spaderlord

Vårens ute och inne-lista!

Inne:

Jeansvästar, det enda plagget av jeans som inte varit inne det senaste

Hatten, mitt nya favoritdjur

Peggle, spelet som alla tycker är idiotiskt men som ingen kan sluta spela

Varanens semi-erotiska, non-figurativa konst

Ekologisk öl, om inte annat tysk öl som går under de gamla renhetslagarna

Bruce Willis, precis som vanligt men framför allt jeansen från Die Hard

Ute:

Hästen, mitt otursdjur

Han Mikael Hammarstrand som vill kriminalisera bl.a "27-åringen" och all form av sex och samlevnad

Att ljuga om eko-mannen

Paris, både staden och media-horan

Krukväxter, detta eviga gissel

---

Så. Nu ska jag till Stearin. Nyss hemkommen från ankmatningen vid delsjön så suger det i magen efter lite anklever.

Allt oftare så känner jag mig förbisedd som konument. Vi som gillar att vara fulla klockan nio på en lördag men fortfarande vill se bra uppsättningar av Ibsen på SVT kommer allt oftare i kläm.

Ett recept på riktig glass innehåller inga cancerogena jävla E-ämnen.
Försök att hitta så många ekologiska råvaror som möjligt.

1 vaniljstång
5 dl vispgrädde (riktig, helst ekologisk, ingen jävla låtsasgrädde)
1 msk honung
6 äggulor
1 och 1/4 dl strösocker

Skär stången en gång på längden och skrapa ut fröna.Släng i stången, fröna, grädden och honungen i en kastrull. Blanda sockret med äggulorna och vispa det fluffigt.  Vispa ned blandningen i kastullen. Vispa smeten under värmning så att den blir tjock, men sluta precis när det börjar bubbla. Häll smeten i en metallbunke som du kyler i kallt vatten (det är inte bra att ha varma grejor i frysen) och ställ sedan in den i frysen. Rör om i smeten då och då och ta ut glassen när den känns bra. Anjut med bär eller vad fan som helst.

Om du tycker bättre om chokladglass så använder du farinsocker istället för vanligt socker och när du kör smeten i kastrullen så dundrar du i minst 100g hackad, mörk, god, choklad (tänk Amadei, Michel Montignac, Moulin des Moines, Michel Cluizel eller i nödfall Valrhona, såklart ingen jävla Marabou eller Cloetta/Fazer och framför allt ingen kuksugig skit som blockchoklad.) och vill du ha chokladbitar i glassen så släng ner det i bunken när du ställer den på kylning.

Sedan kan ni försöka gå tillbaka till er amerikanska jävla låtsasglass.

Sällan har något ämne jag skrivit om renderat så mycket uppmärksamhet som fildelandet. Därför byter jag nu spår. Ämnet för dagen är filmen "repmånad", Lasse Åbergs (sveriges egen Fellini) och Janne "Loffe" Carlssons mästerverk från 1979. Sällan har väl en så välbalanserad skådespelarensemble gjort så mycket med så lite. På besök i min barndoms stad så såg jag "Kellys hjältar" och tänkte hela tiden: Var är Janne "Loffe"? Ingen film som innehåller militärer är komplett utan honom. Jag önskar att jag hade gjort lumpen, för många av skämten går mig över huvudet. Att ha gjort lumpen så att man i fulla drag kan njuta av filmen med undertiteln "hur man gör pojkar av män" måste vara en i sanning profund upplevelse. Somliga är lyckligt lottade.

Med anledning av den senaste tidens rikliga donationer till vår klubb för monarkins avskaffande medelst våldamma medel samt för fortsatta kafferep, så vill jag återigen efterlysa ritningar till hr. Varanens "Schavott" eller annan dylik kontraption med samma användningsområde. Efter att ha intagit kaffe samt inspekterat klubbens kassa så kan jag meddela att ett betydande överskott kommit i dagen sedan hr. Kassören kommit att överräkna kassan som varit åsidosatt för konfekt. Frågan kan komma att lösa sig själv, då hr Kassören tidigare påpekat (mycket riktigt) att vi helt saknar monetära medel för att kunna fortsätta vår kursverksamhet för högre studier i ukeleletraktering. Om vi däremot kunna enas om en smärre nedskärning av kursverksamheten så torde vi snarast kunna införskaffa byggmarerial samt byggmateriel för bygnationen av en så kallad "stupstock". Om någon av våra ärade medlemmar skulle vara vänlig nog att ta på sig uppgiften att kontakta hr. Byggmästare Röden angående prisuppgift för ovan nämnda projekt så vore detta ytterst föredömligt. Transportkostnaden för giljotinen till Huvudstaden medelst tåg hamnar enligt hr. Kassören under en helt annan post och bör således inte inräknas i budgeten för dekapitering/samhällsomstörtning.

Den ärade klubbmedlemmen Frkn. Ahlberg har framlagt ett annat förslag som väckt stor anklang hos somliga medlemmar, nämligen att med överskottet resa det länge saknade monumentet över klubbens nu avlidne grundare: hr. öv. ordf. Påsen d. ä. Detta samt schavott-frågan kommer att diskuteras på årssammanträdet nu efter Påsk. Samtliga medlemmar, även de som anse sig likgiltiga till båda dessa projekt uppmanas att närvara.

Oberoende härav skall hr. Varanen vidare forska i monarkernas förehavanden, tillsvidare på egen bekostnad.

Det har på senare tid blivit uppenbart att jag förändras på något vis. Blivit mer introvert, mer avskärmad.
Den djupa besvikelse som livet invaggat mig i börjar dock att dämpas. På morgonen, innan jag spelade tennis, så satt jag i solen i köket, läppjade en nybryggd espresso med grädde, sedan ett glas rödbetsvin, läste om non-kognitivism och lyssnade på P2. Hela situationen var fullkomligt behaglig. Den Påse som en gång i tiden tyckte om att träffa människor, prata och dylika saker kanske aldrig kommer tillbaka, men någon form av ro kanske står att finna i den enskilda stundens bubbla. Förträngning? Verklighetsflykt? Nirvana?

För övrigt anser jag att en "bra" musiker eller filmskapare inte är en entreprenör, utan en konstnär. Tänk om fildelarna går till historien som de som räddade kulturlivet för eftervärlden. Att störta stora företag genom att vägra köpa deras varor är förmodligen det närmsta vi kan komma en revolution i dagens försoffade samhälle. Om ni slutar ladda ned, börja inte köpa film eller musik om det inte kommer från små, oberoende bolag. Om ni verkligen vill göra något för musikerna så posta en hundring till dem.

Jag har för övrigt beslutat mig för att gå med i Amnesty för att lägga pengar på andra behövande än mig själv. Detta gör jag enbart för att jag anser att det är det enda rätta. Osjälviskhet och omtanke om min nästa är de enda dygder som överlevt mitt fula leverne. April april, Amnesty.

Vad är den största skillnaden mellan en katt och en hund? Att katten har värdighet, tänker ni unisont, vilket hunden saknar. Vad är det då som gör att hunden endast i vilt tillstånd kan bevara sin värdighet? Dess kärlek till människan förstås! Katten kommer alltid att ha värdigheten i behåll, då den håller människorasen på replängds avstånd och endast utnytjar svagare mänskliga individer för att utan ansträngning komma över mat och husrum. Hundens fokus ligger alltid på att göra sin ägare till lags och verkar leva enbart för att ta slavmoralen till nya höjder. Ett i sanning beklagansvärt djur. Katten flyttar från en familj på ett ögonblick om han misstänker att maten inte kommer att serveras på för honom bekväm tid.

Vad har vi nu lärt oss? Läxan vi har att lära av katten är att det är värdigt att se ner på människorasen. Att försöka förstå människor, göra dem till lags, bry sig om dem alls, det är ovärdigt på gränsen till äcklande. Den enda försvarbara kontakten med människor är då man söker att utnytja andra för att få något gratis från dem, utan att för den skull skapa någon djupare relation till dem. Katten, detta under av självständighet.

Om jag inte kan spela "old greasy coat" på ukke till sommaren så kommer jag att vara djupt besviken. Jag har övat i tjugo minuter nu och det känns redan som om jag ska tappa alla naglarna på vänsterhanden. Jag kan också tillågga att jag inte ens är i närheten av att kunna "clawhammer"a. Det är något nytt för mig att spela innåt/utåt istället för uppåt/nedåt. Om någon av mina ukke-spelande läsare har några tips så var vänlig och överlämna dem genast. Så här ska det hur som helst se ut: http://www.youtube.com/watch?v=D5V4mtZ-0qg&NR=1

Lägg märke till att man också behöver en truckerkeps, en rutig skjorta och en sydstatsaccent för att fullborda akten.

Du förenklar uppenbarligen en komplex fråga. Det som vanligtvis kallas för "intellektuell egendom" har en särställning i marknadssamhället. Det är inte fråga om en människas tid som begagnas, eller något fysiskt som skapats. En bil går inte i dagsläget att kopiera i en handvändning. Om jag hade kunnat gå ut och titta på någon annans bil och sedan skapa en likadan med samma enkelhet som jag kan kopiera en datafil så hade det inte varit stöld i egentlig mening, det hoppas jag att vi kan enas om. Hela frågan är komplex ur moralisk synpunkt.

Vad Negerkungen än säger så är ny teknik skit. Att kunna skriva blogginlägg från sin mobil är bara idiotiskt. Hade man kunnat hugga in sina blogginlägg i sten istället så hade jag gjort det. Min nya mobil är så komplicerad och har så små knappar att det enda den är bra på är att ringa folk av misstag när den ligger i fickan. Jag kan äntligen lägga in "Sex and the city" - låten som ringsignal men jag kan inte skriva ett enkelt sms utan att få minst två vansinnesutbrott. Inom snart så ska jag börja jobba på en ny pryl för att prata med sina vänner på distans. Den kommer att vara lätt att använda och saknar knappar. Den kommer att bestå av två burkar och ett snöre. Mer säger jag inte, så att ingen snor idén innan jag har sökt alla nödvändiga patent.

För er som gått miste om "Dr. Horrible" och hans sing-a-long-blog så får jag insistera på att ni kollar på alla tre avsnitten av denna, den bästa av musikalserier som någonsin gjorts. Musiken är strålande, storyn är fängslande, skådespelarna är lysande och dräkterna är storslagna. Idag har jag lärt mig att spela "On the rise" på ukke. Inte plocket tyvärr, men hjälpligt med akord. Nu ska jag bara övertala Skrammel att öva in sin del av duettstycket på slutet.




Här kommer fler länkar som ni kan ha nytta av:

Bob Log III
Ukkegrejor
Världens bästa pålägg (framför allt på knäckebröd)
Trött ljus

En fråga jag får ofta är 'vad tycker du om las vegas'. 'tjaa' brukar jag svara, 'jag har aldrig varit där så jag har aldrig bildat mig någon uppfattning'. Sedan brukar det bli tyst. Länge, länge.

Bara dagar kvar tills Ipred kommer att skapa oro bland landets två miljoner fildelare. Utpressningsbrev med hot om skadestånd och rättsprocesser kommer att bli vardagsmat. Skivbolagens girighet tillåts gå ut över det allmänna bästa. Varför inte? De flesta kan väl enas om att gemene man oftast har fel, oavsett vad det gäller. Eller så borde varje skivbolagsdirektör gå tillbaka till grunden, ifrågasätta sitt karriärsval och sitt yrkes existensberättigande och sedan börja jobba på McDonalds som hederligt folk. Konstruktionen av deras värld bygger på andras sinnesintryck, eller framför allt då deras uttryck. En humor av det torrare slaget, som bygger på en medveten glidning i betydelser, får jag väl erkänna. Kanske också något misslyckad. Jag börjar uppenbarligen tappa stinget helt. Jag tar inget ansvar för det obehag ni kan uppleva när ni läser vad jag skriver. Jag tyckte framför allt att sykofant och solipsism lät roligt ihop. Förlåt.

På tal om humor så såg jag ett naturprogram som fick mig att tänka på en sak som jag hörde för länge sedan. Programmet handlade om så kallad "utmattningsjakt". Det går ut på att en kille i höftskynke jagar ett djur ofantligt långt, till djurets hjärta ger upp av utmattning. Sedan bärs djuret hem och äts. Detta fick mig att tänka på en grej som en klasskompis berättade för mig när jag var barn: Om man smetar senap i röven på en katt så springer den tills den dör. Han hade provat.

I det första fallet så har man inget djur men man vill ha ett, så man låter djuret springa ihjäl sig. I det andra fallet så har man ett djur som man inte vill ha, så man låter det springa ihjäl sig. Två diametralt motsatta problem som har exakt samma lösning. Ibland kan man inte annat än förundras.

Jodu, Varanen. Jag gästade en föreläsning med din hjälte/idol Björn Ranelid. Det var på bokdagarna i Mellerud. Det var strålande väder, jag hade fyllt svinskinnet med cigarrer och köpt så mycket begagnade böcker jag kunde. Det doftade pannkakor när jag satt och bolmade på en bänk bredvid slussen. Människor av alla de sorter satt på filtar eller på bara backen och åt matsäck. Stundtals svepte en doft av rökt fisk in, som för att leka med pannkaksätarna. Allt var på topp. Sedan begav jag mig in i föreläsningssalen. Björns föreläsning var något i särklass trots att det stundtals svårt att höra vad han sade över alla suktande ljud som tanterna i lokalen utstötte. Det var något eget, något man inte upplever så många gånger i sitt liv, somliga kanske alldrig gör det. Det var som att luften i rummet fick en annan karaktär, som om föreläsningen pågick inuti en enorm, genomskinlig kyrkklocka. Verkligheten förvrängdes och hjärnan gav liksom vika. Det blev till slut svårt att andas, kanske för att tanterna förbrukat allt syre genom sina flämtningar och bifallande stön, kanske för att Björn besitter övermänskliga krafter, kanske för att jag var nära att få en panikångestattack. När jag kom därifrån så hade det slagit lock för båda öronen och jag blödde näsblod. Jag kunde inte komma ihåg vad han pratat om, jag visste knappt var jag var. På vägen hem så var jag nära att krocka två gånger. Vad var det som hade hänt? Jag kände mig som en vampyr som gått för nära en kyrka, som en snigel som någon hällt salt på. Det är fortfarande svårt att sätta ord på upplevelsen. Är det så det känns att bli frälst? Eller stötte min kropp bort upplevelsen i panik, som ett inopererat organ med fel blodtyp? Jag fick tillbaka luktsinnet två veckor efter föreläsningen.

Jag låg i sängen länge och drömde mig tillbaka till en enklare tid, en tid utan krav, utan stress. Jag kunde känna havsdoften i näsan och känna den nedgående solen och dess vattenreflexer spela i mitt ansikte. Tiden jag tänker på är naturligtvis gårdagen. En öl, en trisslott, en nedgående sol, en parkbänk vid röda sten. Idag är det bara spring och slit och oro. Det var bättre förr. Igår.

För övrigt anser jag att pareto-principen bör förstöras.

När man börjar rita serier fast man inte kan, måla oljetavlor fast man inte vet hur man gör (som sedan fastnar i kopiatorscannern när man ska lägga ut den på bloggen), skriva egen musik fast man är kliniskt tondöv, blogga fast utan knorr, humor eller politiskt patos, skriva böcker som varken har början mitt eller slut och försöker tälja fiskedrag ur allt som köksknivarna biter på, då är det dags att ta tag i sitt liv och göra något som kan leda till något. Det är vad jag kommit fram till idag. Det är därför det kommer att öppna en ny hemsida snart. Det är därför jag gått genom hela Göteborg idag. Det är därför jag suttit på en parkbänk med Varanen och Röden och skrapat trisslotter och druckit öl. Det är därför jag hälsade på T.O. istället för att gå att lägga mig, vilket var första planen. Synd att jag missade hans soppa/gryta. Det hade varit pricken över i på denna långa, långa men fruktbara dag. Här kommer hur som helst ett exempel på vad man kan skapa med en stadig hand, en bibel till hands (eller snarare en historisk bild över tidigare inlägg här på bloggen) och en svindyr penna:



Kolla Bibeln.se. 2 Kung 2:23 till 2Kung 2:25
Sedelärande. Eller bara en bra historia.
Bibeln: Rekommenderas ej för läsare under arton år.

Jag glömmer så fort.
Vad är det minsta, det odelbara som materia består av?
Varför skulle det finnas en minsta odelbar tidsenhet?
Vad gör Zenon nu för tiden?

Vi bör kanske asketiskt avstå från viljan. I dessa tider är Schopenhauers filosofi dock så osann som någonsin. Till skillnad från Nitzsche så bör vi inte försöka balansera förnuft och vilja. Nu gäller det bara att utplåna de sista resterna av förnuft OCH vilja och sedan resa oss starkare än någonsin tidigare eller i alla fall mer lämpade för det liv vi står inför. Lösningen finns inte i askesen, kärleken, moralen men trots allt inte heller i estetiken. De svaga slår sig inte bara samman i religionen utan också i vatenskapen, inget av altenativen kan ge några svar. De som kröker nacken, knyter nävarna och rammar hindren med livet som insats kan som så ofta komma segrande ur det här, men det finns ett bättre alternativ. Även de som ger upp, försöker backa ur uppförsbackarna och släpper allt hopp om ett värdigt liv kan klara sig. Jag satsar på det sistnämnda. Jag vill ingenting, tycker ingenting, tror ingenting och inbillar mig ingenting. Jag är redo för allt.

Den bästa religionen som finns borde ju vara den som omfattar allt och alla, inte utesluter någon och tar hänsyn till oliktänkande. Koranen ser Jesus, Muhammed och Buddha som profeter som alla går att dra lärdom av. Det är en fin tanke tycker jag. Nåja. Någon sade till mig en gång att man ska hålla sig till sin egen religion, så jag antar att jag får nöja mig med kristendomen som är den religion som jag rimligtvis är närmst rent geografiskt. Synd att bara ta ett litet bett ur en stor kaka dock. Religion som företeelse har ju så mycket att ge den enskillda människan. Livslånga skuldkänslor och skam bara för att ta ett par exempel. De sakerna skulle säkert kunna mångdubblas om man hade mängder av profeter.

Hur är det egentligen med hela Israel - Palestinafrågan? Är det inte så att Israelerna är ett gäng introverta, självförhärligande religiöst vansinniga rasister som lever högt på de gamla oförrätter som begåtts mot dem? Är det inte så att Palestinierna är ett gäng suicidala tonåringar som inte har något bättre för sig än att tuta i varandra en massa skitsnack om sin religion (bara de bitarna som påminner om amerikanska actionfilmer)? Är det inte så att palestinierna lämnade nuvarande Israel på grund av att de förstört marken och gjort den ofruktbar? Är det inte så att Israelerna har lagt ner ganska mycket arbete på att göra stället beboeligt och nu när det är gjort så vill palestinierna ha tillbaka landet? De bodde ju trots allt där först? Är det inte så att det är inhumant av palestinierna att spränga kvinnor och barn i bitar med raketer och självmordsbomber? Är det inte så att det är omänskligt av Israelerna att använda amerikanska attackhelikoptrar för att skjuta palestinier i olika fångläger?

Är det i själva verket inte så att det är en konflikt utan hjältar? En strid där man omöjligt kan hålla på någon om sidorna? Det rimligaste verkar nog vara att låta dem slåss till döden, så är det överstökat? Vi kan ändå inte komma med några rimliga förslag på en lösning. Somliga hävdar att det är en fråga om enbart land. Så kan det nog vara. Men om två parter vill ha samma sak, de vägrar dela den och de vill inte ha något annat istället, vad är då alternativen? Att bygga ett nytt Israel lite längre bort och lura den ena parten att det är the real deal? Jag kan vara något på spåren här. En lösning på en halvstor fejd.