spaderlord

Jag kan inte skriva "manifestet i DN har väl inte undgått någon" och så vidare, för folk bryr sig inte om att lyssna på "pratradio" eller läsa något som inte är skvaller. Detta är också problemet för inläggarna på DNs debattsida. Hur kan det vara fel på böckerna som skrivs? Författare som kanske eller kanske inte är "begåvade" slösar bort sin och andras tid på att skriva skitböcker. Detta är ett faktum och så långt är de rätt ute. Men det är självklart så att problemet är att 90% av sveriges befolkning idag inte skulle orka läsa Gösta Berlings saga. Att det inte skrivs fler romaner som GBs är en konsekvens av att så gott som alla har förpantats av medier och skitlitteratur.

Större delen av Sveriges dumma folk behöver lära sig att läsa på ett helt nytt sätt innan de kan ta till sig klassikerna. De behöver lära sig att läsa på nytt. Detta kommer inte att hända för att man har bättre böcker på Bokias reklamblad. Folk läser inte vad de får tag i, de läser det de kan hantera och för tillfället går gränsen vid böcker som inte mer tunglästa än DaVincikoden. Om tio år så kommer ingen att köpa böcker, för allmänheten kommer att få huvudvärk av att läsa något mer litterärt än baksidan på mjölkpaketen. Så, kära manifestförfattare: Skriv era romaner som ni vill! Det är ändå för jäves. Det finns snart ingen publik att tala om. Det kommer ett nytt decennium, men det kommer inte att vara litterärt.

Det ska inte klagas över vädret, inte den svenska sommarens karga yttre, den korta period då vi borde få våra vitaminer från solen. Det som istället ska celebreras är den effekt vårt karga klimat har på oss nordbor. Vi nöjer oss förmodligen med mindre. Att ligga i solen och lapa livets goda är ingen möjlighet för oss utan mindre än en flygbiljett och ekonomiskt oberoende. I alla fall undertecknad hittar något annat, det man inte pratar om, den karga, stillasittande kontemplationens njutning. När jag inte överöses av menlöst babbel från radio och tv utan får sitta och lyssna på vad som händer i mitt eget huvud så nöjer jag mig oftast trots allt. Jag kommer knappt ihåg vad som hänt i sommar. Jobb och bilåkande är det som tycks dominera mina förehavanden. När jag ligger för döden så kommer man kanske att komma ihåg allt det tråkiga man gjort för att det tagit upp så stor del av ens levnadstid. Man kommer tänka tillbaka och se bilåkandet, tv-tittandet, det monotona arbetet. Jag kommer trots det att ligga nöjd. Jag har inte förväntat mig stordåd och överaskningar och sedan har jag dessutom sänkt förväntningarna för varje år. Livet blev lika meningslöst som man trodde. Sedan dör man likgiltig, men nöjd. Till skillnad från sådana som herr Armani som kom att stå på världens topp i sin ungdom och skratta, bada i sol, pengar, småpojkar och gillande för att sedan långsamt tappa allt intresse för att leva. Känna att allt blir ensamare, kallare, mindre förlåtande och varje år som går slipar ner ens korta liv med sina slöa tänder tills man känner sig död innan man är sextio och man helt enkelt härdar ut de sista åren i stor besvikelse med en känsla av att man blivit lurad på livets egentliga värden. Den svenska sommaren lovar inget den inte kommer att hålla. Den är vad den är, som mitt liv.


Vila i frid, Armani. Själsligen död sedan flera år tillbaka.

Mitt nya projekt har tillfälligt gått på grund. Efter någon vecka av maniskt putsande och plockande så trampar mopedfixandet vatten. För er som inte ännu hört om min moped så kommer en uppdatering. Jag köpte en vinröd crescent compact av en läskig gubbe i vargön. Till er som inte hört om vargön så kan jag säga om denna eminenta håla att det inte är mycket smör i den byttan.

Min rotnonchalanta mekstil dög hur som helst inte mycket till när jag kom i kontakt med den logikbesparade växelmekanismen i en treväxlad sachsmotor. Min redan hopplösa inställning fick vind i ryggen då mopedens förra ägare uppenbarligen har plockat ned motorn och sedan satt ihop den igen med alla delar felvända.

Nu har jag med anledning av växelintermezzot inlämnat mopeden för reparation till skoftebyns compactexpert. Den bör komma tillbaka på fredag. Då ska den bli döpt i bubbel och saluterad med bleckblås. "Rubik" ska hon heta. Efter gubben som gjorde den berömda kuben.

Såg för övrigt Flincks senaste pjäs på fyran. Gustav den tredje gjordes till åtlöje. Mycket bra! Jag kom in sent, vid den farsartade pojkavsugningsscenen. Charmant! Applåd! De av Flinck framspekulerade sista timmarna i den idag framlidne kungens liv kändes både trovärdiga och underhållande ända fram till lönnmordet. Inavlade kungligheter bör hållas kort, även i dags dato. Ridå!