vulgär hällristning i syfte att få bättre respons än mina vänner. Om alla andra, varför inte jag? When in rome, do as the Romans.
