spaderlord

Låg vaken hela natten och läste Inferno. Underbar bok men nu är jag lite trött. Huvudvärken ligger som en hårt dragen rem runt huvudet. Rör jag mig för fort så blir jag yr och får sätta mig ned. Till råga på allt så är jag på väg till "Stars and bars" för att möta upp med Kanonen. Jag ska även inhandla ingredienserna till kebabsås. Hårda tider. Ingen vila i sikte.

Den vanligaste frågan jag får angående min blogg berör hunden som sitter bredvid mig på bilden.
"Är det hunden som är PRAKTIKANTEN?"
Svaret är: Nej, hunden heter Rocco och är i min systers ägo. PRAKTIKANTEN är en livs levande människa som numera är bosatt på okänd ort. Han lämnade både Göteborg och bloggen för några månader sedan. Om ni orkar gå tillbaka i historiken så kommer ni att hitta fantastiska inlägg som PRAKTIKANTEN har skrivit, vilket jag hoppas kommer att stävja ryktena om att han är en hund. Hunden har en helt annan historia men inte mindre intressant. Den har genomgått ett program som valp då han hade vikter av ris fastsurrade på benen från att han var två månader gammal. Vikterna ökades succesivt fram till vuxen ålder och när han var tre år så hade han alltid tre bildäck fastsurrade bakom sig. Rocco är idag den enda hund jag vet som ensam kan dra en hästdroska med två personer i utan svårighet. Fantastiskt men sant.

Igår läste jag om en man som ville operera sin hund så att den skulle bli mer lik Britney Spears. Plastikkirurger är uppenbarligen ovilliga att operera djur, vilket jag tycker är väldigt konstigt. Normalt brukar vi ju inte ha några problem med att behandla djur på ett mer vårdslöst sätt än människor. Vi får hoppas att kunskapen om djur som vill se ut som kändisar ökar i plastikkirurgi-kretsar så att vi snart kan njuta av åsynen av Hund-Britney.

Igår bevittnade jag och Röden något ytterst suspekt när vi skulle inhandla inlagda gurkor och nachos. När vi stod i kön till kassan på Willys så gled våra grannar in med var sin stol. Stolarna var svarta och hade två bågar som ryggstöd, vilket fick oss att associera dem med café-stolar. Förvånade iaktog vi hur grannarna föste in stolarna bakom disk, bredvid kassören, för att sedan gå in genom flipp-flopp-dörrarna till grönsaksavdelningen. Röden lade genast fram förslaget att vi borde sno stolarna i deras frånvaro, eftersom stolarna troligtvis redan var snodda. Jag var inte lika säker. Kanske var det affärens stolar som hade stått utanför och nu hade grannarna bara hjälpt till att ta in dom i skydd undan vandaler och ligister. Kanske var det kassörens stolar som grannarna hade lånat. Röden slog fast att vi var tvugna att ta det säkra före det osäkra men att vi ändå måste göra det enda rätta. Sagt och gjort! Medan jag uppehöll kassören med en fascinerande anekdot om den gamle skojige påven Pius IX och hans epilepsi så smög Röden runt honom och ollade båda stolarna, utstuderat nog med ryggen mot både kassören och kassakön. När vi gick hem så visste vi fortfarande inte vems stolarna var men om det var kassörens eller affärens så har de inte ont av vad de inte vet något av. Vi kände oss båda som Tom Cruise i Mission Impossible och resten av kvällen förlöpte under skratt och skryt om vårt mod och vår uppfinningsrikedom.

Det finns ingenting som är mer eller mindre viktigt. Allt bör hamna i fokus samtidigt men det tillåter inte ögat. Vi får beta av efter hand. Vi får nöja oss med den information vi hinner tillgodogöra oss. Vi har inget annat val än att låta oss kuvas under vår begränsade uppfattningsförmåga. Låt oss börja med det som ligger oss alla varm om hjärtat: Kärleken till en bra historia.

http://www.teosofiskakompaniet.net/HPB_GreveStGermain_Ordboken_2006.htm

In the stump of the old tree, where the heart has rotted out, there is a hole the length of a man's arm, and a dank pool at the bottom of it where the rain gathers, and the old leaves turn into lacy skeletons. But do not put your hand down to see, because in the stumps of old trees, where the hearts have rotted out, there are holes the length of a man's arm, and dank pools at the bottom where the rain gathers and old leaves turn to lace, and the beak of a dead bird gapes like a trap. But do not put your hand down to see, because in the stumps of old trees with rotten hearts, where the rain gathers and the laced leaves and the dead bird like a trap, there are holes the length of a man's arm, and in every crevice of the rotten wood grow weasel's eyes like molluscs, their lids open and shut with the tide. But do not put your hand down to see, because ... ... in the stumps of old trees where the hearts have rotted out there are holes the length of a man's arm where the weasels are trapped and the letters of the rook language are laced on the sodden leaves, and at the bottom there is a man's arm. But do not put your hand down to see, because in the stumps of old trees where the hearts have rotted out there are deep holes and dank pools where the rain gathers, and if you ever put your hand down to see, you can wipe it in the sharp grass till it bleeds, but you'll never want to eat with it again.

HUGH SYKES DAVIES

Påsen är osäker på vilken gryta han rör om i och med vems sked.
Men ingen kan säga att han inte gör något på dagarna.

http://www.klarsikt.humancreations.se/post/2008/12/17/Gudsfobikerna-Humanisterna-och-deras-vanner.aspx



"Påsen väcks av änglar ur sinnenas sömn och uppmanas att lämna världen och bestiga den väntande stegen till himlen. Han somnar om och vaknar igen på eftermiddagen. För sent, bräker änglarna." - Uppenbarelseboken

Efter att ha tittat igenom mina tidigare inlägg så har jag upptäckt att det var länge sedan jag tipsade om några mackrecept. Veckans macka är en så kallad dubbelmacka. Den kan verka något föråldrad men jag tycker att det är en sådan macka som aldrig borde få gå ur tiden.

Ingredienser:

1st. Christer Sturmark
1st. Jesus
1st. Lars Adaktusson
2 msk smör.

Lägg en Lars underst, smöra ordentligt och slaska på en Jesus ovanpå. Toppa med en Christer efter behag. Avnjut gärna i större sällskap eller som en nattmacka.

(Ovanstående Recept är förvanskat. Christer, Jesus och Lars är egentligen bröd, skinka och persilja. Smöret är egentligen en omdiskuterad kolumn i SvD.)

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_2136717.svd

Förhistorisk bild av hur Carola lägger ägg efter att ha blivit genomborrad av Mars. Även dagens forskare har gjort studier som stödjer påståendet att Carolas ägg botar gikt. Bara för tio år sedan så hade detta framstått som högst otroligt.

Det finns så mycket skriven text som hålls för sann. Somliga tror att bibeln är sann och andra att Liza Marklunds första bok är det. Umberto Eco hävdade i motsats till många andra att det enda sanna var romanen. Den dumma massan har en nästan sjuklig fascination för allt som påstås vara sant men i verkligheten spelar det såklart ingen som helst roll vad som är sant och inte. En bra historia är inte sämre för att den är påhittad, en historisk person är inte mindre intressant för att han är fiktiv, en händelse behöver inte ha mindre efterverkningar för att den aldrig ägt rum och en forskare behöver inte vara mindre betydande för att han fabricerar sina resultat.

Om vi nu föreställer oss att det spelar någon roll vad som är sant och inte så är det fortfarande omöjligt att skilja fakta från fiktion. Somliga hävdar att Saint Germain är samma person som Francis Bacon, att han lyckats leva i hundratals år efter att ha hindrat sin kropps nedbrytningsprocess och att han kunde förvandla oädla metaller till guld, andra att Guds son gick på jorden för tvåtusen år sedan, utförandes mirakel till höger och vänster. Jag väljer att tro på Saint Germain på grund av att han är mycket mer intressant än Jesus och i mina ögon mer trovärdig och jag kommer, precis som de som tror på bibeln, inte att nöja mig med så futtiga motargument som att "det inte är möjligt" eller att det finns "brist på bevis". Vad jag vet så finns det få och opålitliga vittnesuppgifter för att Agneta Sjödin finns på riktigt och jag har själv sett odiskutabla bevis för att Carola är påhittad av kvällspressen. Ni kanske hävdar att ni har sett båda på tv men detsamma kan sägas om King Kong och Alf. Om det är något av all den skit man hittar som är osannolik så är Leif G.W. Perssons expert-status inom kriminalväsendet den mest osannolika. Den enes sanning är den andres lögn. Jag litar enbart på historiska dokument som jag själv har författat.

Lika sant som att människan är kvintessensen av lejon, oxe, örn och delfin, så är Ba-fågeln det sista vi ser innan vi färdas mot efterlivet. Men att det bästa för så många som möjligt är att låta "marknaden" råda oreglerad eller att det är ett faktum att det tillverkas musik i Idol, det är två saker ni aldrig kan övertyga mig om, hur "sant" det än må vara.

Än en gång har det gamla talesättet kommit till liv, att det är lättare att få en gris att flyga än att få en polis att sikta mot något annat än vitala organ. Det kan i och för sig verka enkelt att skjuta mot ben eller axlar men jag har också förstått att det är två av de sista ställena man vill få en kula på grund av alla stora blodkärl som huserar där. Huvudet ska det å andra sidan vara ganska lugnt att skjuta mot, eftersom det mestadels består av bihålor och annat skräp. Det har ju diskuterats runt polisen och elpistoler som ett alternativ mellan batong och pistol men om de skulle ha sådana så skulle nog många halvstökiga ungdomar få elterapi titt som tätt "så att de lär sig". Nu kanske det låter som om jag skulle ha något mot poliser, vilket jag så klart inte har i allmänhet, de är ju en av de viktigaste delarna i ett civiliserat samhälle. Att de har två fasces, spöknippen med yxor, i botten på rikspolisstyrelsens vapen gör dock att jag håller mig på replängds avstånd.

Man slår på radion ibland, mest för att komma ihåg att det finns något utanför lägenheten. Så fort den först låten börjar skvala, med toner och melodier man hört tusen gånger i andra låtar, blir man förbannad och stänger av. Så står man där i köket, återigen själv, lyssnar till droppandet från kranen. Står i badrummet och tittar i spegeln, upptäcker att huden är knottrig, att det blivit kyligt, man tar på sig en skjorta. När man kollat i köksskåpen för tredje eller fjärde gången, utan mål eller mening så sitter man i soffan lite. Droppandet hörs även till soffan. Ingen sorg, ingen leda, inte heller förebråelse eller skam. Det är vad det är. Man borde äta något, tänker man igen. Kaffet man druckit innehåller ingenting utom arom och koffein, vilket man förmodligen inte kan leva av. Men ur soffan kommer man inte. Är det verkligen droppandet från kranen? Är det inte klockan som tickar? Det spelar ingen som helst roll. Om sekunderna är längre eller kortare än intervallet mellan ljuden man uppfattar. Någon sade eller skrev att något bara är slöseri med tid om man tycker att det är slöseri med tid. Det må vara sant, men när man inte bryr sig då? Det tar som sagt fyra minuter att koka ett ägg...

Att alls kunna förmedla det som försiggår inuti är ingen självklarhet. De intrikata mekanismer som vi utvecklat i detta syfte  tar hänsyn till ytterst små detaljer i våra medmänniskors uttryck för att kunna skapa sig en förståelse av det som ska förmedlas. Ett litet ryck med huvudet, några knappt märkbara muskler som drar ihop sig runt ögonen, ett ögonkast utan egentligt mål för att släppa ögonkontakten, ett långsamt tillbakalutande av överkroppen, signaler om skepsis. Att vi ens har ett språk är förträffligt men mycket osannolikt. Vi kan inte bara göra oss förstådda genom ord, det har efterhand blivit uppenbart för oss denna kommunikation är det viktigaste vi har, varefter vi har fokuserat merparten av all energi, vår koncentration och vår utveckling på att odla denna konst in absurdum. Kan en vanlig människa ens leva utan denna kommunikation längre? Hur blir något så vitalt men samtidigt så konstigt något sjävklart? Jag undrar varför jag bryr mig om att skriva detta. Att försöka förmedla något som varken är personligt för en själv eller bidrar med en ny syn på en företeelse som man delar med andra torde vara bortkastad tid.

Känslan av att konstant titta mig över axeln har börjat slita på mig. Jag tror inte att jag är förföljd, det är inte vad jag menar, jag är bara skeptisk till allt jag själv tänker. Så fort jag tror mig ha skapat mig en åsikt om något så ifrågasätter jag det i många, många led. En beskrivning skulle kunna se ut som följer:

Kvinnor är bättre på att se helheter än män.
Är inte det en fördom att tro att det finns faktiska skillnader mellan kön i sådana frågor?
Är det inte idiotiskt att diskvalificera sina tankar för att de skulle kunna vara fördomsfulla?
Fattar jag inte att en fördom per definition måste vara osanning?
Vad fan vet jag om det, är det ens så?
Varför ska jag överanalysera allt jag råkar tänka? Det var bara en tanke.
Försöker jag avsäga mig min skuld genom att släta över min idioti?
Idiot, vad betyder det, är inte det en sjuttonhundratalsbenämning på svagbegåvade och handikappade?
Ännu mer fördomar alltså, det var som jag tänkte från början alltså, jag är en del av problemet!
Problem och problem, vem är jag att döma? Folk får väl ha vilka åsikter de vill. det är väl en mänsklig rättighet?
Inte för nazister och kvinnoförtryckare i och för sig, som tycker att kvinnor är annorlunda än män och kallar handikappade för idioter.

och så vidare.

Hur ska man kunna sova när det väsnas så i huvudet på det viset?
Väsnas det i huvudet, jag borde nog söka hjälp.
Jo det vore just snyggt, lägga över mina problem på någon annan, precis som jag alltid gör.
Ser jag ner på folk som går i terapi nu också?
Nej, men det här kan jag lösa själv. Lösa? Vad behöver lösas?
Och vad är det för jävla hybris, det har jag ju aldrig kunnat förut.
Hybris, vad är det för ord, vem använder det nu för tiden, vilken jävla ordbög jag är.
Ordbög alltså? Homosexuell heter det väl?
Jag är alltså ordhomosexuell? Jo, det här är vad jag kallar problemlösning alltså?
Varför ska jag rätta mig själv hela tiden, det gör väl ingen annan?
Vad vet jag om det?
Sluta nu.


Skrivet för att senare raderas på grund av skräck för att vara sinnessjuk som skriver så här dumt, vem fan gör så?
Dessutom är det undermåligt vad gäller litterär kvalitet, vilket fråntar det existensberättigande.
Att avskräcka läsare från vidare läsning av sin blogg verkar knappast konstruktivt.
Var vänlig ignorera ovanstående tillsvidare.
Förf. Anm.

När jag gick i skola, så var det en människa där som sade att man kan anhålla om saker från Gud medelst bön.
Anhålla om saker från GUD medelst bön.
ANHÅLLA om saker från Gud medelst BÖN.

MAN KAN INTE ANHÅLLA OM SAKER FRÅN GUD MEDELST BÖN!

Ddet slog mig att ni kanske undrar hur det blev med inköpet av Paracelsus bok. Jag åkte ner till "stan" för att köpa den men av någon anledning hade de inte tagit in den. Intresset för alkemi är uppenbarligen svalt på dessa breddgrader. Hur jag nu ska få reda på hur man skapar djur av växter och växter av metall är oklart. Genom egna experiment kanske.

Föreställ dig, käre läsare, min förvåning när jag för en stund sedan upptäckte att jag fått en fråga instoppad i kommentarerna på ett tidigare inlägg. Frågan löd:

"Kollar du på Let´s dance? Vem tycker du är bäst, eller vem hejjar du på ?"

Här kommer mitt svar: Ja, jag såg faktiskt förra avsnittet av let´s dance. Det är tyvärr första gången jag gjort så, vilket såklart ger mig en beränsad överblick, vilket i sin tur gör det svårt att se om det finns någon som förtjänar mitt stöd. Nu när jag tänker på saken så kommer jag faktiskt inte ihåg någon som var med och tävlade i programmet så jag misstänker att jag inte gav programmet min odelade uppmärksamhet, något som jag nu i efterhand får leva med. Nu har jag tvingats kollat upp deltagarna i efterhand. Via Google så hittade jag Sannas blogg, Sanna verkar vara en letsdance-insatt tjej från Ed. På Sannas lista över deltagarna i årets tävling/tv-program så återfinner jag fyra personer som jag känner till, vilket såklart begränsar mitt val av favorit något. Dessa är: Hasse Aro, Kitty Jutbring, George Scott och Carl-Jan Granqvist. Vid närmare granskning så visar det sig att George Scott är en boxare och inte en cirkusägare, så inte heller denna deltagare är för mig känd på förhand. Av de tre som återstår så får jag nog utesluta Kitty för att hon är så överexponerad och Hasse för att han vägrade ta över rollen som Björne i Björnes magasin när original-Björne slutade, trots att hans röst var så gott som gjord för rollen. Kvar blir Carl-Jan. Han har både smak och stil, även om han är mer än lovligt fjompig. Att han är med i Let´s dance talar såklart mot honom men det är ju resten av hans medtävlare skyldiga till i samma utsträckning. Han uppskattar säkert en varm Cognac med en fin cigarr, så vi har kanske något gemensamt vilket avgör saken.

Grattis Carl-Jan. Du är nu Påsens officiella Let´s dance-favorit.
Dansa fint nu eller vad fan tävlingen går ut på.

Den vansinniga känsla som infinner sig när man vill sluka ett helt ämne är något som borde stävjas. Ni, kära läsare, kanske uppfattar detta som omöjligt och vi får se om ni har rätt. Om jag idag låter bli att ta mig ned på stan för att köpa en bok av Paracelsus så har ni fel men om jag mot bättre vetande inhandlar sagda bok så hänger frågan i luften.

"Almost no plants derived from metals have appeared yet, and very few animals derived from plants."

???

Tänkte att jag skulle ha citerat Ferlin men han är ganska tråkig upptäckte jag.
För en timme sedan: Min födelsedag.