spaderlord

Vad gör jag på dagarna? När jag bodde i Linköping en Jul så fick jag för mig att ha en egen adventskalender. Jag drack en flaska starkvinsglögg om dagen från första till tjugofjärde december. Vissa dagar var det strävt men jag tvingade mig själv vidare i detta självpåtagna julhjältedåd. I tretton dagar smakade glöggen sämre och sämre. Efter det så smakade den bättre och bättre. På julafton satt jag och grät i soffan hemma hos Mormor utan synbar anledning. Jag hade äntligen uträttat något och verkligen fullföljt. Jag var både lycklig och ledsen. Vad gör man när man nått sina mål, när man är komplett?

Käre Namnlös, träskfotbollen kommer från norrland och jag har redan fixat en tolk. Uppdrag för alla inblandade: Kör hela Jägarprogrammet utan vikter en gång efter middag varje dag fram till Jul. Spara spriten till finalen i mars. Sov på golvet, det härdar. Mvh, Kapten.

Vad är skillnaden mellan att handla utifrån sin övertygelse, som förmodligen kommer ändras så länge man lever och lär (om man inte är en dogmatiskt uppfostrad religiös krympling) och å andra sidan bara göra sina val på måfå utan eftertanke? Resultatet kan mycket väl bli detsamma och skillnaden verkar endast föreligga i intentionen. Ingenting tyder heller på att saker är som de tycks oss vara och att vi oftare än inte har fel uppfattning eller en begränsad kunskap om premisserna för vilka val vi än ställs inför. För att slippa gå igenom det mödosamma arbete som det innebär att skaffa sig en åsikt om saker i stort så borde vi helt kunna ignorera allt vad moral, eftertänksamhet och välgrundade åsikter heter. Tolkningsmöjligheterna som vi står inför är otvivelaktigt oändliga. Att ge upp verkar vara det enda rimliga. Att någon kan säga att något är mer fel eller rätt än något annat ter sig skrattretande. Somliga har hävdat att människan föds med en ofrånkomlig drift att tolka, inordna, att förstå. Om det är så så är vi i sanning ett mycket sorgligt djur. Att springa i hamsterhjul är mer fruktbart och uppbyggligt. Om vi alla skulle enas om att bränna all samlad "kunskap" som finns i skrift och sedan vägra att skriva ny så är detta av ringa betydelse för människans fortsatta härjningar. Det finns inga kunskaper att tillägna sig. Det finns bara skenbara val. Det finns inga konsekvenser. För vi kan inte se sammanhanget om det finns något. Dagens råd: Ge upp!

Utan att egentligen ha tillfrågat någon så har jag startat en träskfotbollsklubb. Jag har inte fått in några anmälningar än men vissa av mina läsare är givna medlemmar. Träskfotboll är inte någon vintersport men vi måste börja planera inför vårens eskapader. Alla måste vara i topform och ha bra skor. Anmälningar lämnas här på bloggen som till våren kommer att bli Träskfotbollsklubben Mudboys Uniteds Semi-Seniorers officiella blogg. Vi kommer att träna varhelst det finns träsk. Vi kommer att resa i buss till olika kända träsk för att spöa andra träskfotbollslag. Vår tid är kommen träskbröder. Om damernas intresse räcker till så kan även ett damträskfotbollslag komma på fråga. En mycket nära släkting är redan redo att hoppa in som lagkapten för ett sådant lag utifall att damanmälningarna blir många nog. Hon har dessutom ett eget träsk. Det enda man behöver för att platsa är en god grundkondition och en tjurig vinnarskalle. Ett lag består av en målvakt, fem spelare och obegränsat med avbytare. Låt anmälningarna strömma in!

"Vi kommer ta hela jävla sporten till en ny nivå" - TMUSS lagkapten.


Det har för övrigt kommit många förfrågningar om vad som egentligen hände i helgen och varför jag inte skrivit om det. Man kan sammanfatta det på samma sätt som man sammanfattar snömannen: Det enda som finns är suddiga foton och opålitliga vittnesuppgifter. Vad som är verkligt, det finns det ingen som vet.

Det blir mer och mer tydligt för var dag som går att jag är en sådan som kommer att lagra allt ont som någonsin gjorts mot mig för att sedan skjuta någon spenslig stackare i ryggen för att han av misstag gått före mig i kön till kassan på konsum. Min medvetenhet om detta ger mig dock ett val. Antingen får jag börja släppa ut lite ånga i taget eller så får jag börja lagra den utrustning som krävs för att bli landets mest nitiske massmördare. Nåja, nu är det i ärlighetens namn inte riktigt så illa som jag beskrivit ovan. Som tur är så har jag min sambo som tvingar ur mig all ånga som byggs upp med jämna mellanrum, helt enkelt genom att reta mig tills jag spricker. Detta är ett mödosamt och slitsamt arbete för henne såklart men hon kämpar nitiskt på utan att få så mycket som ett tack. Vardagshjältar, vad skulle vi göra utan dem?

Ömsom vin ömsom vatten, ölen har äntligen blivit hitburen. På grund av en stundande "tjejkväll" så är jag förvisad från lägenheten. Min första plan var att tjura som ett barn och vägra gå härifrån för att sedan ligga som "ett komiskt apdjur som med skygglappar för ögonen och lock för öronen tumlar runt i sin egen spillning samtidigt som det hävdar att det har något viktigt att berätta. " Nu kom Axel och räddade kvällen med ett förslag om att basta, bada, äta middag och dricka berömd öl så det verkar som om allt ordnar sig till sist. Ett oväntat värdigt avslut på en vecka som varit som att göra samhällstjänst i Sodom. Så fort jag hunnit ur duschen och svidat om till min ultrafashionabla kvällsrädsutstyrsel, tillrättavisat mitt stressmonster till älskling och druckit en öl till så är kvällen en given succé. Bop beep beep Bop beep beep YEAH!

Do not tell me
I am source of your knock-up
The mud elephant wading through the sea
Leaves no tracks

-William Chain



Sittandes lyssnandes till "Ramses II is dead, my love" av The Fugs. Funderandes på att istället vara spelandes ukke.
Skrammel bärandes bärs till mig nu. Kort sammanfattandes av veckan:

femtiosex timmar på jobbet.
tjugofem timmar sömn.
tolvhundra spänn i böter.
noll bärs druckna.
arton kilo grisfitta rakt i ansiktet varje dag.
en kontorssnubbe hotad till livet.