spaderlord

Varanen är sjuk. Stackars stackars. Jag kommer att mala hans beniga röv till grus i billiarden om en halvtimme. Skrotningen av Forrden är nu lagd på is. En mekaniker sade att den var på tok för fin för att skrota, trots att den är i det närmaste totaldemolerad. En lagning kan mycket väl vara ett alternativ enligt hans utsago. Min älskade kommer att återuppstå för att åter straffa levande och döda. En ny era av fordterror är förestående. Jag kan redan se löpsedlarna framför mig: "Polisen står maktlös" och "Ford får nobelpris".

Mycket har förändrats i mitt liv det senaste. Jag har bland annat sett björnspillning tjugo meter från sommarstugan. Det har inte förändrat så mycket men andra grejor. Jag borrar numera för mitt leverne vilket gör att jag saknar min dator större delen av veckorna då jag är på resande fot. Detta ger mig tid till kontemplation och självransakelse vilka båda har gemensamt att de inte är något för mig. Imorgon är det dags att återvända till Tanumshede för att borra på dagarna och läsa Rosens namn på kvällarna. Bloggande kommer det dock inte att bli mycket av.

Min kära bil som har fått utstå så många frustrerade smädelser genom åren har nu gått i graven. Minnena lockar till tårar och skratt men framför allt, det enda som anstår en förnuftig man: eftertanke. Slutsatser att dra av det inträffade:

1. Parkera inte din bil på Hisingen.

2. Om bilen inte startar när den ska ta dig till jobbet, be någon bogsera den från Hisingen.

3. Om din bil har blivit misshandlad och våldtagen när den står på Hisingen så är det för att du parkerat den bland Sveriges mest händiga, sakkunniga och stöldbenägna knarkare vilket i sig borde vara ett brott.

Inget mer bilhoppande med Smulan, inget mer bilsladdande med Skrammel och inget bra sätt att komma undan den gudsförgätna, urkukade, skitvidriga kollektivtrafiken. Världen är orättvis och den är mest orättvis mot mig. Ta er i röven svältande u-landsbarn, jag har det svårt.

Det visade sig att all meducin som skrivs ut vid misstanke om klamydia är gratis. Jag visste väl att min otur skulle vända. Nu är jag alltså förhoppningsvis på bättringsvägen. Tack alla ni som önskat att jag ska krya på mig i era omtänksamma meddelanden här på bloggen.

Nu till det verkliga problemet: Vad gör man när man måste vara nykter på helgen? Meducinen får inte blandas med alkohol. Jag har funderat på vad jag kan ha gjort senast det hände och kommit fram till att jag förmodligen lekte med lego.

Hur som helst har jag ändrat mina planer och spenderar helgen i Göteborg trots allt. Vi ses där då, alla lönnmördare och kottsnaskare. Det kommer att bli riktigt roligt kanske ni tycker. Nej, Credat Judaeus Apella - för att tala med Horatius

På grund av några illavarslande symptom så var jag idag på vårdcentralen för att kolla om jag hade klamydia. Jag frågade den ansträngt trevliga läkaren om det kunnde vara syfilis, eftersom det är lite finare men svaret blev att det var högst osannolikt. Frågan är vem som kan ha smittat mig med denna klamydia. Det faktum att jag bara har haft sex med en tjej de senaste åren minimerar antalet misstänkta. Hon vet att hon inte varit otrogen mot mig och jag vet att jag inte varit otrogen mot henne. Let the games begin! Ämnet kommer att behandlas i helgen. Biljetterna till första parkett i vardagsrumssoffan kostar femhundra.

När jag tog en tur till lanthandeln tidigare idag för att köpa köttfärs så inträffade något som retade upp mig och som förmodligen har förstört hela min dag. En bil med en massa blinkande lampor och en skylt som det stod "BRED LAST" på försökte köra på mig. Föraren såg väldigt allvarlig ut och visade med handen att jag skulle sänka farten. Det hade jag ju redan gjort för att undvika att totalkvadda hans bil, så det kändes lite överflödigt. Efter honom kom ett antal husdelar på långtradare som tog upp ungefär två tredjedelar av vägen. Min bil tar inte upp så mycket som en fjärdedel av vägen så detta utgjorde inget som helst hot mot min säkerhet. Längre fram stod någon vettvilling parkerad halvt i diket för att undvika husen som passerade så jag fick stanna bakom honom tills han behagade fortsätta.

Problemet här är att "BRED LAST"-mannen utgår från att jag är tillräckligt inkompetent för att orsaka en olycka om jag möter ett par hus. I ett samhälle som består av en övervägande del träskallar så får två människor som inte träffat varandra tidigare, båda utgå från att de stött på en träskalle. Samhällets regler och lagar är utformade för att inte träskallar ska orsaka olyckor eller förstöra för andra. Dessa lagar och regler drabbar tyvärr även undertecknad. På åtta dagar har jag sett fyra bilolyckor som förmodligen orsakats av att idioter inte förstår att det blir lite vanskligare att köra fort om det spöregnar. Dessa olyckor kommer att tas med i statistik som ligger till grund för hur hastighetsbegränsningar kommer att sättas på vissa vägar. Dessa begränsningar är det meningen att jag ska rätta mig efter.

Efter gymnasiet så borde det finnas ett obligaoriskt prov. Meningen med provet är att se vilka som är begåvade nog att överhuvud taget vara en bidragande del i ett samhälle. De som inte klarar provet får aldrig ta körkort eller ens gå där det finns trafik och de blir tilldelade jobb som de kan sköta hemifrån, exempelvis så kan de få häfta ihop papper eller ta bort häftklamrar från oviktiga, ohemliga dokument. När de går ur gymnasiet så får de en häftapparat, en blockflöjt, en husarrest och en lägenhet betalad av staten. Detta kan vid en första blick verka vara en förlustaffär för staten men med alla idioter ur vägen så kommer vanligt folk att blomstra. Man skulle till och med kunna åka kollektivt om man vill det, utan att bli så jävla arg att man funderar på ett självmordsattentat mot statens järnvägar. Varje år kan träskallarna få träffa varandra i ett inhägnat område för att lära sig nya blockflöjtslåtar och häfta papper tillsammans. Problemet: Löst!

I framtiden kommer gentekniken inte tillåta att dessa undermänniskor föds, så dessa drastiska åtgärder kanske inte behöver realiseras förr än att vi kan se vad vetenskapen kan bidra med i denna fråga.

Att-göra-lista:

Köpa mobilladdare
Skriva CV
Mejla CV
Duscha
Äta
Åka till Göteborg

Idag slog det mig att de dagar jag genomlider nu faktiskt hade kunnat spenderas på att göra något jag tycker om. Att säga att dagarna inte kommer igen är riktigt tantklyschigt platittyd-skitsnack men det var nog det som slog mig. Sedan kom jag på att jag inte heller ser fram mot något så att tiden går spelar ingen större roll. Det känns som att jag befinner mig i ett vakuum för alla dagar är de samma men tiden måste alltjämt vara linjär och konstant. Imorse gick jag upp kvart över fyra istället för halv fem, åt en leverpastejsmörgås, kom tio minuter sent till jobbet igen, körde truck, undvek mina nuvarande arbets"kamrater" som slår alla tiders bottenrekord sedan den tatuerade killen blev sjuk, åt två leverpastejsmackor på första rasten, körde mer truck, rökte en cigg på andra rasten, kom tillbaka från jobbet helt förstörd och somnade i soffan, vaknade och såg på "Camp Lazlo" på tv, somnade igen, zappade tills nu, har fortfarande inte orkat äta middag. Summa summarum har jag skaffat lite pengar men inget mer. Den knappa sömnen gör att jag får minnesluckor, koncentrationssvårigheter och huvudvärk. Jag förtvinar själsligt då jag inte ens orkar öppna en bok. Igår gick "Dödsdansen" av Strindberg på svt (vilket förmodligen är det bästa på tv sedan förra julen) men jag kunde bara se halva för jag var tvungen att sova. Min utflykt till mitt hem i helgen resulterade i åttahundra kronor i böter och en ihållande hemlängtan efter återkomsten. Att träffa alla trevliga och att göra något trevligt kontrasterar starkt mot hur jag har det på veckorna. Nu ska jag lägga mig för kvällen. Att sova drömlöst är som att dö en stund.

Nu borde jag sitta i bilen körandes till jobbet. Istället sitter jag här och väntar på att min timjanmarinerade kyckling ska bli klar. Lukten av timjan och burfågel ligger som en dimma över hela undervåningen. Om exakt 30 sekunder så kommer jag att springa ut i köket, slänga kycklingen i en verktygslåda som jag har som matlåda, packa in min resväska, min Talisker, och mina stålhätteskor i bilen, sätta på "I wanna be your dog" med iggy pop på maxvolym, fälla ner taket på bilen och vråla iväg till jobbet. Det enda som tröstar mig är tanken på kvällens förmodade fest. Länge leve oplanerade fredagsräddare.
Ses ikväll, kära läsare.

Vid åttatiden ikväll beger jag mig till Göteborg för att fira Varanens födelsedag. Att Varanen beslutat sig för att lämna staden är olyckligt men bör inte störa planerna för en lyckad födelsedagsfest. Så vad säger Smulan, Stacy och alla ni andra? Whisky, handgemäng, tvivelaktigt klientel, ukkeframträdanden, dueller, poker om pengar, fiskedamm, pris för stiligast utstyrsel, ringmärkning av gother, limsniffning och prickskytte? Köp gin nu. Ikväll är det för sent!
Miss Påse: Börja baka tårta.

Nytt band startat. Sökes: Rödhåriga tvillingsystrar som spelar flygel.

Nu jobbar jag på ett skift som bemannats med två trevliga killar, en drös gnälliga gubbar och en menlös exkriminell mellerudsbo med talfel. När jag gick till jobbet igår så var jag redan på uruselt humör så när mellerudbon fick en massa gnäll för att han köde ut pall för långsamt så sa jag att jag kunde byta arbetsuppgift med honom. Jag körde ut pallstuvarna så sent som det bara gick i två timmar och gjorde allt annat istället. Sedan började som väntat gnället. Jag nappade direkt och bad allihop att dra åt helvete. "We are no longer serving breakfast so get ready to get brunched in the face" gapade jag med saliven sprutande runt munnen.  Ingen ville ta diskussionen till knytnävsnivå så jag körde fram allt skitfort och ställde mig sedan och vrålade lite till. "25 minuter för att lasta skiten, blir det för stressigt för dig?" malde jag på. Sedan var allt lugnt en stund. Jag är på bättre humör idag men jag ska se om inte morsans pillersamling från början av 1900-talet innehåller något mot det.

Jag har inte raporterat om framgångarna med fiskdammen och detta ber jag om ursäkt för. Fiskarna har blivit större och färggladare vilket är ett tecken på att de trivs. Till och med Varanessans blinda fisk har rapporterats vara levande. Som en extra knorr på moset så har hela fiskdammen blivit full med fiskyngel. Vilka fiskar som korsats med vilka är osäkert i dagsläget. För någon vecka sedan dök det hur som helst upp ett nytt hot mot mina skyddslingar. En häger ställer sig om mornarna i dammen och spanar efter frukost. Jag blev såklart rasande när jag såg det långhalsade missfostret första gången och bussade hundarna på fågeln. Detta hade bara kortvarigt resultat så jag begav mig till järnaffären för att införskaffa en starkare fjäder till min fars eleganta luftgevär. För många år sedan så förstörde jag kikarsiktet till bössan men jag hade lämpligt nog hittat ett överdimensionerat sikte gjort för jakt på en loppmarknad i fengersfors vilket jag sedan givit till min far i födelsedagspresent i början av sommaren. Alla spetsiga kulor i vapenaffären var gjorda av bly så jag beslutade mig för att använda rundkulor. Meningen var ju inte att förgifta fågeln, den skulle bara ha sig en näsbränna. Väl tillbaka så klippte jag ner syrénbersån ett par decimeter så att det blev fri sikt mot dammen från balkongen. Sedan ägnade jag någon timme till att finställa siktet för rätt avstånd. Imorse vaknade jag av klockan vid sju och gick upp och satte på kaffe. Jag bar upp datorn på övervåningen för att kunna lyssna på Billie Holiday. När jag öppnade balkongdörren och klev ut på taket ovanför glasverandan så hade solen redan stekt plåten så pass att jag fick hämta ett par tofflor. Där satt jag sedan i kalsonger rökandes en polsk John Silver, drickandes mitt kaffe och väntade. Efter vad som kändes som en kort väntan så dök ohyran upp för ett skrovmål och jag stoppade en kula i geväret och  tog stöd mot balkongräcket. Jag hade egentligen velat stå upp med geväret som han i Schindlers List, men jag ville framför allt vara säker på att träffa. Kikarsiktet var väl värt pengarna. Jag såg så tydligt och uppförstorat att jag hade kunnat välja om jag ville skjuta fågeln i pupillen eller i iris. Jag valde pupillen. När jag långsamt tryckte av så hördes det väsande tjoffet av luftgeväret och skriet från fågeln som lät som en trasig tenorsax. Fågeln föll omkull och jag var först orolig att jag skulle få gräva ännu en djurgrav i gödselbrunnen, men efter lite flaxande och snubblande så försvann fiskmördaren över åkern. Solen blev allt varmare men jag satt kvar och gassade med kaffet och Billie i någon timme till innan jag gick ner för att göra mig några mackor med ansjovis på. Inte ens en slitig arbetsdag har kunnat slita leendet fån mina läppar idag.

Tidigare i veckan så samtalade jag med en arbetskompis. När jag frågade vem tjejen var som jag inte sett förut så kom det en outtömlig svada av okvädningar ur munnen på min i vanliga fall tystlåtne kollega.
"Va? menar du tjockisen? Prata inte ens om henne, hon gör ingenting och hon brukar parkera någonstans och somna när det blir mycket att göra, hon kör en äcklig raggarbil till jobbet trots att hon bor hos sin farsa som också jobbar här, hon håller sig på sin kant och vi på vår, när jag är tvungen att åka över till hennes sida för att hämta något så brukar jag känna mig äcklig och smutsig även om hon inte är i närheten, tjocka tjejer luktar äckligt och hon försöker dölja det med as-söt parfym men hon luktar bara härsken skinka, känner du inte det härifrån? Hon kan bara gå jättelångsamt så hon går på rast fem minuter tidigare för att hinna få in hela sig i fikarummet, hon svarar inte på tilltal, hon har bara ett ansiktsuttryck som alltid är oförstående, man skulle kunna fläta hennes mustasch, hon har alldrig läst en bok, hon äter alltid snabbmat, jag tror inte ens att hon förstår när man pratar med henne. När jag hörde henne prata första gången så trodde jag att hon var dansk för kinderna hänger ner och grötar till orden. Varför luktar tjocka tjejer så äckligt?" frågade han mig till slut. " Jag vet inte, de kanske har dålig hygien", sade sade jag tillmötesgående. Han spännde ögonen i mig och var tyst en stund innan han väste fram "Nej, det måste vara något genetiskt." Vi har inte pratat något mer om henne sedan dess. Företagsledningen har för övrigt satt upp en enorm flagga i arbetslokalen under semestern. Den är röd med företagets i överkant stiliserade logga i vitt på mitten. Jag stod tillsammans med "Norsken" och tittade på den en lång stund när han sade: "Saknas det inte något?" "Vadå?" undrade jag. "En kempe-stor gyllene örn?" föreslog norrmannen. Jag förstod genast att han hade rätt. Jag vann för övrigt hundra spänn på "Gurka" idag.

Efter att ha hört talas om en kvinna som haft sin begravning innan hon dog så började jag fundera. Varför missa den enda riktigt pampiga fest som är tillägnad enbart ens egen person? Förmodligen så är svaret att begravningar inte är till för de som dött. Detta kommer dock inte hindra mig från att planera denna högtid in i minsta detalj. Här kommer två låtar som ska spelas på min begravning: "Dont cry for me Argentina" med Madonna och "Starving in the belly of a whale" med Tom Waits. Temat på begravningen ska vara: Brunt.

En ansenlig längd av en normal människas liv går ut på att försöka se jävligt häftig ut. Detta är en mycket svår konst som gärna slår över i fiasko om man tar i för hårt. Flera riktigt hårda katter sysslar med rock men de hårdaste katterna av dem alla sysslar med blues. Med blues så menar jag inte storbandsblues från chicago utan sådan som har sina rötter i träsken nordamerikas södra delar. Med anledning av detta och av mitt besök på bluesfesten i Åmål så kommer jag nu länka lite grejor från DuTuben så att ni ska få se vad jag menar med katter som är som skurna ur sten.


Sångaren i The Jon Spencer Blues Explotion vet hur man vrålar jävligt häftigt på rätt ställen.
Skip James är bluesens svar på Snake Plisken.
Lead Belly är förmodligen den kaxigaste dubbelmördaren som gått i ett par skor.
Malmöbor är uppenbarligen mycket mindre häftiga än japaner men Bob Log III hanterar motgång med bravur.
Jag såg för övrigt den legendariska spelningen med bob när två tjejor hånglade i hans knä medan han spelade vilket resulterade i att tjejorna och bob ramlade omkull.  Läs gärna denna underhållande intervju för mer info om saker som varför han talade om för sahara hotnights att han blöder ur röven. "I'm a professional, God damn it. I live in a car."


Nu vet ni vilka man ska lära sig häftighet av. Jag har för övrigt gjort en del häftiga grejor själv nu i sommar men det gör sig inte att berätta sådana saker i skrift. Det är inte alls häftigt. Ni borde varit där, kära läsare. Exempelvis när jag stod lutad mot ett staket och pratade med en vän och som en del av mitt berättande knäppte med fingrarna. Förmodligen oberoende av mitt knäppande men i anslutning till det så kom det fram två tjejor och en stoppar en cigarett i munnen på mig medan den andra knäpper upp min skjortficka, tar fram mina tändstickor, tänder ciggen och går igen utan att säga ett ord. Jag försökte såklart se oberörd ut inför min samtalspartner, som om detta vore vardagsmat för mig och inte alls helt bizzart, men det kan ha synts på mig att jag aldrig känt mig så mycket som Marlon Brando. Kom ihåg kära läsare: Det är inte häftigt att röka och dricka men alla häftiga människor röker och dricker.

Som väntat så mals nu rättegången mot den stackars sinnessjuke man som hade ihjäl Engla i nyheterna. Att sveriges befolkning orkar vältra sig i detta mer är något som jag finner så osmakligt att den enda liknelse jag kan uppbringa är engelsk porr. Det enda som har egentligt nyhetsvärde i allt detta är samhällets oförmåga att plocka våldspsykdårarna i tid.

Som allt annat så skulle förmodligen rättsväsendet fungera bättre i privat regi. Pernod eller Coca-Cola skulle kunna köpa upp hela skiten och sedan föbjuda vatten. Den "fria marknaden" har ju dessutom en inbyggd moral som gynnar alla. Allt skulle automatiskt bli rättvist om någon kunde göra pengar på fällda domar och infångade kriminella. Så fungerar nämligen hela världen. Om alla får köpa och sälja vad de vill så kommer några få att bli svinrika och detta gynnar även de sämre lottade exempelvis på så vis att de rika kommer att starta nya företag, köpa skitmycket saker och på så vis skapa fler jobb där de fattiga kan tjäna pengar. Detta kallas brödsmuleteorin. Smulorna från de rikas bord kommer att ätas av de fattiga på golvet. Om de svinrika människorna hade fria händer så skulle de nämligen skapa underbara arbetsplatser med förmåner för de anställda som vi bara kan drömma om. De skulle inte alls betala fattiga för att ligga i vattenpölar så att de själva slipper bli blöta om finskorna. De tre som skulle äga sverige skulle inte alls gå ihop och ge alla anställda kambodjanska löner. De skulle vilja allas bästa, även om det kostade dem lite extra. För sådan är människan i grunden: God.

"Down by law" eller vad den heter gick på tv nyss. Den var riktigt bra, påminde på något vis om Samuel Beckett och hade dessutom Tom Waits i en av huvudrollerna. I en jämförelse med den senaste filmen jag såg, filmatiseringen av Dorian Grays porträtt, så var den gudomlig. Dorian Grays porträtt är en av de bästa böcker jag läst. I den amerikanska filmen så hade de bytt kön på Basil för att undvika alla latenta bögerier, låtit det underbara språket i boken gå obehandlat rakt ut genom käftarna på illiterata amerikanska skådespelare som såklart lät som idioter när de försökte prata hundra år gammal, välformulerad brittiska och som pricken över i och lök på laxen så lyckades de ljussätta hela filmen som en tysk tvättmedelsreklam. Det stod att den var gjord 2005, boken utspelar sig för hundra år sedan men alla skådespelare hade frisyrer och kläder från -85. Skådespelarna fick Helena Bergström att verka duktig och hela historien var helt vanställd. Om jag fick välja mellan att se om filmen eller att ha Maud Olofsson som bästa kompis så skulle jag ta livet av mig. Det krävs amerikansk filmindustri för att förvandla något så vackert till galloperande hästdynga.

Kom ihåg käre läsare, att nästa gång någon nämner Engla så säg helt sonika: "Ja det var ju rätt åt skitungen, barn måste lära sig att respektera vuxna." Sveriges besatthet av inhemska döda barn måste upphöra till varje pris. Det här är ju för i helvetes jävlar inte sunt.

Nyligen hemkommen från lummigare breddgrader så har jag i en timmes tid legat på lur i köksfönstret för att tillsammans med katten försöka räta ut diverse frågetecken. Katten gjorde mig vid halv ett-tiden uppmärksam på att det fanns en annan, större katt utanför huset. Ingen av oss ville gå ut utan vi har jämsides spanat under tystnad och i mörker för att inte väcka onödig uppmärksammhet. De fortfarande obesvarade frågorna lyder: Vad är det för en jävla katt? och Vad gör den här? Vi tar hur som helst inga chanser. Imorgon ska vi vara beredda med gläntat fönster och laddad luftpistol.

Håll till godo kära läsare, ty här kommer några av sommarens höjdpunkter hittills:

- Itappandet och upphittandet av ett par glasögon i en sjö

- Lossryckandet och bortförandet av ett utedass

- Letandet efter och stjälandet av ett handfat

- Sovandet men inte lika mycket frysandet under en gran en natt utanför Åmål

- Påråkandet av och följeslagandet med en haltande yngling som trampat på en trefaskabel

- Cigarillrökandet och öldrickandet på vad som kan ha varit en camping med okända norrmän

- Utväljandet och införskaffandet av en livskamrat till en vän

- Upptagandet och urtagandet av smågädd och plattfisk

- Avlånandet och det kommande upphämtandet av en plastbåt

Återkommer med mer information om kommande och åldrade äventyr.
Er tillgivne Påse.

Efter en hastig flykt från Göteborgs heta gator till en enklare och pitoresk miljö så har jag inte träffat så många människor. Mina dagar upptas till stösta delen av  truckning, hästning, hundning, snusning och rökning. Ett undantag från detta mönster är en lyckad fylla i form av en svensexa och dagens springtur i solnedgången. Jag är medveten om att jag inte skrivit på länge och för detta ber jag om ursäkt. Den kroniska trötthet som kommer av ett traditionellt mansjobb stimulerar varken fantasin eller minnet. Fyra veckor av jobbavsaknad stundar och då kommer jag uppbringa alla krafter för att stilla er hunger efter mitt triviala tangentbordsknatter.

Det som fick mig att "ta upp pennan" igen var en underbar händelse nu i eftermiddags. När jag letat reda på en gammal motörheadplatta, stoppat den i bilen och dammat min väg ut till statoil för att köpa John Silver och General så stod en något kortväxt, smutsig och uppenbart full man framför  mig i kön till kassan. Jag lade inte märke till detta med en gång men när jag ögnar igenom ciggutbudet så hör jag kassörskan säga med vänlig men bestämd ton att "ha det bra och tack så mycket för att du visar mer hänsyn nästa gång" vilket inte är någon standardfras från en statoiltjej. Nyfiket glodde jag på den burduse lille sluddrige man som stod framför mig och hör honom säga "fjorton kroner då, det kan vara billiare nästa gång då". När jag följer honom med blicken medan han vinglar ut så får jag syn på vad kassörskan menat. Smutskepsfyllot har parkerat en monsterstor långtradare på tvären mellan pumparna, under det lilla taket som brukar finnas på statoilmackar. Det är ett obestridligt under att han inte tagit med sig hela taket när han dånat in bland alla semestrande barnfamiljsbilar med den rostigaste, smutsigaste lastbilen som skådats sedan "Convoy" spelades in. Han har effektivt lyckats blockera hela macken och även cykelvägen som går utanför. Förundrad ser jag en utrotningshotad manstyp spatsera mot sitt grisiga åk samtidigt som kassörskan säger med trött röst "Vad får det lov att vara". Hela vägen hem tänkte jag på hur många sådana här underbara händelser som utspelas varje dag på ställen där jag inte råkar vara närvarande. Det måste vara massor. Jag längtar inte tillbaka till Göteborg än. Inte så länge det är varmt och jag fortfarande förundras över småstadens små under.

Dagens ord: Vägeksem.
Om man ramlar ur en bil eller av en motorcykel i fart så får man skrapsår.
På engelska kallas detta "Roadrash". På svenska heter det vägeksem.

Kolla dessutom in den nya låten från Det magiska landet. Spela den sedan på repeat hela sommaren. Se länkarna.

Jag antar att ni redan hört om den nya FRA-lagen som det kommer att röstas om inom någon vecka. Oddsen för att den drivs igenom är små men om den gör det så kommer vi lite närmre det kinesiska idiotsättet att styra ett samhälle. Det är deprimerande att socialdemokraterna tagit fram något så idiotiskt och ännu dummare att moderaterna ställer sig bakom det. Nog om det, jag blir bara arg och ledsen. Jag har för länge sedan tappat hoppet om att folk vet vad de håller på med.

På grund av ivrigt frågande från mina läsare så tänker jag uppdatera er om wobblerbygget. Det går dåligt. Samtidigt som jag kletade silikon på draget så kom jag på att detta gör det omöjligt att lacka skiten. Tre dagars arbete i sjön, i flera bemärkelser.

Om någon hört talas om mina fiskodlarplaner så kan jag upplysa om att detta går som smort. Syster har köpt två stora guldfiskar och slängt i en damm. Sedan adopterade jag Varanens och Varanessans två slöjstjärtar och slängde dem i samma dam. Detta gick till en början dåligt, då syrrans mördarguldfiskar högg mot strupen på nykomlingarna. Slöjstjärtarna överlevde dock men en är svart och är osynlig i naturdammen och existerar för tillfället på samma villkor som Scrödingers katt. Igår släppte jag och syster i ytterligare fem guldfiskar men denna gång med en konstig spräcklig teckning. Karpen var tyvärr slut, annars hade jag köpt ett par sådana.

Efter väldigt mycket spring är jag nu äntligen på väg mot Dalslands mörka skogar med fiskespöt i ett krampaktigt grepp. Imorgon går tåget och sedan är det slut på el, vattentoaletter, umgänge, tv och allt annat tjafs. Nu följer några dagar präglade av konjakskupor, gäddor, vedeldning, tystnad och förhoppningsvis cigarrer. Min inneboende drift att köpa mig ett par läderbrallor med hängslen bubblar åter upp och det kan vara dags att köpa några nya flanellskjortor. Min uteblivna vapenlicens och min oförmåga att bygga en effektiv pilbåge plågar mig ytterligare nu när jag vet att jag kommer att se en massa vilda djur. Mitt osvikliga sinne för snille och smak kommer att tvinga upp gallan i min hals när tåget stannar i Åmål imorgon men den milslånga resan rakt ut i vildmarken ser jag fram mot på ett närmast perverst sätt. Nu när jag inte sett Fru Påse på ett tag så kommer vår återförening i Dalsland imorgon att bli lika sommrig som Allan Edwall. Nu ska jag sova så att det snabbare blir morgondag. Om ni har tur så hinner jag lägga ut bilder på den halvfärdiga wobblern på morgonen imorgon. Annars hörs vi om ett tag. Varken telefon eller dator kommer att följa med mig till obygden.

Till de som ska fira midsommar med mig: Ring Fru Påse om ni undrar något. Vi kommer sätta oss ned imorgon för att göra upp en matlista och planera lite bättre. Koden till grinden är dessutom vänd upp och ner nu, Erik.
Sov gott, kära läsare.

Somliga anser att det är lugnande att bygga saker eller ägna sig åt hantverk av något slag. Jag är inte en av dem. Ingenting är mer frustrerande än att tillverka något i tre dagar bara för att upptäcka att man gjort något trivialt fel som skrotar hela projektet. Om jag mot alla odds får klart wobblern jag bygger så kommer den utan tvekan att sätta sig i botten vid första provkastet, eller så visar det sig att jag gjort fel och att den är orbukbar. Efter ett par dagars täljning, sandpappring, borrning och letande efter bly, silverlod och verktyg så vet jag att jag har en dag på mig att lacka och smälta bly. Vissheten om att detta är bortkastad tid har ingen som helst meditativ effekt på mig. Jag vet att jag sliter som ett djur för att uppnå total besvikelse, vilket kan tyckas dumt men någon form av njutning uppstår i självplågandet utan att jag riktigt förstår hur. Nästa steg i detta ryck av självprygling kan vara att köpa sådana där små klämmor som man har i bröstvårtornna. Det ska visst vara jävligt otäcka grejor. GREJOR!